När jag var liten var vi i kyrkan i Fyllinge varje söndag. Min syster sjöng i kören och väldigt många som vi kände var där. Jag gick i Ansgarsgruppen och samlade stjärnor på en krage. Jag tyckte om att gå i kyrkan, eller mest att leka i korridorerna och fikat efteråt förmodligen. Sedan började jag sjunga i kören själv och det var roligt. Vi åkte på läger och sjöng kristna sånger, men jag reflekterade aldrig över att det var religiöst. Jag var ju visserligen bara 8-9 år, men de tvingade aldrig på oss någon tro. Gudssånger blandades med musik från Lejonkungen och min sångpärm var full av klistermärken på disneyfigurer.
När jag var 15 konfirmerade jag mig. Det var otroligt roligt, det enda jag inte gillade var att gå i kyrkan nästan varje söndag. Våra faddrar var bara något år äldre än oss och vi sjöng roliga sånger och varje eller varannan fredagskväll så var det typ ungdomsgård för oss allihop. Där kunde man baka, leka lekar, spela teater, se på film, skriva en tidning eller diskutera musik. Vi hade två konfirmationsläger och båda var väldigt roliga. Men att jag blev religiös av det, det skulle jag väl inte säga.
Med tanke på hur mycket kontakt som jag har haft med kyrkan under mina år så är det konstigt att jag aldrig trott på gud. Jag tror inte på något faktiskt. Jag tror inte det finns någon kraft där ute som kan bestämma över oss, vi bestämmer över oss själva. Och ödet tror jag inte heller riktigt på, vi skapar våra egna öden. Så den rätta beteckningen borde vara ateist.
Men samtidigt gillar jag kyrkan. Jag tycker det var mysigt det året vi var där på julafton, bara jag, mamma och min syster. Jag tycker om att gå till kyrkan och lyssna på jullåtar och jag gillar stämningen det blir med alla ljusen. Jag tycker om kyrkor, tror att jag och Arash besökte en 10-15 stycken under vår tågluff.
Så trots att jag är ateist så är jag medlem i svenska kyrkan och planerar inte att gå ur heller. Om jag kommer gifta mig där vet jag inte, men jag vill inte stänga några dörrar. För trots allt så gillar jag kyrkan, även om jag aldrig kommer dela deras tro eller värderingar.
EXAKT som jag känner med andra ord. Älskar kyrkan som byggnad men står inte för någonting som den står för. Inget gudtjafs för mig. Men jag är också med i Svenska kyrkan just för att jag vill att byggnaderna ska bevaras och jag vet att många människor söker tröst i kyrkan.
SvaraRaderaMen det är som du säger konstigt egentligen att vi är så oreligösa som vi är med tanke på hur mycket tid vi spenderat där och "lovsjungit gud"...