Mina älsklingar.

Om det inte har framgått här så är vår hund Hvita min absoluta älskling. Jag älskar henne så otroligt mycket. Idag när jag gick till skolan ringde mamma och direkt hörde jag att något var fel. Hon berättade att Hvita blivit attackerad av en rotweiler och hon var okej, men chockad. Jag började gråta på en sekund, det är ju precis som hon sagt att något av mina syskon blivit nedslaget på stan. Hvita är ju min lillasyster. Fy fan för kamphundar alltså, speciellt sådana som försöker bita ihjäl ens hund. Stackars Hvitosaurusen.

Sen kom jag upp till skolan, alldeles rödögd och arash var redan där för han hade lektion på förmiddagen. Jag kunde inte ens titta på någon och absolut inte på honom. Han drog iväg mig och sen stod jag och störtgrät i en korridor när han kramade mig. Jag är så glad att hon är okej, men så jäkla hemskt. De allra flesta kan inte hantera en kamphund, de är oberäkneliga och borde förbjudas. Klart slut.

Och imorgon måste jag säga hejdå till min andra älskling, och jag vet redan nu att jag kommer gråta ihjäl mig igen. Jag vill inte säga hejdå till arash, även om det bara är för ett tag. Han är så fin, min älskling.

Ja, några jobbiga dagar igen. Skönt att komma till Halmstad på semester lite. Det behövs. Kramas lite mer med vovven istället för arash.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Bergmästaregatan,Falun,Sverige