LCHF:andet.

Det är vissa som ifrågasatt varför jag egentligen äter LCHF. Ja, förutom att det är mycket lättare att hålla sockerberoendet under kontroll eftersom jag mycket sällan bli sådär akutsugen som jag var förr, så finns det många fördelar. Visst, ibland blir jag sugen men inte okontrollerbart.

Men den största skillnaden för mig är mitt humör. Förr när jag åt kolhydrater var jag hungrig mest hela tiden, jag fick enorma sockerdippar och blev då otroligt lättretlig. Jag kunde rent ut sagt bli elak och arg, och hur jag än ville så kunde jag inte kontrollera mitt humör. Alla som varit i närheten av mig när jag varit hungrig vet hur väl detta stämmer. När jag äter LCHF blir jag hungrig, men inte lika akut. Jag kan ta in att jag är hungrig, men kan lika gärna vänta ett tag till att äta för jag vet att jag kan hantera det. Jag kan fortfarande uppföra mig.

Ett jämnt blodsocker har jag alltså fått, och det är värt varenda missad potatis eller chips. Att kunna vara trevlig och kontrollerad även när jag är hungrig kanske låter väldigt basic för de flesta, men det var det inte för mig innan. Så värt det att må bättre, och dessutom trivs jag väldigt bra med att äta så här. Min senaste passion är turkisk yoghurt blandad med lite grädde (så det blir lösare och fetare) med pumpakärnor, linfrön, solrosfrön och färska blåbär till. Skulle kunna äta det frukost, lunch och middag. Mums!