Tankar om livet och hur oförutsägbart det kan vara.

Tänk vad konstigt livet kan bli och hur lite man kan planera det; hur få saker man kan förutse.

Recognize that every day won't be sunny, and when you find yourself lost in the darkness and despair, remember it's only in the black of night you see the stars. And those stars will lead you back home. So don't be afraid to make mistakes, to stumble and fall, cause most of the time, the greatest rewards come from doing the things that scare you the most. Maybe you'll get everything you wish for. Maybe you'll get more than you ever could have imagined. Who knows where life will take you. The road is long and in the end, the journey is the destination.

- Coach Whitey, One Tree Hill

På en ren impuls sökte jag en praktik i Stockholm på Jarowskij i mars. Tio minuter senare fick jag veta att jag fått den. Jag som bara sökte av en slump, jag skulle ju till Göteborg var planen. I april började jag där och trivdes bra, och i juni sökte jag av en slump jobb på SVT Drama eftersom jag hört rykten om att de kanske sökte folk. Fick svaret att "Nja, vi har inget ledigt just nu" för att dagen efter få ett samtal med en förfrågan om jag kunde börja redan på måndagen i veckan efter.

Och sedan skrev jag på måfå på ett forum på nätet att jag sökte lägenhet, och fick då ett nummer till en kvinna som hyrde ut en lägenhet. Var där på besök, upptäckte att hon jobbar på samma företag som min mamma och känner en av hennes arbetskamrater som jag också känner: jag fick lägenheten. Sedan får jag veta att jag får stanna på SVT i åtminstone 1 ½ månad till. Ibland faller alla bitarna på plats.

Och nu bor jag här i Stockholm. Jag har inga planer på att flytta härifrån, och jag som för bara några månader sedan inte alls kunde se mig själv här. Men det är här jobben finns för mig. Det är här jag har möjligheter att utvecklas och ta mig framåt. Jag har i veckan varit på två intervjuer och ska boka in en till på måndag. Jag ser en framtid här, och det känns bra. Det enda som inte känns bra är att Arash inte finns i min närhet. Jag önskar så att han också bodde här, då hade livet varit så himla bra. Men än så länge får vi båda vara själviska och göra det som gynnar oss bäst, vilket är så bra att vi vågar. Det är inte läge att tänka på tvåsamhet när vi båda försöker bygga upp en karriär, men jag hoppas att vi en dag kan prioritera varandra också. Det kommer gå, det vet jag. ♥ Jag såg på Eternal Sunshine of the Spotless Mind häromdagen för första gången och det var så sant, kärlek övervinner allt.

Filosofisk Cecilia såhär på fredagskvällen.