Jag kommer inte helt ihåg berättelsen om hur mina föräldrar träffades, men det var något med att någon visslade på en taxi och så kom den andra dit. Eller? :)
Mina föräldrar kände varandra sedan de var unga och mamma blev ihop med pappa trots att han var en liten plutt då. Sedan fick de min bror när de var i min ålder och sedan min syster och sedan mig några år senare.
Mamma har haft en hel drös jobb: tandhygienist, resesäljare på Ticket och nu på Friskis. Hon har även jobbat som kassör i Halmstad konståkningsklubb när jag åkte där. När mamma jobbade på Ticket var det spännande för hon fick åka på resor över hela världen. Visst var det tråkigt att hon var borta, men när hon kom hem med spännande presenter från Thailand och Kina var det värt det.
Pappa har jobbat på ambulansen i hela mitt liv. Jag kommer ihåg hur spännande det var att följa med till hans jobb när jag var liten. Det luktade så speciellt i ambulanshallen och så hade de en studsmatta i källaren. Ibland fick jag en läsk också och alla som jobbade där var så snälla mot mig.
Mina föräldrar är väldigt snälla. De har alltid stöttat mig i precis allt jag gjort. Det jag uppskattar otroligt mycket är att de aldrig försökt styra mitt liv i någon riktning. De lade sig inte i mina skolval utan jag fick läsa precis vad jag ville på gymnasiet, när jag skulle dra till USA ett år var de uppmuntrande, de lät mig till och med åka på träningsläger till Tjeckien när jag bara var tolv år. När jag ville åka till Roskilde när jag precis fyllt sjutton lät de mig göra det, och de har aldrig varit speciellt överbeskyddande, men ändå alltid funnits där. Som tonåring är det ibland svårt att se hur bra ens föräldrar är, men jag tror att de ändå förstår att jag och mina syskon alltid har uppskattat vad de gör för oss och att vi alltid kan vända oss till dem oavsett vad som händer.
De är väldigt bra föräldrar helt enkelt, de bästa som finns.
Åhhh vad söt du är (:
SvaraRadera