Vi brukade komma på att vi ville sova över hos varandra och gick då mellan husen för att fråga föräldrarna. Fast jag kommer nästan bara ihåg att vi sov hos henne av någon anledning. Då brukade vi se på video och äta popcorn och leka tills vi inte orkade mer. Vi lekte "jakten på den röda rubinen" och turades om att vara den tävlande. Vi lekte dunkgömme på gatan med de andra barnen. Vi lekta de tre bockarna Bruse under hängbron på lekplatsen. Vi hade hus vid bäcken som flöt nedanför vår gata och utmanade varandra till att se vem som kunde klättra upp i ett träd och hoppa över bäcken. Vi hade otroligt roligt, jag och min bästis.
Hade jag kunnat hade jag här lagt in en bild på oss från dagis, en bild på hela avdelningen och hon sitter och tittar på mig. Men tyvärr ligger den i källaren och det är för långt för att jag ska orka hämta den.
Sedan började vi i första klass, i samma så klart. Vi spelade teater och var på besök på pappas jobb. Hon hjälpte mig med matten och på rasterna spelade vi kung. Det där spelet med fyra rutor och en boll. På eftermiddagarna var alltid antingen hennes pappa eller min hemma så vi fick aldrig gå på fritids, utan fick leka hemma tillsammans istället. Hennes pappa lagade alltid fisk som jag avskydde. Inte konstigt att jag var ett spinkigt barn, hälften av tiden åt jag inte.
När vi var nio år gamla flyttade jag. I några år fortsatte vi umgås sporadiskt, bland annat när vi tog kortet här ovan ihop. Men sedan blev det som det lätt blir när man bor en bit ifrån varandra, vi gled isär. Nu småpratar vi när vi ses på stan eller på Maxi i Halmstad, men inuti mig kommer jag alltid komma ihåg vår vänskap som den var när vi var sju år gamla med locktångat hår och brunbränt skin i trädgården. Världens bästa vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar