In it to win it.

Igår höll jag en lång föreläsning för Arash om att man alltid måste göra precis det man vill, oavsett vad man kan förlora. Oavsett hur läskigt det är och det spelar ingen roll hur slutresultatet blir, bara man vågat. Man ska inte leva sitt liv med massa ånger.

Jag försöker alltid tänka på det i allt jag gör. Man måste utmana sig själv konstant och kanske inte alltid göra det smartaste, utan kanske det som du verkligen vill. När jag sa att jag ville åka till USA och plugga ett år så fick jag höra "du kommer ha enorma studielån, tänk om du inte trivs, oj vågar du verkligen det?" osv osv från flera olika ställen. Visst, det kanske inte var det smartaste, man annars hade jag levt hela mitt liv och ångrat att jag inte gjorde det. Jag har hellre högre studielån än en hel hög med ånger. Det var dessutom det bästa året i hela mitt liv, jag ångrar absolut ingenting med det och är så jäkla glad att jag vågade!

Samma nu, jag har drömt om att åka på tågluff i jättemånga år. Denna sommaren blir mitt sista sommarlov, och dessutom mitt sista som ungdom på tågen. Visst, jag har kanske inte den ultimata ekonomiska ställningen för att kunna åka, men det bryr jag mig inte om för jag ska åka. Jag tänker inte sitta resten av mitt liv och tänka "åh, jag önskar att jag åkte på interrail när jag hade möjligheten."

Så jag ska åka. Och jag ska göra dumma saker i mitt liv, för jag vågar hellre än ångrar. "Life's what happens while you're busy making plans". Och som min pappa sa för ett tag sedan: bara döda fiskar flyter med strömmen.

En glad Cecilia tar en andningspaus i Central Park den 26 juli 2006.