Det är intressant det här med bloggar. Jag har läst bloggar i en himla massa år, sedan 2005 skulle jag gissa på. Jag har skrivit bloggar om varierande ämne ungefär lika länge. Jag har alla sparade i massa worddokument på datorn, ibland går jag in och läser och minns. Det är fint.
De bloggar jag själv läser är väldigt olika också. Det är nog ingen jag läst hela tiden, men jag kommer ihåg att en av de första jag läste var Kenzas, när hon var typ femton och ingen alls. Nu är hon känd. Jag läser den dock inte längre, hon blev tråkig för något år sedan.
En av mina favoritbloggar är Fredrik Backman. Jag har inte läst den alls länge, men han är väldigt rolig. Sen gillar jag Monas universum också. Och så har jag läst varendaste liten en av Alex Schulmans alla miljoner bloggar. Mina favoriter där var den på 1000 apor och Att vara Charlie Schulmans pappa. Detta är ju typ "kändisbloggar", men jag följer även helt vanliga människor som du och jag. Som till exempel Sara.
Jag började läsa hennes blogg för kanske två år sedan, snubblade in där av en slump när jag läste Lindas blogg, hon som hade så svårt för att bli gravid. Helt plötsligt läste jag en hel hög bloggar med folk som hade svårt att bli gravida (och blev lite lätt paranoid själv trots att jag inte har en tanke på att bli med barn!). Jag känner inte Sara. Jag vet knappt hur hon ser ut, jag kommer inte ens ihåg var hon bor men jag vet att vi är lika gamla och att hon kämpat för att bli gravid ett bra tag. Jag har följt hennes kamp, jag har gråtit tillsammans med henne och hennes kille och fått ont i hjärtat efter varje IVF när graviditetstestet visat negativt.
Men så på deras tredje försök så var något annorlunda, (jag får gåshud när jag skriver detta) och mycket riktigt, de fick ett plus. Och inte bara det, i hennes mage ligger två små bäbisar och väntar på att få komma ut. Jag känner inte henne, och ändå kan en total främlings liv beröra mig så oerhört. Jag blir så oerhört lycklig varje gång jag går in på hennes blogg nu och jag är så himla glad för hennes skull. Som sagt, trots att vi inte känner varandra. Men det är något fint ändå, med gemenskapen man kan få med totala främlingar på nätet. Och att hon dessutom länkade till mig (och Gleeee för hon sa att hon gillade Adele någon gång och jag är inte den som är den...jag är en ganska stor förespråkare för Glees Adele covers.) i sitt senaste inlägg gör ju inte saken sämre. Gå in på hennes sida och gläds ni också åt hennes små fina mirakel.
Otippat att de första man möts av när man går på hennes blogg är Glee:P
SvaraRadera