Åh jääklar vad godissugen jag är. Och chipssugen. Lite pommes hade inte suttit fel heller, eller en fet hamburgare. Popcorn kanske? Sockervadd?
Ööhhh.
Nej då, hormoner som spökar? Aaaldrig. Jag hade kunnat äta en hel pepparkaksdeg ensam. När vågen dessutom stått helt still i två veckor trots att jag hållit min diet bra är sjukt deprimerande. Det är då jag vill ge upp, trots att jag vet att det är bra för mig... åh, vägval, alldeles för många sådana finns det.
Jag vet vad du menar....
SvaraRadera