127 hours, blodigt som bara den.

Tidigare idag ringde Lasse och frågade om vi ville med på bio. Såklart vi ville! De valde mellan 127 hours och den där lingon-filmen, men oss spelade det inte så väldigt stor roll, fast jag ville mest se lingon-filmen egentligen. Det blev i alla fall 127 hours, en verklighetsbaserad film om en kille som är äventyrare typ. Han klättrar i berg och i canyons och en kvart in i filmen ramlar han ner i en håla och fastnar med sin hand mellan berget och väggen. Jepp.

Där sitter han sedan. Han har lite vatten, nästan ingen mat och ingen telefon. Fast. Med. Sin. Hand. Och en liten kniv såklart. Resten kan ni ju gissa själva.

Arash klarar inte ens av att se en bäbis med pyttelite blod på sig i förlossningsserier, han höll ju på att avlida. Och jag skämtar inte, hela salongen (haha typ 15 pers) satt och vred sig och stönade. Så äckligt, till och med för mig som inte är speciellt känslig. Jag kan se plastikoperationer och förlossningar utan problem, men det där var bara äckligt.

Filmen var dock ganska bra. James Franco var 1000 gånger bättre än som Oscarsvärd.