torsdag 10 mars 2011

Taylor Swift's Speak Now Tour 2011, Oslo Spektrum.

Detta kommer bli det längsta inlägget någonsin, men stå ut. Det är mycket bilder i alla fall, och en alldeles för lång video på slutet. Se på den dock, jag får rysningar av slutet trots att jag sett det fem gånger nu.
I onsdags vaknade jag och Arash kl 5, för 5:37 gick tåget från Falun. Vi hade förbeställt frukost, lata som vi är, så den hämtade vi i bistron. Helt okej frukost, även om det alltid är för tidigt att äta innan kl 8. Uuuhh.
Jag såg solen gå upp och den var alldeles illröd. Det är inte så ofta jag ser solen gå upp, så det var lite speciellt.
Gissa vad Arash gjorde. Mm, sov som vanligt. Han kan alltid sova, fuskigt! På sista tåget mellan Katrineholm och Oslo satt vi mittemot en mamma och hennes fem månader gamla dotter. Oh herregud vad söt! Hon satt och stirrade på Arash och skrattade i flera timmar. Alla bäbisar älskar alltid honom. Hon var supersöt i alla fall, när bilden togs så sov hon i vagnen.

När vi kom fram till Oslo skulle vi börja leta upp hotellet. Arash sa att när vi såg Grand skulle vi vika av till höger. När vi såg Grand stod det en heeel massa människor utanför. "Undra vad som händer här?" tänkte jag innan jag mentalt slog mig själv: TAYLOR SWIFT är i stan!! I exakt samma sekund som vi kom fram till hotellet så kom hela hennes band ut. Hon smet säkert ut bakvägen...
Kolla här då, en ganska skarp bild! Det är hennes gitarrister.
Och back up-sångerskan. Nääe, jag ska nog inte satsa på en karriär som papparazzi va? I alla fall inte med en iPhone 4 som kamera....
Det var ganska mycket folk utanför som väntade på Taylor...
...men vi gick vidare till vårt hotell som låg i samma kvarter. Jättefint med världens absolut skönaste sängar. En sån vill jag ha!
Arash kollar in badrummet.
Vi bodde på översta våningen. Tur det, för det körde en del trafik nedanför.
Sedan skulle vi äta innan konserten, men först kollade vi så att vi hittade till Oslo Spektrum. Vid vår ingång var det inte en människa utanför, trots att det bara var 1,5 timme kvar till insläpp, skönt tänkte vi. Sen gick vi till ett ställe som hette People's, jag åt tacos och Arash hamburgare. Gott!
Detta var ingången till ståplatserna, men när vi kom tillbaks 5 minuter innan insläpp var det flera hundra meters kö till vår ingång också. Det gick snabbt dock, så ingen fara alls.
Vi satt väldigt långt fram! Jättebra platser. även om blixten gör mig lite blek ;) Här var det inte så mycket folk ännu framför scenen, när det började var det packat.
Arash var också med. Han fryser alltid, så han hade mössan på i början. Knäpp!

Sen började det. Vi satt och väntade på förbandet, men när de körde igång Willow Smiths Whip My Hairpå högsta volym fattade jag att nu var det nära och att det skulle nog inte bli något förband. Taylor har skrivit på twitter någon gång att hon älskar den låten (jag är en sån nööööörd!). Och sen började det. Jag satt med rysningar över hela kroppen, med glädjetårar i ögonen och under hela konserten satt jag på yttersta kanten på stolen för jag var så exalterad. Hon inledde med Sparks fly och det var så häftigt. En jättestor videoskärm där bak som antingen visade olika animeringar eller bilden av henne.
Fin scen, enkel men fin. Jag gillade speciellt stjärnorna som under visa nummer tändes och hängde från taket.
Speak Now.
Mitt under konserten gjorde hon en riktig Taylor-grej, något som ingen annan stor stjärna skulle göra. Mitt under en låt (det visas i videon) så gick hon runt hela golvet så att även de som stod längst bak skulle få en chans att träffa och röra vid henne. Herregud, folk blev helt galna. Fast det hade jag nog också blivit... riktigt häftigt, som sagt, vem gör sånt?! Sen hade hon en liten scen i mitten så att alla skulle kunna komma nära. Det var lite för starkt ljus för min kamera dock, man ser henne inte ens!
Hon spelade mest låtar från det nya albumet, men även de bästa från de tidigare. Jag tyckte hon fick med de bästa i alla fall. Min favoritlåt är med en del i videon, den näst sista låten "Long Live". I början sjunger hon "and the crowds in the stands went wild" och det syns så tydligt hur nöjd hon blev när alla började skrika. Som encore körde hon Love Story, som för övrigt är Arash favoritlåt med henne. Mitt under låten smällde det till och det kom konfetti, jag får rysningar fortfarande. Och i Back to december började hon helt plötsligt sjunga på Apologize, det blev en häftig mix och finns med i min video i slutet av inlägget. I Fearless spelade hon ukulele och de blandade hon den med I'm yours av Jason Mraz. Riktigt häftigt...det filmade jag tyvärr dock inte. (Men det går däremot att se här på youtube.)

Som sagt, jag tycker att det var så himla bra. Hade jag haft pengarna hade jag inte tvekat att ta mig till någon av de andra städerna hon spelar i och gått på den igen. Denna gången på ståplats tror jag...så bra var det. Hon är häftig, verkar så äkta och jag älskar musiken. En av de bästa kvällarna i hela mitt liv, ingen annan present kan någonsin slå denna. Hon fick fem prickar på tärningen i norska dagbladet, det säger en hel del.

Efter konserten mötte vi upp Emma och hennes pojkvän Kubi. Åååh, det var jättemysigt, har inte träffat Emma på jättelänge nu. Hon har bott i Norge i snart 6 år, galet. Vi drack öl och pratade, men sen var jag och Arash svimfärdiga av trötthet, så de följde oss till hotellet vid halv tolv.
I morse gick vi upp 6:10 för att hinna äta frukost innan tåget som gick 7:25. Det var svårt att komma upp kan jag säga, SÅ sköna sängar! Dux tror jag det var, det ska jag också köpa nästa gång.
Just det, efter konserten så ville jag ha en tröja. Såklart. Det var världens längsta kö. Jag stod i mer än en halvtimme ihopträngd med massa andra tjejer som också skulle köpa, man kunde knappt ta sig framåt eller bakåt. När det bara var någon framför mig började visningströjorna som satt på en tavla plockas ner och säljas för de var slut, herregud vilken panik vissa fick. Det var dock mest de med hennes bild på som såldes slut först, jag ville ha denna gröna och jag fick en! Speak Now world tour 2011 står det, och alla städer hon spelar i står över hela bröstet.
Bandets händer som bildar "Speak Now".
Hotellfrukost! Men som sagt, det är egentligen alldeles för tidigt att äta vid den tiden. Lite fick jag ner dock, och sedan gick vi till tåget.
Arash sov som alltid. Ååh, vad segt det var att åka så långt idag också, men det var värt det. Jag har haft det fantastiskt bra! När vi kom till Falun stack Arash direkt till skolan för att hjälpa några att filma, så jag åt lunch på egen hand. Gissa vad...
Sushi såklart! En bra avslutning på vår lilla mitt-i-veckan-weekend.

Och här är videon: Den blev ganska lång, jag bara klippte ihop lite från de låtarna jag filmade. Men titta gärna på hela, det är ganska coolt faktiskt, speciellt slutet. Och ja, ibland hör ni tyvärr mig sjunga med, ignorera! Jag kan ju faktiskt inte sjunga för fem öre :) Och ta gärna upp den i helskärm, denna lilla är faktiskt på tok för liten! Eller ännu bättre: se den på youtube! Då kan ni få den i mycket bättre kvalitet genom att klicka där det står siffror i nederkanten av videon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar