När jag frågar Gerda om vad vi ska göra på nyår och hon svarar "Mat och Buffy-maraton?", då vet jag att det var menat att vi skulle bli vänner. Om ni tycker att jag är galen i Glee nu, då ska vi inte ens prata om hur fullständigt besatt jag var av Buffy i de sju åren det gick. Men det finns ingen serie som den. Starka tjejer, karaktärsutvecklingar som andra serier bara kan drömma om, ett fantastiska musikalavsnitt (såklart jag nämner det!), Buffy dör två gånger och det stoppar henne inte (hon sjunger till och med om det, "It's do or die, hey I've died twice"), en irriterande lillasyster som helt plötsligt dyker upp från ingenstans i säsong fem och de förklarar henne inte ens förrän efter typ halva säsongen gått och då kan man upptäcka att de lagt ledtrådar om henne redan från första säsongen!; en serie som alltså inte förutsätter att tittarna är korkade, citat som fortfarande får mig att fnissa förtjust, big bads i varje säsong plus säsongsavslutningar som har fått mig att hulka av gråt och sedan, när sista avsnittet sänts, vad hände då?
Jo, de fortsatte till säsong 8 fast i serietidning istället. Så fantastiskt briljant.
What's going on? Oh, God. Is the world ending? I have to
research a paper on Bosnia for tomorrow, but if the world's ending, I'm
not gonna bother.
Nu ser jag fram emot nyår helt plötsligt. Hur vi nu ska kunna komma överens om vilka avsnitt vi ska se, men det borde inte vara ett problem. Bara jag får se avsnitt sju och åtta från säsong 6 så är jag nöjd. Musikalavsnittet Once more with feeling:
Och det fantastiska Tabula Rasa där alla glömmer vilka de är efter att Willow lagt en förtrollning som gick fel, och Michelle Branch avslutar hela avsnittet med ett fantastiska livuppträdande av Goodbye to you. Episkt.
Åh, och Joss Whedon som skapade Buffy har även regisserat ett avsnitt av Glee (Dream On med Neil Patrick Harris) och Marti Noxon som producerade Buffy producerar även Glee. Så klart. Allt är sammankopplat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar