She's so lucky.

Jag tänkte på min jobbhistoria häromdagen när jag gick till jobbet. Vilken tur jag haft arbetsmässigt i livet, till största delen i alla fall. Tänkte berätta lite om det. Varning: detta är nästan en hel roman.

15 år - jag jobbar som skridskolärare och på sommaren får jag mitt första ordentliga jobb (typ); jag jobbar i några kiosker runt om i Göteborg, bland annat Näset och Smithen. Min kompis Emilias syster äger kioskerna och vi bor hemma hos dom i Hällsvik hela sommaren. Vi läser Harlequinböcker, äter glass hela dagarna (jobbförmån) och jag skjutsar henne på deras EU-moppe (som jag verkligen inte hade körkort för) till Torslanda torg för att köpa godis. Vi sms:ar pojkar hemma i Halmstad, längtar hem lite eftersom jag fick min första riktiga kyss veckan innan jag åkte och vi kan hela texten och dansen till Lady Marmalade. Visst, de skjuter lite mot varandra på stranden ibland, men i stort sett har vi en jättehärlig sommar. När den är slut får vi varsin hög med pengar i handen och jag köper ett par vita Adidas superstar som jag bär tills de nästan trillar isär.


16 år - jag börjar gymnasiet och vill ha ett jobb efter skolan. Söker jobb på ett marknadsundersökningsbolag och får det. Det är det värsta jag varit med om, min telefonskräck intensifieras och jag får nästan panikångestattacker när jag måste gå dit. Säger upp mig strax efter jul, och då har jag ändå inte jobbat där på länge eftersom jag har så hiiiiimlaaa mycket att jag göra i skolan. Yeah right.

Dagen efter jag sagt upp mig ringer Rune från posten och säger att han hört att jag vill börja där från min farbror, och att jag kan komma nästa vecka om jag vill. JA TACK! Där jobbar jag sedan till och från 2003-2010, träffar fantastiska människor, går på julfester som är helt galna och blir kär. Ha, precis som inte exakt alla visste det där sista. The things we don't talk about. Hur som helst:


19 år - jag tar studenten och en vecka senare åker jag till Norge för att jobba på ett hotell. Vantrivs så fruktansvärt trots att jag har mina två bästa kompisar med mig att jag ringer hem varje dag och gråter. En vecka senare kommer mamma, pappa och min syster och hämtar mig och räddar mitt liv i princip. Jag har en ledig sommar i Halmstad innan jag anmäler mig till vikariebanken för skolor och förskolor. Veckan efter det börjar min telefon ringa tidigt varje morgon och jag har fullt med jobb hela hösten, som vikarie på diverse förskolor i Halmstad. Förutom alla sjukdomar jag får hela tiden har jag jätteroligt när jag leker med alla barnen hela dagarna. Framåt december kan jag knappt sova på nätterna dock för jag vet att min telefon kommer väcka mig morgonen när jag blir inkallad på jobb, så jag börjar läsa filmvetenskap på högskolan istället och planerar USA med Jossan.


Sen hoppar vi lite tycker jag, för här mellan bodde jag i USA, sen jobbade jag på posten och sedan bodde jag i Falun. 




24 år - Vi ska ha praktik i skolan och jag söker allt jag kan hitta i Göteborg. Ingen nappar. En klasskompis tipsar om att Jarowskij söker praktikanter i Stockholm, och efter att ha konsulterat med Arash så skickar jag iväg ett mail. Tio minuter senare ringer de upp och ger mig platsen direkt.


25 år - Jag får på min praktik höra att SVT drama och Äkta människor kanske söker folk, och på tåget upp till examen träffar jag Paul som praktiserat där. Får telefonnumret till projektledaren och ringer upp honom på examensdagen. Han säger "Nja, vi har inte riktigt budget att anställa någon mer nu, men kom hit och hälsa på så vi träffat dig i alla fall", vilket jag då gör i veckan efter. På torsdagen slutar min praktik och dagen innan ringer de från SVT för att fråga om jag kan börja jobba där på måndagen, bara över sommaren.

Så jag jobbar där, stortrivs och när sommaren är över får jag förlängt till september. När september är slut får jag förlängt till mitten av november. Men den 19 oktober får jag ett konstigt mail. "Jobberbjudande" står det och kommer från ett sportföretag som sett mig på Utopia people och som nu söker folk. Det är mitt i natten när jag kommer hem från inspelningen men jag skriver ihop en ansökan och skickar in och tänker att jaja, det skadar ju aldrig.

Den 4 november är jag hemma i Halmstad och hälsar på. Jag och mamma är på Maxi när min mobil plingar att jag fått ett mail. Det är från samma sportföretag som vill träffa mig för en intervju. Jag kan här ha hoppat ganska rejält och även skrikit lite väl högt, men herregud vad glad jag blev! På tisdagen är jag på intervju och de säger att de ska höra av sig inom en vecka. En vecka och en dag senare får jag ett till mail och blir kallad på en andra intervju. Kommer dit och det känns fantastiskt och exakt en vecka senare ringer de och säger att det var jag, just jag som fick jobbet. En vecka senare börjar jag jobba där.

En sommars frivillig arbetslöshet och tre veckor i november och december sedan jag var 15. Tänk vad saker och ting har en tendens att lösa sig. Inte för att jag inte kämpat för det, men lite tur ska nog också till. Och där hade ni världens längsta CV.

Tummen upp för jobb! Wow vad konstig min tumme ser ut. Äsch.