Sedan flyttade jag till Stockholm och allt var upp och ner och jag var på Jarowskij och SVT och sedan IEC och det var ju allt bra på sitt sätt, men Stockholm har inte varit samma sak för mig. Det är hemma, men det har inte känts hemma. Jag har varit ganska ensam. Jag har inget emot att vara ensam, tvärtom så har jag ett enormt behov av det, men ibland så blir det lite för ensamt. Speciellt när det aldrig riktigt känts som att jag hört hemma någonstans, jag har inte helt hittat min plats. Jag har jobbat och det är i princip allt. Inte konstigt att jag blir helt uppslukad och besatt av saker när det inte är så mycket annat som upptar min tid.
Men nu känns det som att jag har hittat det som saknats. Att först gå på det jobbigaste spinningpasset i mitt liv, och sedan ha after bike med människor som jag vet kommer att stå mig väldigt nära det närmaste året, det kändes så himla bra. Som att det är detta jag saknat. Och alla är så olika, vi har olika bakgrund och åldrar men det vi har gemensamt är att vi alla verkligen brinner för en och samma sak. Det känns som att det kommer att bli ett så himla bra år.
