Imorgon ska jag och titta på en lägenhet i Sollentuna. En bit utanför stan, men jag är inte speciellt kräsen, trots att jag haft sån otrolig tur med mina två första lägenheter här i Stockholm. Och dessutom skrämmer det mig halvt från vettet att titta på en lägenhet, för det betyder ju att jag kommer stanna här. Tänk om jag inte får något mer jobb? Vad ska jag hitta på då? Alla mina sparade pengar har ju försvunnit nu på sommaren, jag får ju ingen ordentlig lön förrän i augusti och jag fick ju bara ett halvt csn i maj... Men jag överlever. Allt löser sig alltid.
Men för mig som är en sån enorm trygghetsnarkoman så är det skitjobbigt att inte ha så många fasta punkter i tillvaron. Jag är enormt stressad över att jag bara har två veckor kvar på jobbet, vill så gärna få stanna kvar men får inga klara besked. Dessutom mailar jag alla små produktionsbolag jag kan hitta men ingen svarar. Så läget känns lite hopplöst just nu, men jag försöker hålla modet uppe. Allt löser sig som sagt, oftast snabbare än man tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar