Ni vet ibland när man har livet något sådär utplanerat; en plan för hur de kommande veckorna ska se ut och sedan kastas allt omkull? Det hände idag för mig. Ni vet ju ungefär hur mina tankar har gått runt Stockholm vs Göteborg, men idag när jag hörde orden:
Är någon här intresserad av en etta i Vasastan?
så kastades hela min värld omkull igen. Den största anledningen till att jag inte trivs så bra just nu i Stockholm är mitt boende, och här fanns en chans att ändra på det. Ingenting är bestämt ännu, men jag kanske snart igen flyttar till en annan andra hands-lägenhet, men inne i stan. Det går aldrig att planera något, det blir ändå aldrig som man tror.
Och det jobbigaste var att behöva berätta detta för Arash, att jag kanske stannar i Stockholm om jag får lägenheten. Jag hörde på hans röst hur otroligt besviken han blev, och jag förstår precis för egentligen är jag exakt lika besviken. Men jag vet verkligen inte vad jag vill just nu och allt känns lite jobbigt, men det är få beslut i livet som är lätta. Vi får se vad som händer helt enkelt.
På min blogg har jag en mackapär som heter Statcounter som räknar antal besökare, men som även kan se vad folk till exempel googlat för att komma hit. Här följer de roligaste sökningarna:
hur ska skorporna vara när man tar ut de från ugnen?
min cykelhjälm
känns bra med cykelhjälm
bästa svenska filmer
få långt hår snabbare
Undra om de var så mycket visare efter att ha besökt min blogg? Jag tyckte det var roliga sökningar i alla fall! :)
I söndags shoppade jag. Det var på tiden. Nya jeans som är så himla bekväma, från Gina tricot. Jag gillar faktiskt deras jeans, de sitter skönt och är prisvärda. Och sen köpte jag en tunn långärmad tröja. Stod och fingrade på den blåvita, men insåg att alla mina kläder behöver inte vara svarta, vita, blå eller rosa så jag tog en roströdbrun istället. Extremt ovanlig färg för mig, men jag gillar den!
Nya jeans, tröjan och dagens första kaffe. Jag har börjat längta efter kaffe på morgonen nu, jag är vuxen! Äntligen. Och jag funderar på att köpa tröjan i blått också, den kostade bara 139 kr och är i ekologisk bomull. Mycket bra.
Och under tröjor tycker jag om att ha ett linne nedstoppat i jeansen. Dels slipper man visa halva rumpan om min sitter ner och dels så värmer det. Linnen har ju dock en tendens att glida upp, så i söndags investerade jag 79 kr i en vit body i bomull från hm. Känner mig som en bäbis, men förstår inte varför jag inte köpt detta fantastiska plagg tidigare! Det sitter på plats, är snyggt och bekvämt. Ska tillbaka och lämna tillbaka en jacka jag köpte, då blir det fler bodysar också!
Igår var det sista showen i los angeles för Taylor. Massor av folk var där, bland annat Ellen! Jag ska lägga upp en video på det hela så fort jag får tillgång till en dator, jag skrattade åt det imorse så att hela tunnelbanevagnen vände sig om. Oops.
Och Taylor Lautner var i publiken, och hon ändrade texten i back to december ännu en gång till "this is for the boy from Michigan". Modigt när han var där, fast han har nog fattat att den är till honom för längesedan ;)
Idag har jag jobbat 11:30 till 22:45 och kört ungefär 30 mil. Är så trött att jag inte orkar hålla uppe huvudet. Imorgon jobbar jag 9:30 till 21:00 ungefär. Återkommer när jag vaknar till liv igen. Då ska jag berätta om varför bodyn är det bästa plagget någonsin, efter onepiecen då förstås. Jag håller seriöst på att bli en bäbis igen.
I fredags kväll kom Jennifer hit, vi åt mat, drack ett glas vin, spelade ett konstigt spel och sedan somnade vi båda två väldigt gott. I lördags fick vi en tidig start och begav oss först in till stan för att kolla på glasögon, men självklart hade de en massa "men det gäller bara om det är såhär och såhär" vilket inte stod i annonsen så jag blev irriterad och det blev inga. Moving on.
Vi tog spårvagnen ut till Djurgården och fick gå i en speciell konsultkö för Academic work in. Det var inte alls mycket folk där, så jag och Jennifer stack direkt till den nya bergodalbanan i trä eftersom där garanterat skulle bli monsterköer senare. Den var riktigt härlig, fast läskigare än vad jag trott! Första backen var riktigt brant, lätt i stil med Balder.
Efter den så gick vi till Insane. Den är som den låter: Insane.
Man sitter i små vagnar som snurrar runt, det är jättehögt och jag var livrädd. Hann ångra mig hundra gånger men det blev lite bättre av att vi fick åka i en rosa vagn. Här är en video på när några åker den:
MEN! I vissa omgånger så snurrar vagnarna i princip ingenting, i vissa snurrar de hela tiden. Vi hamnade i mittenkategorin: vår snurrade konstant i slutet. Jag visste inte vad som var upp och ner, men när åkturen väl var över så skrattade jag i alla fall så den var rolig! Mycket bättre än vad jag trodde, och även om den var läskig skulle jag kunna tänka mig att åka den igen.
De tar ju kort nuförtiden i de flesta åkturer, och här är jag och Jennifer i Kärlekstunneln. Tråkigaste någonsin, läskiga dockor i små rum och det flyter så låååångsamt. Så vi spiceade upp fotot lite, visst ser vi ut att tycka att det går fort? Hihi.
Och självklart var vi tvungna att åka den värsta. Fritt Fall, 80 meter upp i luften. Förutom att jag hyperventilerade, tappade andan och beordrade den att stanna hela tiden så var det ganska skoj. Fast förbannat högt upp. Och nej, vi tog den vanliga, INTE tilten där man dessutom hänger ner med benen istället för att sitta.
Efter sex timmar på Grönan var vi ganska möra båda två, så vi gick in till stan där vi tog tunnelbanan till Kista Galleria för att se Jag saknar dig på bio. Vi läste den båda två för över tio år sedan, så det var roligt att den kom på bio! Eller roligt kanske inte är ett ord som passar den filmen... men först åt vi middag i den fantastiska food courten i gallerian. Mycket god mat att välja mellan, och jag åt detta:
Jag behövde inte ens ändra något, utan denna rätten var utan kolhydrater. Gott!!
Filmen var bra, och jag grät så otroligt mycket. Men alla, verkligen alla satt och snyftade runt omkring oss, jag vet inte vilket hjärta man har om den filmen inte får en att gråta. Många bra svenska filmer i år, det är roligt att se!
Idag är jag på så fantastiskt bra humör! När fad:en (first assistant director) idag frågade hur jag trivs som runner svarade jag ett entusiastiskt "jag älskar det!" och det gör jag verkligen. Denna veckan har mitt jobb varit 9,5/10 möjliga. Kanske mest för att jag är lycklig över min alldeles egna bil. Kanske även för att jag älskar mina jobbarkompisar. Kanske även för att jag berättade min komma-ut-historia idag och alla skrattade gott åt att min familj var så entusiastisk att jag knappt vågade berätta att jag fått en pojkvän några år senare. (den homosexuella befolkningen på mitt jobb är nog något större än genomsnittet.)
Och en skådespelare tackade för en rolig vecka med mig och jag köpte de mest fantastiska bakverken till trefikat (fast själv åt jag nötter), och jag är så lycklig över att Jennifer ska komma och att jag har pengar på mitt konto och helt plötsligt är livet inte 1:or och 2:or utan snarare 7:or och 8:or.
Igår såg jag en dokumentär som heter Dear Zachary, a letter to a son about his father. Den var väldigt bra, men jag grät så att jag knappt fick luft. Jag älskar filmer som överraskar en.
Andra riktigt bra dokumentärer jag sett de senaste dagarna: Catfish (fantastisk!) Born into brothels Spellbound
Varje dag i en vecka spelar Taylor Swift nu i Staples center i Los Angeles. Varje dag har även en annan sångare kommit dit och sjungit med henne. I förrgår var det till exempel Justin Bieber som sjöng Baby tillsammans med henne, igår var det Jason Mraz som sjöng I'm Yours (som hon sjöng för oss också i Oslo, fast bara lite mitt i Fearless).
När du ger dig in i samspråk med andra småbarnsföräldrar. Och du kanske inte riktigt har hört början på diskussionen, utan bara snappar upp lösryckta meningar som ”det är ju så himla svårt att veta hur man ska göra med barnen och tv:n, tycker inte ni det?”. Då kan det vara ett bra läge för dig att så att säga inte lägga dig i den diskussionen så mycket innan du är helt säker på vad de pratar om.
Ett lite mindre bra alternativ är att utbrista ”ja! Hur GÖR ni med det??? Jag försöker fan få den här ungen att sitta still framför tv:n i fem jävla minuter medan jag kollar min mail men det är ju fan heeelt omöjligt!”.
Idag fick jag en inbjudan till gröna Lund på lördag, gratis och jag får ta med en vän. Det är från academic work som jag är anställd av. Vilken tur att Jennifer kommer och hälsar på mig i helgen! En heldag, all expenses paid och bara åka karuseller! :D yay! Det ska bli riktigt roligt!
Och idag i Metro så hade de ett erbjudande på smarteyes med 500 kr rabatt i helgen på glasögon! Det betyder att ett par kostar 499 kr inklusive allt. Så jag ska även kolla på nya glasögon i helgen! Jag måste ändå göra en synundersökning, och ett par nya glasögon vore fantastiskt. Har haft mina i 3,5 år, tiden går så fort... Är fasligt trött på dom nu, ombyte förnöjer! Tur att Jennifer kan följa med som smakråd.
Jag har förlorat vårdnaden om min söta lilla vita svt-bil. Sorgligt men sant. I kompensation fick jag ett enormt vidunder med nio säten. Från en liten Ford focus till en minibuss. Helt plötsligt är det inte lika lätt att köra och parkera i Stockholm längre.
Hej från min enorma nya bil.
Det är en väldigt ny bil. När jag står still stänger den av motorn, och den indikerar även när den anser att jag bör växla. Man kan lite säga att den har en egen vilja. Spännande.
El bilo enormus.
Här säger bilen "hörru, nu står vi ju still! Lägg ur växeln så jag kan vila lite."
Spännande lappar. Bilen uppför sig inte som en vanlig bil alltså, jag väntar med spänning på att den ska ta kontrollen! Denna bilden tog jag vid ett rödljus utanför Libyens ambassad, där poliser står dygnet runt.
Jag känner mig lite som the king (queen) of the road när jag kör den för jag sitter så högt upp.
Kontentan är att jag kommer sakna min svt-bil, fast den här nya är ganska cool också!
Idag kände jag att jag ville ha en sån där stilig helt rak hästsvans som svänger när man går som alla de coola flickorna alltid har. Så jag fönade och borstade och plattade och svansen blev ganska rak.
Hur många kändisar lägger ut personliga semesterbilder på sig själva med motiveringen "And sometimes I take lots of pictures of what's going on in my life. For these three days, that's what I did. And because your niceness is why I get to take vacations, I thought I'd share them with you."
Seriöst. Jag tycker hon är den coolaste personen någonsin. Ja, om ni nu inte har märkt det.
Ibland får man ställa frågan "hur lycklig är jag just nu?" till sig själv, och verkligen tänka igenom svaret. Det går alltid att förändra sin situation, det gäller bara att hitta rätt väg för den.
Min lyckomätare
Jobbet = 8/10
Kärleken = 2/10
Socialt liv = 1/10
Bostad = 3/10
Det enda som slår högt är jobbet, och det går ju inte att leva på, även om jag älskar det. Så vad kan jag förändra? Well, kärleksmätaren skulle ju bli betydligt högre om om jag bodde i samma stad som min kärlek. Mitt sociala liv skulle också bli högre och jag skulle vara närmre min familj än vad jag varit på en väldig massa år, bostad kan jag inte säga något om. Men ärligt talat, det mesta är bättre än en källare i Sollentuna.
Så idag mailade jag det företaget som jag skulle gått på intervju hos i juni men blev inställt, och frågade om de kom ihåg mig och sa att jag kommer till Göteborg igen i september och att jag gärna vill träffa dom då. Fem minuter senare plingade det till och jag fick svaret "såklart vi kommer ihåg dig och vi vill gärna träffa dig!" Mitt hjärta slog ett dubbelslag vilket tydligt bevisade för mig hur lite jag trivs med min situation just nu. I slutet av september tar ju min anställning slut på SVT och vad ska jag då göra, när alla mina mätare slår i botten?
Nej, jag håller tummarna och vem vet, det kanske blir en flytt till Göteborg trots allt? Jag lämnar alla dörrar öppna, vi får se vilken det blir jag går igenom till slut. I slutändan löser sig allt, men inte om man bara sitter och tittar på när tiden passerar förbi. Stockholm är absolut inte fel, men just nu sitter inte hjärtat på rätt ställe för det känner jag. Men vem vet, kanske jag ändrar mig? Only time can tell.
Igår hade ju mina hyresvärdar fest. Det var hur mycket folk som helst där och trevligt, men efter att ha småpratat med okändingar i fyra timmar hade jag fått nog, så jag smet ner i min källare. Försökte se på en film men var så trött att ögonen föll ihop. En halvmeter från min säng stod en högtalare och dunkade ut musik, och jag tror det tog mig 30 sekunder att somna i oväsendet. Jag har helt klart blivit bättre på att somna och sova djupt sedan jag flyttade till Stockholm. Nu sitter jag på pendeln in till stan. Ska titta på folk och på bio. Ska se kyss mig igen. Nackdelen med svensk film, man kan inte först se den på bio och sen direkt hitta den på nätet ;)
I eftermiddag ska jag baka mer bröd. Gott, näringsrikt och otroligt mättande eftersom det inte drygas ut med näringsfattigt vetemjöl. Superbra helt enkelt!
Jag tycker det är fascinerande med talangfulla barn och galna föräldrar. Eller icke-talangfulla barn och ännu galnare föräldrar. Jag tycker det är intressant när barn ska tvingas utföra extrema saker för olika ändamål, och oftast sker ju detta i USA. Jesus Camp är en otroligt bra dokumentär om ett läger för evangelistiska barn och deras föräldrar där de får veta att abort alltid är fel, att Harry Potter är djävulen och en flicka älskar att dansa, men enbart när hon gör det för gud, hon får aldrig dansa bara för nöjes skull. Sjukt, men otroligt intressant att titta på.
Sen älskar jag dokumentären Living Dolls om skönhetstävlingar för barn, även detta i sydstaterna såklart. Föräldrarna som lägger ut tusentals dollar på sina barn, spray tans, slingor, tandproteser, klänningar och tävlingar där du som mest kan vinna 100 dollar och titeln "Overall Grand Supreme". Det är lite som en bilolycka, hemskt men fascinerande. Sen har vi ju även den senaste i den stilen, serien Toddlers and Tiaras som varje vecka visar nya tävlingar och nya galna föräldrar med barn som skriker och gråter i frustration över allt de utsätts för.
Men nu har jag hittat en ny favorit att våndas över! Dance Moms, en serie på Lifetime-kanalen som handlar om några fantastiskt talangfulla flickor mellan 6-13 år som dansar ungefär 6 timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Mammorna är galna, dansläraren ännu värre och jag älskar det! Skräptv när det är som bäst!
På vår inspelning delar vi gärna med oss. Här är det a-foto och b-foto som delar apple box att sitta på. Sött!
Idag har jag: skjutsat skådisar och skjutsat statister till liljeholmen, hämtat smoothies på söder och kört till liljeholmen, lämnat en dator i enskededalen, ätit lunch i frihamnen och hängt i liljeholmens köpcenter i väntan på att köra skådisarna hem igen. Fullt upp, men så skoj! Tur att jag gillar att köra bil :) Detta sysselsatte mig liksom från 07:30 till 17:30. Busy busy.
Konversation med Jossan. Tur att jag inte är det enda matfreaket.
Gårdagens middag. Helt förälskad i de där mackorna.
Min utsikt just nu. Visst ser det ut som två helt olika världar genom fönsterna? Ena sidan sol och fina moln, andra sidan grått och regnbåge. Pretty!
Jag har en mindre kändiscrush på vår manliga huvudroll. (här kunde jag lagt upp en halvnaken bild, men då skulle jag nog få sparken...) Idag inledde han en konversation med mig utan att vi var ihoptvingade i en bil, jag dog lite inombords. Arash säger att jag får frikort på honom (tolkade jag det som hehe), vilken pojkvän säger något sånt? Haha. Jag älskar folk som är trygga i sig själva, svartsjuka är så onödigt.
Det känns ganska bra för självförtroendet att få ett jobberbjudande från Tre Vänner på deras produktion av Elsas värld idag. Ja, trots att jag fick tacka nej för att jag är på Svt. Men skoj ändå!
Det här är seriöst jätteroligt! Från höstterminen -08, jag och Arash kände knappt varandra överhuvudtaget och han hade jättegalet hår. Fun times in Falun, oh yes... :)
Titta, här dök Mats upp också! Jag ser väldigt skeptisk ut.
Och nu bor jag i Sollentuna. Helenelund närmare bestämt. Det var en jobbig flytt, dels var det jättevarmt och dels så gick min resväska sönder. I april gick den första sönder, nu denna, vilket betyder att jag äger inte längre en ordentlig resväska. Sjukt jobbigt. Så andra flyttlasset fick utföras med bara vanliga väskor, så när jag åkte sista gången hade jag en stor bag på ena sidan, datorväskan på andra, en ryggsäck ovanpå detta, en handväska runt halsen och två påsar i händerna fulla med mat och annat. Jag skämtar inte om jag säger att jag lätt dubblade min egen vikt. Herremingud vad hemskt det var! Jag kom fram till slut och gick då till Kista galleria för att köpa stekpannor och lite annat skoj. Kändes som att jag var tillbaks i USA, vilket fantastiskt ställe! En gigantisk food court, hur mycket affärer som helst och Filmstaden Kista. Där kommer jag lätt hänga sen. Kom hem, orkade inte packa upp så jag såg på den nya säsongen av Entourage och en dokumentär som heter Spellbound innan jag totaldäckade.
De röda plupparna visar vart jag bott i Stockholm än så länge. Östermalm till höger, Lilla Essingen längst ner och Helenelund längst upp.
Vaknade upp idag och tänkte att jag måste ju lösa internetproblemet. Jag har knappt någon täckning här nere i källaren och internetet som ingår i hyran kommer och går och en sida kan ta 10-15 minuter att ladda för jag är för långt från routern. Inte optimalt. Så jag googlade (på telefonen) och ringde Arash typ tre gånger med frågor innan jag begav mig ut igen på jakt efter denna:
Detta skulle alltså vara en slags trådlöst nätverkskort som gör att din egna dators wifi förbättras och blir starkare. Så jag gick till Kista igen, tog tunnelbanan till Näckrosen, gick till Solna och hittade där webhallens butik. Eller ja, hål i väggen är väl ett bättre ord. Lyckligtvis hade de där en kvar så jag inhandlade den för endast 139 kr och höll tummarna hela vägen hem. Och den funkar!! Jag har äntligen en stabil internetuppkoppling, hallelujah!
Pippi säger ju "utan vatten och bröd försmäktar vi på denna ö", men jag skulle översätta det till "utan telefon och internet försmäktar jag i denna källare". Öh, rimmar inte men ni fattar poängen. Så nu är jag glad igen.
Okej, jag ser kanske inte så förbannat lycklig ut på denna bilden, men det är jag. Nyduschad, uppackad och i min onepiece. Man får vara glad för det lilla.
Nämen titta, ett litet leende kan jag bjuda på! Och ser ni fönstret bakom? Där inne är mitt lilla kök, det som förr var själva mixerrummet.
Visst har jag väl nämnt att min lilla källare brukade vara en ljudstudio och att bland annat ABBA har spelat in musik här? Förbannat coolt tycker jag. Det utgör väl inte den bästa grunden för en lägenhet men det gör mig inte så mycket, jag trivs bra ändå!
Tänk vad konstigt livet kan bli och hur lite man kan planera det; hur få saker man kan förutse.
Recognize that every day won't be sunny, and when you find yourself lost in the darkness and despair, remember it's only in the black of night you see the stars. And those stars will lead you back home. So don't be afraid to make mistakes, to stumble and fall, cause most of the time, the greatest rewards come from doing the things that scare you the most. Maybe you'll get everything you wish for. Maybe you'll get more than you ever could have imagined. Who knows where life will take you. The road is long and in the end, the journey is the destination.
- Coach Whitey, One Tree Hill
På en ren impuls sökte jag en praktik i Stockholm på Jarowskij i mars. Tio minuter senare fick jag veta att jag fått den. Jag som bara sökte av en slump, jag skulle ju till Göteborg var planen. I april började jag där och trivdes bra, och i juni sökte jag av en slump jobb på SVT Drama eftersom jag hört rykten om att de kanske sökte folk. Fick svaret att "Nja, vi har inget ledigt just nu" för att dagen efter få ett samtal med en förfrågan om jag kunde börja redan på måndagen i veckan efter.
Och sedan skrev jag på måfå på ett forum på nätet att jag sökte lägenhet, och fick då ett nummer till en kvinna som hyrde ut en lägenhet. Var där på besök, upptäckte att hon jobbar på samma företag som min mamma och känner en av hennes arbetskamrater som jag också känner: jag fick lägenheten. Sedan får jag veta att jag får stanna på SVT i åtminstone 1 ½ månad till. Ibland faller alla bitarna på plats.
Och nu bor jag här i Stockholm. Jag har inga planer på att flytta härifrån, och jag som för bara några månader sedan inte alls kunde se mig själv här. Men det är här jobben finns för mig. Det är här jag har möjligheter att utvecklas och ta mig framåt. Jag har i veckan varit på två intervjuer och ska boka in en till på måndag. Jag ser en framtid här, och det känns bra. Det enda som inte känns bra är att Arash inte finns i min närhet. Jag önskar så att han också bodde här, då hade livet varit så himla bra. Men än så länge får vi båda vara själviska och göra det som gynnar oss bäst, vilket är så bra att vi vågar. Det är inte läge att tänka på tvåsamhet när vi båda försöker bygga upp en karriär, men jag hoppas att vi en dag kan prioritera varandra också. Det kommer gå, det vet jag. ♥ Jag såg på Eternal Sunshine of the Spotless Mind häromdagen för första gången och det var så sant, kärlek övervinner allt.
