Viljestyrka.

Nu är det snart 2 månader sedan jag la mitt "slut-på-onödigt-socker"-löfte. Den 5 januari var min första sockerfria dag, och sedan dess har jag inte ätit godis, någon dryck med socker i, bullar, kakor, tårta eller liknande. Mat med socker har jag dock ätit, typ ketchup och sådant. Annars skulle jag nog dö... :)

Men hur som helst; två månader. Det har gått bra, mycket lättare än vad jag trodde, och då har jag till och med bakat muffins en gång och fått smet på fingrarna som jag INTE slickade bort. Det krävde stor viljestyrka kan jag säga. I övrigt har det gått bra, Arash har till och med viftat med godis under mitt näsa och jag har inte ätit. Jag har knappt varit sugen. Definitivt inte nu längre, choklad och sådant är jag inte sugen på. MEN. Ett stoooort men. En sak får det att vattnas i munnen på mig och jag börjar nästan dregla när jag tänker på det.

Coca-cola. Världens åttonde underverk. Där satt tydligen min stora svaghet. Arash dricker detta minst en gång i veckan, och varje gång jag hör en colaburk öppnas dör jag lite grann. Så när mitt sockerförbud försvinner om några månader kommer jag nog fortsätta vara vaksam med det, men min första dryck kommer att bli en burk cola, och det kommer att bli ljuvligt.

Världens godaste dryck?