Dag 11 – Mina syskon.

Eftersom min bror är väldigt privat och inte tycker om att ens finnas med på internet tänker jag inte publicera bilder på honom, min syster och brorsönerna får alla denna gången.

När jag föddes år 1986 var min bror nästan åtta år gammal och min syster var fem. Jag kommer ihåg att jag nästan aldrig fick vara med min bror och leka med lego, han var rädd att jag skulle förstöra. När jag ville vara med min syster och hennes kompisar var väl det inte heller jättepopulärt. Förbannelsen över att vara yngst, man vill alltid leka med sina syskon men de vill inte leka med dig.

Men när jag var fem-sex år började min syster och hennes kompis leka skola med mig. De lärde mig att läsa, skriva och räkna med hjälp av Bamses skriv- och räkneböcker. Detta är jag så enormt tacksam för än idag! Att jag lärde mig det så tidigt har verkligen varit guld värt. Eller ja, förutom att räkna då, det kan ni inte gjort ett så bra jobb på för det kan jag fortfarande inte. Hehe.
Min syster är utbildad frisör men arbetar inte som det. Hon har tidigare haft jobb som ekonomiassistent, men nu arbetar hon istället som någon sorts dataperson på och i Getinge utanför Halmstad.

Min syster är en extremt snäll person, hon har alltid varit min vän även när jag varit jobbig och tonårsarg. Vi är ganska lika säger vissa, det tycker jag om för att vara lik någon som är så söt som min syster kan ju inte vara annat än bra. Som person är hon otroligt givmild och vänlig och hon är nästan alltid glad. Jag är väldigt lyckligt lottad att just hon är min syster!

Min bror är ganska så mycket äldre än mig. När jag var liten brukade vi ibland leka med lego ihop, när han lät mig vara med, eller så lekte vi cowboys och indianer med hans playmobil. Jag var alltid indianerna, och han vann alltid. Jag kommer ihåg att jag tyckte att han var så häftig med alla sina killkompisar som var så stora.

Han flyttade hemifrån när jag fortfarande var ganska ung och började jobba på sjukhuset, precis som pappa gjort när han var ung. Sen blev han ihop med Jennie och några veckor innan vi skulle åka till Cypern för att fira mammas 50-årsdag kom de hem till oss och berättade att de skulle ha barn. Jag kommer ihåg hur otroligt lyckliga vi blev, jag skulle bli faster! Och i januari föddes världens finaste lilla pojke, Emil. Min första brorson och pojken jag är fadder till.

Och några år senare, mitt när de pratat om att gifta sig kom de och berättade att bröllopet fick vänta, för de skulle ha ett barn till, och i augusti precis innan jag flyttade till Falun kom världens finaste Viktor. Mina älskade sötpojkar.

Och min bror, han är också väldigt snäll. Han älskar fortfarande lego och ibland är det nästan svårt att tro att han är äldst av oss. Arash tycker att han ser ut som någon Alexandersson, själv tycker jag mest att han ser väldigt bra ut. Han jobbar fortfarande på landstinget, men nu är han typ chef. Det är bra, generna ligger tydligen i familjen.

Så det var min syster och min bror. Två väldigt fina och snälla personer som är de bästa syskonen jag kunde önska mig.