Det var en fredag, samma dag som den berömda mittfesten. Jag hade precis pratat med min mamma i telefon, och gick med den i ett halvlöst grepp samtidigt som jag hade en massa andra saker i händerna. Passerade över den lilla bron som skiljer trappan från andra våningen. Beräknad höjd: ca 6 meter högt.
Rum där bron går över.
Högt!
Så jag skulle stanna på avsatsen till trappan för att lägga alla grejer på ett bord. I samma stund känner jag hur min telefon faller ur mitt grepp. Den landar på trappan, studsar till, och fastnar i en halv sekund mellan trappstegen; ett ytterst minimalt utrymme.
Så jag skulle stanna på avsatsen till trappan för att lägga alla grejer på ett bord. I samma stund känner jag hur min telefon faller ur mitt grepp. Den landar på trappan, studsar till, och fastnar i en halv sekund mellan trappstegen; ett ytterst minimalt utrymme.
Trappan. Vid det andra vita strecket tappade jag den.
Mellan här fastnade den. Vad är oddsen för att den ens ska trilla så att den kommer i närheten av det smala strecket?
Så jag kastar allt annat jag har och flyger i slow motion mot min älskade telefon. I samma sekund faller den ut på andra sidan, ner mot en säker död. Jag skrek rakt ut, ett skrik som om det var mitt egna barn jag tappat. Springer nedför trapporna skrikandes "fuck" alldeles för många gånger för att kunna räkna. En av våra elektriker kommer ut från studion och bara tittar på mig. Jag svarar med att skrika "jag tappade min iphone!!!! Aaaaahh!!" ungefär.
Sen ser jag det. Där mitt på golvet ligger min lilla älskling och lyser tappert. Jag springer fram, tar ömsint upp den för att försöka utföra första hjälpen när det slår mig. Den överlevde. Inte nog med det; den klarade sig utan så mycket som en skråma. Jag som funderat på att byta ut det fula mörkgrå skalet ångrade mig direkt, det borde nästan helgonförklaras för sin insats!
Det var alltså dagen när mitt liv nästan tog slut. Resten av kvällen skakade mina händer av chocken, en ursäkt för att dricka massor av rödvin tyckte jag. Åh, jag älskar Apple!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Så jag kastar allt annat jag har och flyger i slow motion mot min älskade telefon. I samma sekund faller den ut på andra sidan, ner mot en säker död. Jag skrek rakt ut, ett skrik som om det var mitt egna barn jag tappat. Springer nedför trapporna skrikandes "fuck" alldeles för många gånger för att kunna räkna. En av våra elektriker kommer ut från studion och bara tittar på mig. Jag svarar med att skrika "jag tappade min iphone!!!! Aaaaahh!!" ungefär.
Sen ser jag det. Där mitt på golvet ligger min lilla älskling och lyser tappert. Jag springer fram, tar ömsint upp den för att försöka utföra första hjälpen när det slår mig. Den överlevde. Inte nog med det; den klarade sig utan så mycket som en skråma. Jag som funderat på att byta ut det fula mörkgrå skalet ångrade mig direkt, det borde nästan helgonförklaras för sin insats!
Det var alltså dagen när mitt liv nästan tog slut. Resten av kvällen skakade mina händer av chocken, en ursäkt för att dricka massor av rödvin tyckte jag. Åh, jag älskar Apple!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:Norra Hamnvägen,Stockholm,Sverige
Det kunde ju början på något nytt och spännande om den hade gått i tusen å en bitar :-)
SvaraRadera(min telefon har inbyggda smileys)