I sorg.

Jag är i sorg. Jag har förlorat en vän. Inte vilken vän som helst, utan en vän som tröstat mig, fått mig att må bättre och som funnits med mig hela mitt liv. Men samtidigt en vän som fått mig att må enormt dåligt, känna skam och väldig ångest.

Självklart pratar jag om sockret. Det låter kanske konstigt för er som aldrig upplevt suget, för er som kan sluta äta en kaka efter halva för du är nöjd, för er som aldrig sprungit till affären precis innan de stänger för suget går inte att stå emot.

Men jag har förlorat den där vännen för resten av mitt liv, och just nu är det väldigt jobbigt. Varje chokladkaka är en som jag aldrig kommer att äta, varje tårtbit kommer stå orörd. Jag kommer inte dricka läsk, inte äta pommes eller äta chips med dip. Saker jag verkligen älskat högt, på ett sätt en "normal" person inte gör, en person som inte är beroende.

Så nu är jag i sorg. Det känns riktigt jobbigt och jag ångrar mitt beslut varje sekund, men jag kommer stå emot varje impuls att äta för gör jag det kommer det bara bli ännu värre. Så dagens Cecilia är inte den gladaste som finns kanske, men jag ska tillåta mig att sörja en liten stund till, sen ska jag se fram emot mitt nya liv. Har redan massa förslag på godsaker jag kan göra, för ett liv är faktiskt inte komplett utan att kunna njuta ibland. Vad sägs om pannkakstårta utan mjöl till exempel? Man kan ju även blanda lite kakao i smeten och vips så har man chokladpannkaka utan kolhydrater! Lite vispgrädde och hallon på det, gott! Så jag får se fram emot sånt istället och glömma allt vad smågodis och Marabou heter. Ingen socker i min mage, och jag står fast vid det.

Men lite måste jag få sörja, annars vore det nästan konstigt...

- Posted using BlogPress from my iPhone