T-sweezy.

Arash innan idag: jag såg på Leno igår när jag kom hem, Taylor Swift var med så jag funderade på att väcka dig. Det var ganska roligt faktiskt, hon ska fylla 21 och pratade om att hon inte är någon partyperson och hon kunde inte ens säga det rätt hahaha (småfnissar) det var roligt!

Mission accomplished. Någon är omvänd! :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Bloglovin.

Följ min blogg med bloglovin

My gad, vad jag är uttråkad. Dag fyra som jag är helt helt ledig. Det börjar krypa lite i mig nu, men jag har verkligen inget alls att göra. Det är t o m så illa att jag funderar på att gå hela vägen till Maxi i snön och -10 grader bara för att köpa bröd. Då är det illa. Åtminstone är Arash hemma nu, vi har knappt sett varandra på flera dagar. I lördags filmade han bandy, kom hem och åt och sedan gick han på fest. Jag stannade hemma, det skulle bara vara killar där och det var jag inte så sugen på. I söndags filmade han också bandy men på kvällen var vi på adventsfika hos en klasskompis. Igår var han i skolan från typ halv nio på morgonen och kom hem vid ett på natten. Jag sov när han gick och sov när han kom hem.

Men även om han är upptagen är det bättre än att bo ensam, hade jag fortfarande gjort det hade jag nog blivit galen av all fritid. Men jag ska inte klaga egentligen, det är bra att jag vilar mig, mitt framtida yrkesliv kommer nog inte vara alltför lugnt :) hoppa jag i alla fall! Chef Cecilia.

Dag 12 – I min handväska.

Handväska. Hahaha. I min handväska. Min handväska brukar bestå av fickorna på jackan där jag har nycklar, mobil och körkort och bankkort. Oftast orkar jag inte ta med mig en väska, om jag inte måste ha med mig ett skrivblock eller liknande till skolan. Vilket sker väldigt sällan, då jag går på en högskola där vi inte behöver anteckna så värst mycket. Under mina 2 ½ år på skolan hade jag lätt kunnat klara mig på ett enda anteckningsblock. Om man inte räknar fiktionsfördjupningskursen när jag var skripta, då skrev jag dygnet runt som en idiot för att hålla koll på allt.

Anyhow, i min handväska. Check it out:

En miljon kvitton, mest till Maxi.
Ett band till Busfabriken i Halmstad.
Två AA-batterier.
En flaska med handkräm.
Linsvätska som jag glömt ta ur väskan + linsbehållare.
Nycklar.
Fem hårspännen och tre snoddar.
En biljett till metron i Paris.
En penna från Kopparstaden.
Min plånbok.
En ring.
En halv trasig penna.
En tampong.

Wow, vad jag aldrig rensar min väska. Den är inte speciellt stylad heller, inga fina tuber med läppglans (äger inga sådana) eller något smink (som om man skulle ta med sig det hemifrån! Haha. Jag sminkar ju mig knappt här hemma, varför då när jag är hemifrån?).

So, det näst ytligaste inlägget hittills!

"Hade det varit typ år 1000?"

Ibland funderar jag på hur livet hade varit utan allt man är så van vid att leva med. Tänk om det inte hade funnits datorer eller internet, eller om det inte funnits mobiler. Hur gjorde man innan internetbanker fanns? Jag har ju sett mängder med girobetalningar på posten, men hur gör man egentligen?

Och innan man alltid kunde ringa eller smsa någon, hur meddelade man sig? Om man skulle bli sen eller bara behövde få hjälp med något och inte befann sig i närheten av en telefon? Och mat! Behövde man ha hur många kokböcker som helst innan för att kunna laga mat? Jag säger då det, jag hade aldrig klarat av att laga en kalkon i ugn förra veckan om inte internet funnits. Och då ringde jag ändå både mamma och pappa med frågor flertalet gånger. Från min mobil såklart. Samtidigt som jag surfade både från den och från datorn. Samtidigt oftast, tiden räcker inte till för att orka vänta på mitt 10mb bredband.

Jag kommer ihåg när vi hade ett 56k modem och man satt och laddade hem låtar från Napster, innan det blev olagligt självklart. Mhm. Det tog flera timmar för en enda låt, och sedan lyssnade man på den på repeat i någon timme innan nästa var klar. Timmar för en liten låt! Nu tar det bara några minuter för en hel film! Inte för att jag vet något om det förstås...Och kommer ni ihåg att man bara fick surfa efter kl 18 på kvällen för då var det billigare? Haha, vilka tider det var... för typ 10 år sedan.

Tänk vad snabbt tiden går. Helt bisarrt.

(wow, nu fick jag en känsla av att vara flickan som jag spelar i Arash film på riktigt. Han är fortfarande inte klar med den, han är aldrig nöjd, men så fort han är klar lovar jag att lägga upp den. Om han låter mig så klart. Och ja, trots att jag är med i den. Lite självdistans får jag ha!)

How did it get so late so soon?

Idag skulle jag gå och köpa tågbiljetter. Kom till stationen 13:31. En minut efter de stängde för lunch. Ååh. Så jag gick in till stan istället en stund. Var och fick glasögonen putsade, men han gjorde nog det för bra. Jag blev alldeles yr när jag gick därifrån för jag såg så bra.

Sen gick jag till h&m och tittade på vuxenkläder. Såna jag ska ha på typ praktiken så de ser hur duktig och ordentlig jag är! Dräkter och sådant typ. Så på tal om det, har någon inte kommit på vad de ska ge mig i julklapp är ett presentkort på h&m ett bra alternativ!

Dräkt och pandamössa, det är så man får respekt! :)

Nu ser jag på Buffy. Det är bra. Bäst till och med. Älskar min box!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Dag 11 – Mina syskon.

Eftersom min bror är väldigt privat och inte tycker om att ens finnas med på internet tänker jag inte publicera bilder på honom, min syster och brorsönerna får alla denna gången.

När jag föddes år 1986 var min bror nästan åtta år gammal och min syster var fem. Jag kommer ihåg att jag nästan aldrig fick vara med min bror och leka med lego, han var rädd att jag skulle förstöra. När jag ville vara med min syster och hennes kompisar var väl det inte heller jättepopulärt. Förbannelsen över att vara yngst, man vill alltid leka med sina syskon men de vill inte leka med dig.

Men när jag var fem-sex år började min syster och hennes kompis leka skola med mig. De lärde mig att läsa, skriva och räkna med hjälp av Bamses skriv- och räkneböcker. Detta är jag så enormt tacksam för än idag! Att jag lärde mig det så tidigt har verkligen varit guld värt. Eller ja, förutom att räkna då, det kan ni inte gjort ett så bra jobb på för det kan jag fortfarande inte. Hehe.
Min syster är utbildad frisör men arbetar inte som det. Hon har tidigare haft jobb som ekonomiassistent, men nu arbetar hon istället som någon sorts dataperson på och i Getinge utanför Halmstad.

Min syster är en extremt snäll person, hon har alltid varit min vän även när jag varit jobbig och tonårsarg. Vi är ganska lika säger vissa, det tycker jag om för att vara lik någon som är så söt som min syster kan ju inte vara annat än bra. Som person är hon otroligt givmild och vänlig och hon är nästan alltid glad. Jag är väldigt lyckligt lottad att just hon är min syster!

Min bror är ganska så mycket äldre än mig. När jag var liten brukade vi ibland leka med lego ihop, när han lät mig vara med, eller så lekte vi cowboys och indianer med hans playmobil. Jag var alltid indianerna, och han vann alltid. Jag kommer ihåg att jag tyckte att han var så häftig med alla sina killkompisar som var så stora.

Han flyttade hemifrån när jag fortfarande var ganska ung och började jobba på sjukhuset, precis som pappa gjort när han var ung. Sen blev han ihop med Jennie och några veckor innan vi skulle åka till Cypern för att fira mammas 50-årsdag kom de hem till oss och berättade att de skulle ha barn. Jag kommer ihåg hur otroligt lyckliga vi blev, jag skulle bli faster! Och i januari föddes världens finaste lilla pojke, Emil. Min första brorson och pojken jag är fadder till.

Och några år senare, mitt när de pratat om att gifta sig kom de och berättade att bröllopet fick vänta, för de skulle ha ett barn till, och i augusti precis innan jag flyttade till Falun kom världens finaste Viktor. Mina älskade sötpojkar.

Och min bror, han är också väldigt snäll. Han älskar fortfarande lego och ibland är det nästan svårt att tro att han är äldst av oss. Arash tycker att han ser ut som någon Alexandersson, själv tycker jag mest att han ser väldigt bra ut. Han jobbar fortfarande på landstinget, men nu är han typ chef. Det är bra, generna ligger tydligen i familjen.

Så det var min syster och min bror. Två väldigt fina och snälla personer som är de bästa syskonen jag kunde önska mig.

Svarta ärr.

Nu är min tatuering i den värsta fasen. Alla skorpor är borta, nu ser det istället ut som svarta ärr. Det blir bättre så fort huden läkt helt och täcker de lite, men nu är den mest bara skrynklig. Weird. Fast jag gillar den ändå, är jättenöjd!

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag.

Ååh, vilket roligt tema idag! Eller? Jag satte mig vid datorn i förmiddags och skulle göra dagens tema när jag upptäckte att det var vad jag hade på mig. Modebloggare, haha. So here we go:

Myskläder! Mina favoritkläder, om det var tillåtet skulle jag leva i myskläder. Idag bestod den av tröja från First Lego League som jag fått gratis, byxor från H&M (suuuupersköna!) och varma strumpor. Vet inte vart de är ifrån.

Sedan dagens andra riktiga outfit. Den grå tröjan har jag fått av Arash, den krympte i tvätten och blev för liten för honom. Jag gillar den! Under har jag en vit t-shirt från Rom med Asterix och Obelix på. Till det en grå kjol från Gina Tricot och två par strumpbyxor från H&M.

Klädd för kyla! Mössan är från Lindex, halsduken är köpta av en gatuförsäljare i Madrid, vantarna Stadium, jackan är från Carlings och skorna från Skopunkten.

Wow, detta kan kvalificeras som det ytligaste inlägg jag skrivit. Då kan jag pricka av det på listan.

"I fake-rocked your world!"

Vad har jag gjort idag?

Jo, jag har varit ensam hemma. Arash har filmat bandy. Brrr. I -10 grader, inte så skoj.

Så jag har haft jätteroligt. Jag har betalat räkningar. Räknat och räknat på pengarna jag fått från skolan för första kursen som nu ska delas ut till de andra i gruppen. Jag har handlat lite mat. Jag har slagit in julklappar och gömt dom väl. Jag har sett ett avsnitt av Buffy. Jag har läst klart Filter. Jag har diskat och lyssnat på soundtracket till Easy A, en superbra film. Nästa generations Mean Girls. Och så har jag letat recept på överbliven kalkon. Ikväll blir det en pastasås med kalkon och spagetti. Detta blir den sista kalkonrätten, allt som allt fick vi nog ut 15 servings på den.

Nu ska jag se på mer Buffy och vänta på att Arash ska komma hem så vi kan äta.

Titta på trailern till Easy A så länge, väldigt bra film!

Dag 09 – Min tro.

När jag var liten var vi i kyrkan i Fyllinge varje söndag. Min syster sjöng i kören och väldigt många som vi kände var där. Jag gick i Ansgarsgruppen och samlade stjärnor på en krage. Jag tyckte om att gå i kyrkan, eller mest att leka i korridorerna och fikat efteråt förmodligen. Sedan började jag sjunga i kören själv och det var roligt. Vi åkte på läger och sjöng kristna sånger, men jag reflekterade aldrig över att det var religiöst. Jag var ju visserligen bara 8-9 år, men de tvingade aldrig på oss någon tro. Gudssånger blandades med musik från Lejonkungen och min sångpärm var full av klistermärken på disneyfigurer.

När jag var 15 konfirmerade jag mig. Det var otroligt roligt, det enda jag inte gillade var att gå i kyrkan nästan varje söndag. Våra faddrar var bara något år äldre än oss och vi sjöng roliga sånger och varje eller varannan fredagskväll så var det typ ungdomsgård för oss allihop. Där kunde man baka, leka lekar, spela teater, se på film, skriva en tidning eller diskutera musik. Vi hade två konfirmationsläger och båda var väldigt roliga. Men att jag blev religiös av det, det skulle jag väl inte säga.

Med tanke på hur mycket kontakt som jag har haft med kyrkan under mina år så är det konstigt att jag aldrig trott på gud. Jag tror inte på något faktiskt. Jag tror inte det finns någon kraft där ute som kan bestämma över oss, vi bestämmer över oss själva. Och ödet tror jag inte heller riktigt på, vi skapar våra egna öden. Så den rätta beteckningen borde vara ateist.

Men samtidigt gillar jag kyrkan. Jag tycker det var mysigt det året vi var där på julafton, bara jag, mamma och min syster. Jag tycker om att gå till kyrkan och lyssna på jullåtar och jag gillar stämningen det blir med alla ljusen. Jag tycker om kyrkor, tror att jag och Arash besökte en 10-15 stycken under vår tågluff.

Så trots att jag är ateist så är jag medlem i svenska kyrkan och planerar inte att gå ur heller. Om jag kommer gifta mig där vet jag inte, men jag vill inte stänga några dörrar. För trots allt så gillar jag kyrkan, även om jag aldrig kommer dela deras tro eller värderingar.

En av de finaste kyrkor jag sett, La Sagrada Familia i Barcelona. Den började byggas år 1882 och beräknas vara klar år 2026. När den är klar kommer den vara det åttonde underverket i världen.

Detta önskar jag mig i julklapp: del två.

En sånhär söt önskar jag mig i julklapp. Yes, på riktigt. Arash gapskrattade när jag visade honom.
De finns att köpa här!

Och dessutom har jag fixat några julklappar nu. Skööööönt! Arash och syrran är jag klara med. Mycket nöjd, speciellt med Sandras. Hehe. :)

Cos you're amazing, just the way you are.

Glees version av Just The Way You Are var sjukt mycket bättre än Minnahs. Fast nästan allt de gör är bättre än vad någon annan kan göra. Från denna veckas avsnitt:

HÄR FINNS DEN ISTÄLLET.

Black Friday.

Thanksgiving alltså. Here we go!

Kalkonen köpte jag dagen innan och tinade, på morgonen tog jag ut den från kylskåpet, perfekt tinad. 4,35 kg tung.

Sedan gick jag till stan för att köpa en köttermometer på Clas Ohlsson. De satte upp lampor i granen på torget, fint.

Så jag gick hem och klädde vår "gran" haha. Tyckte den blev fin.

Glitterkula!

Kalkonen. Det var lite äckligt att halsen och inälvorna låg i den, men jag överlevde. Sen dränkte jag den i smör, kryddade med salt, peppar och rosmarin och stoppade den full med äppelbitar, katrinplommon och citronskivor. Under den hade jag en panna med hönsbuljong och lite mer katrinplommon för att såsen skulle bli god. Klockan 14:30 stoppade jag in den i ugnen.

Rent och fint hemma. Arashen är söt...

...och ska spela fifa. Såklart. Jag satte upp min coin collectors-map i vardagsrummet, vi hade ju en amerikansk dag.

Klockan 17:50 kom kalkonen ut ur ugnen, med en perfekt temperatur på 82 grader. Kände mig lite stolt, hade trots allt öst den varje halvtimma sedan halv tre.

Jams! Först kokade jag sötpotatis som jag sedan mosade i stora bitar med smör och kanel. På med massa marshmallows och in i ungen tills de fått färg. Servera direkt!

Maten! Kalkon, potatismos, gravy gjord på buljongspadet, grädde och soya, jams och julmust. Lite svenskt där ändå.

Och sedan: amerikansk äppelpaj! Den smakade som en blandning mellan pepparkakor och glögg, men var riktigt god!

Till pajen serverades det vaniljglass. Mumsigt!

Och när vi skulle sova var det kallt. Och klockan var inte så mycket, har bara inte orkat ställa om den. Den går typ 1 timme och 15 minuter fel. Äääähh.

Men nu är det över. Skoj var det, jag har aldrig förr lagat en sådan stor måltid. Nu har jag och Arash kalkon i några dagar framöver, nice. Och alla gillade det, eller de sa att det gjorde det men eftersom alla åt typ 2-3 portioner var så litar jag på det. Speciellt jamsen försvann på en sekund, hade nästan kunnat göra dubbelt så mycket.

Sömniga.

Jag och Arash sov i tolv timmar i natt. 00-12. Hm. Inte alls trötta efter att ha lagat mat hela dagen igår. Men gott blev det lyckligtvis! Nu måste vi till skolan, jag lägger upp fler bilder ikväll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Thanksgiving.

Idag är det Thanksgiving. Då ska man vara tacksam. Ja, i alla fall om man bor i USA. Så jag har bestämt mig för att idag ska vi också fira det.

Just nu står kalkonen i ugnen sprängfylld med äpple, katrinplommon och citronskivor. Får hoppas det blir gott! Till det ska jag göra potatismos, sötpotatis med marshmallows, gravy och till efterrätt en amerikansk äppelpaj med vaniljglass. Får hoppas gästerna blir nöjda och att maten är god, annars har vi en pizzeria i närheten.

Och på tv:n kommer det rulla alla Thanksgiving-avsnitt från Vänner, en amerikansk fotbollsmatch och Charlie Browns Thanksgiving. Försökte hitta Macys Thanksgiving Day parade men det fanns inte. Det går nog bra ändå! Bilder på allt detta kommer imorgon, jag orkar inte fixa det idag :)

Och Arash sitter just nu och spelar gitarr, Taylor Swifts Mine. Hehe. Jag tvingar honom i rätt riktning.

Scratch map.

Denna önskar jag mig i julklapp!!

En världskarta där man skrapar de ställen man varit på. Cooool!

Mitt nya hus

Detta är sidan vi jobbar och gör reportage för. Titta under "event", vi har gjort Rödhaken, Lärkan och Paradiset. Paradiset är jättefint, där hade jag velat bo! Arash har filmat och jag var reporter och redigerare. Sjukt nice.

Dag 08 – Ett ögonblick.

Det finns ett ögonblick jag kommer ihåg så himla klart. Ett ögonblick som gör mig så lycklig och ger mig rysningar när jag tänker på det.

Ögonblicket för min och Arash första kyss.
Vi lärde känna varandra när vi började skolan tillsammans i augusti 2008. Vi umgicks inte privat, men hamnade i samma grupp under en av kurserna. Jag tyckte att han var rolig, men tänkte inte så mycket mer på det än så. Sen förra hösten, -09, började vi umgås allt mer och mer. Vi bodde bara två gårdar ifrån varandra och det hände allt oftare att vi hängde hos varandra och såg på massa filmer halva nätterna igenom. På jullovet åkte jag upp till Göteborg för att gå på Avatar i 3D tillsammans med han och hans kompisar. Jag visste inte riktigt hur mycket han tyckte om mig, men anade då att det var mer än som bara kompis.

I mellandagarna åkte jag tillbaks till Falun igen, och dagen efter det, måndagen den 28 december, skulle jag och Arash ha filmkväll. Vi såg på film till klockan var tre eller fyra på morgonen. Jag ville inte gå hem och han ville inte att jag skulle gå hem. Vi pratade och skrattade och efter en lång stund bestämde jag mig för att nu får det vara nog.

Så jag kysste honom.

Och i det ögonblicket, precis det ögonblicket så kändes allt så rätt. Min mage exploderade av lycka och jag fick rysningar över hela kroppen. Aldrig förr har något känts så rätt som precis det ögonblicket. Det bästa ögonblicket i mitt liv.

När man hör saker man gillar.

Lärare på skolan som har hand om praktik: Du ville till Göteborg va?
Cecilia: Ja, gärna eftersom jag vill bo där sen.
Lärare: Vad vill du jobba med?
Cecilia: Det är så svårt att säga, jag vet ju knappt allt som finns men sånt vi pratat om tidigare (typ producent, produktionsledare osv).
Lärare: Mmm. Jag tror att du skulle passa bra in på SVT Göteborg.

Ehm, helt plötsligt ser inte "chef på SVT" så långt borta ut va? :)

Dag 07 – Min bästa vän.

När jag var liten bodde jag och min bästa kompis på krypavstånd från varandra i Fyllinge. Jag på nummer 7 och hon på nummer 11. Jag kommer inte ihåg hur vi blev vänner, vi var så små båda två men två bäbisar födda med exakt tre månaders skillnad på så nära avstånd vad ju tvungna att bli vänner nästan. Och vänner var vi verkligen.

Vi brukade komma på att vi ville sova över hos varandra och gick då mellan husen för att fråga föräldrarna. Fast jag kommer nästan bara ihåg att vi sov hos henne av någon anledning. Då brukade vi se på video och äta popcorn och leka tills vi inte orkade mer. Vi lekte "jakten på den röda rubinen" och turades om att vara den tävlande. Vi lekte dunkgömme på gatan med de andra barnen. Vi lekta de tre bockarna Bruse under hängbron på lekplatsen. Vi hade hus vid bäcken som flöt nedanför vår gata och utmanade varandra till att se vem som kunde klättra upp i ett träd och hoppa över bäcken. Vi hade otroligt roligt, jag och min bästis.

Hade jag kunnat hade jag här lagt in en bild på oss från dagis, en bild på hela avdelningen och hon sitter och tittar på mig. Men tyvärr ligger den i källaren och det är för långt för att jag ska orka hämta den.

Sedan började vi i första klass, i samma så klart. Vi spelade teater och var på besök på pappas jobb. Hon hjälpte mig med matten och på rasterna spelade vi kung. Det där spelet med fyra rutor och en boll. På eftermiddagarna var alltid antingen hennes pappa eller min hemma så vi fick aldrig gå på fritids, utan fick leka hemma tillsammans istället. Hennes pappa lagade alltid fisk som jag avskydde. Inte konstigt att jag var ett spinkigt barn, hälften av tiden åt jag inte.
När vi var nio år gamla flyttade jag. I några år fortsatte vi umgås sporadiskt, bland annat när vi tog kortet här ovan ihop. Men sedan blev det som det lätt blir när man bor en bit ifrån varandra, vi gled isär. Nu småpratar vi när vi ses på stan eller på Maxi i Halmstad, men inuti mig kommer jag alltid komma ihåg vår vänskap som den var när vi var sju år gamla med locktångat hår och brunbränt skin i trädgården. Världens bästa vänner.

Dag 06 – Min dag.

Jag vaknade vid sju när Arash klocka ringde. Han hade körlektioner tidigt i morse. Sen somnade jag om och vaknade igen när han kom hem vid tio. Gick upp och åt frukost, sedan diskade jag typ fyra dagars disk. Vi måste börja diska oftare.

Sen gick jag till skolan och redigerade husvisningarna från igår.


Final cut pro.



Men ibland måste man ta en paus i arbetet. Jag kopplade av med Harry Potter! Måste ju läsa boken igen och jämföra med filmen. Jag tyckte den var bra, men kändes som en transportsträcka till nästa film. Såklart, delar man en film i två blir det ju lätt så.



Tangentbord. Shit vilken kamera Iphonen har!



Sen gick jag hem. La mig och läste Harry Potter lite, sen sov jag lite. Nu tittar jag på american music awards från igår. Mest för att se taylor så klart. Arash lagar stek. Sen ska vi äta och se på film, vilken vet jag inte.

Det var min dag!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Long live the mountains we moved.

Idag har jag och Arashen filmat villavisningar igen. Det var roligt, riktigt fina hus! Mamma och syrran hade älskat detta jobbet, få gå runt och filma okända människors hus liksom. Sedan utnyttjade vi det faktum att vi hade en hyrbil och körde och handlade på Citygross utanför Falun. Vi köpte typ 3-4 kg kött jättebilligt. Nu klara vi nog oss tills vi får csn på torsdag.

Och snart ska vi på Harry Potter! Jag har tjatat som en tok i en vecka nu och igår bokade vi äntligen biljetterna. Inte det lättaste, till och med i Falun är den slutsåld fyra gånger om dagen. Jag ser fram emot filmen med typ skräckblandad förtjusning. Längtar ihjäl mig men samtidigt fasar jag för nu kan man ju se slutet. Vill verkligen inte att det ska ta slut.

Annars så drömde jag att jag och Arash var på en Taylor Swift-konsert i natt. Den var superbra och jag fick en lång pratstund med henne. Hon såg inte riktigt ut som hon gör i verkligheten men vem gör det i drömmar egentligen? Efter konserten drömde jag att jag tatuerade in Swift på axeln. Jättekonstigt, om jag någonsin skulle göra en TS-inspirerad tat skulle jag skriva "Fearless" eller ett citat från låten Long live:


Övrigt: jag önskar mig biljetter till Glee i London + flygbiljetter och vandrarhem i julklapp. Nej, jag drömmer inte stort :)

Dag 05 – Vad är kärlek?

Kärlek är när man kan vara hur töntiga som helst tillsammans.
Kärlek är när man kan fuldansa och hitta på sånger om allt möjligt och våga sjunga trots att man egentligen inte kan.
Kärlek är när man kan se hur skabbig ut som helst och ändå tittar någon på dig som om du är den vackraste person han någonsin sett.
Kärlek är när någon ger dig den sista maten trots att han också är hungrig.
Kärlek är när du inte behöver skämmas för något, allt är okej.
Kärlek är när någon följer dig till jordens ände för det är dit just du vill.
Kärlek är att våga vara sig själv.
Kärlek är fint.
Kärlek är vi.

Dag 04 – Det här åt jag i dag.

Frukost: mannagrynsgröt med kanel och mjölk. Till det drack jag apelsinjuice och te. Jag glömde dock ta ett kort...

Lunch:


Thaimat. Sjukt gott! Jag bjöd Arash på restaurang, snäll flickvän ibland.

Fika:


Chokladkaka! Kanske även 1-10 pepparkakor.

Middag:


Rester från igår. Ugnsbakad lax med kokt potatis och romsås. Gott!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fjällar.

Visst sa jag att jag hoppades att tatueringen skulle läka fort, men nu blir jag nästan orolig. Färg/sårskorporna har redan börjat trilla av! Jag tatuerade ju mig bara i tisdags. Men visserligen smörjer jag med en annan salva nu än vad jag brukar, läkningen kanske går snabbare då. Den ser ju fin ut så det är säkert ingen fara. Men jag kommer ihåg när jag gjorde min tiger, då började skorporna inte trilla av förrän efter två veckor. Då blev jag visserligen livrädd, visste inte att de skulle göra det haha.

Linjerna är ganska tunna så det läker väl snabbare då. Haha, jag är orolig för att det läker för fort? Det borde ju vara en bra sak haha.

Filter

Äntligen nya numret! Jag ska läsa hela natten. Världens bästa tidning. Hade jag inte redan prenumererat hade jag önskat mig det i julklapp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Dag 03 – Mina föräldrar.

Jag kommer inte helt ihåg berättelsen om hur mina föräldrar träffades, men det var något med att någon visslade på en taxi och så kom den andra dit. Eller? :)

Mina föräldrar kände varandra sedan de var unga och mamma blev ihop med pappa trots att han var en liten plutt då. Sedan fick de min bror när de var i min ålder och sedan min syster och sedan mig några år senare.

Mamma har haft en hel drös jobb: tandhygienist, resesäljare på Ticket och nu på Friskis. Hon har även jobbat som kassör i Halmstad konståkningsklubb när jag åkte där. När mamma jobbade på Ticket var det spännande för hon fick åka på resor över hela världen. Visst var det tråkigt att hon var borta, men när hon kom hem med spännande presenter från Thailand och Kina var det värt det.
Pappa har jobbat på ambulansen i hela mitt liv. Jag kommer ihåg hur spännande det var att följa med till hans jobb när jag var liten. Det luktade så speciellt i ambulanshallen och så hade de en studsmatta i källaren. Ibland fick jag en läsk också och alla som jobbade där var så snälla mot mig.

Mina föräldrar är väldigt snälla. De har alltid stöttat mig i precis allt jag gjort. Det jag uppskattar otroligt mycket är att de aldrig försökt styra mitt liv i någon riktning. De lade sig inte i mina skolval utan jag fick läsa precis vad jag ville på gymnasiet, när jag skulle dra till USA ett år var de uppmuntrande, de lät mig till och med åka på träningsläger till Tjeckien när jag bara var tolv år. När jag ville åka till Roskilde när jag precis fyllt sjutton lät de mig göra det, och de har aldrig varit speciellt överbeskyddande, men ändå alltid funnits där. Som tonåring är det ibland svårt att se hur bra ens föräldrar är, men jag tror att de ändå förstår att jag och mina syskon alltid har uppskattat vad de gör för oss och att vi alltid kan vända oss till dem oavsett vad som händer.

De är väldigt bra föräldrar helt enkelt, de bästa som finns.

Dag 02 – Min(a) första kärlek(ar).

Min familj kommer förmodligen protestera här och säga att jag var kär i någon kille på dagis, men det tror jag inte på. Kommer jag inte ihåg det själv kan det väl inte vara så? Så nu kommer min historia istället.

När jag var sju år började jag i första klass på Fyllingeskolan. I min klass gick det en pojke som hette Jonas. Han var alltid snäll mot mig och jag kommer ihåg att jag vid något tillfälle fick en lila blyertspenna med ballerinaskor på av honom. Han tyckte väldigt mycket om mig och jag tyckte väl om honom också. Han bodde en bit ifrån mig, men en gång cyklade han hela vägen till mig och vi lekte med lego och jag fick en liten ask med russin av honom. Det var roligt för sådana hade vi aldrig själva hemma. Sedan flyttade jag därifrån och det var slutet på den kärleken.

På mellanstadiet blev jag ihop med Daniel. Det var visserligen mest för att min bästa kompis och hans bästa kompis var ihop men det var väl skoj. Sedan gjorde vi slut. Sedan var jag ihop med Andreas ett kort tag, varför vet jag inte riktigt. Han var ju klassens värsting. Men egentligen var jag lite kär i Alexander. Sedan började jag på högstadiet och här blev jag mer kär på riktigt, i Mattias i 9B. Sen började jag på gymnasiet och vågade äntligen erkänna för mig själv att jag var bisexuell, något jag egentligen vetat sedan jag var tio. Fast då visste jag ju förstås inte vad jag skulle kunna sätta för rubrik på det, jag visste mest bara om att jag tyckte att tjejer var mycket sötare än pojkar.

Så det där är mina första kärlekar. De på senare år tänker jag inte prata om. Och nu har jag precis facebookat de jag skrivit om, det var intressant eftersom jag faktiskt inte är vän med någon av dem där. Vissa är sig väldigt lika, vissa inte alls. Undra vilka som skulle känna igen mig, eller ens komma ihåg mig...

Jag har egentligen inga bilder till detta, men jag har från typ den åldern.

Umbrella/Singing in the rain.

Skruva upp musiken och njut av denna fantastiska mashup av Umbrella och Singing in the rain. Detta är orsaken till att jag älskar Glee. Dessutom gör Gwyneth Paltrow en sjukt häftig gästroll i detta avsnittet och sjunger i låten. Nice.

Dag 01 – Om mig

Jag heter Cecilia. Jag är 24 år och bor i Falun men är uppväxt i Halmstad. Jag har även bott ett megakort ögonblick i Norge och ett lite längre ögonblick i Los Angeles. Jag pluggar medieproduktion - rörlig bild och vill bli någon sorts producent, produktionsledare eller chef när jag bli vuxen. Jag vill bestämma helt enkelt.

Jag har 6 tatueringar och en pojkvän. Han är söt och snäll. Jag har en fin familj och världens sötaste voffsing. Jag tycker om Taylor Swift fast jag lyssnar allra mest på musiken från Glee. Jag älskar film och ser nästan minst på en om dagen. Speciellt eftersom vi har canal plus, fast det går ärligt talat inte så mycket bra där.
Men som sagt, jag är uppväxt i Halmstad, närmare bestämt i Fyllinge. Där bodde jag i två olika hus mellan 0-9 år. Sedan flyttade vi in till stan, det var ganska traumatiskt. Jag trivdes inte så bra till en början, men sen blev det bättre. Vi bodde i två olika lägenheter (fast i samma hus) på ett år, sedan flyttade vi till ett sexplanshus som jag älskade. Min bästa kompis bodde på samma gård också, perfekt. Jag gick i högstadiet och fick en massa roliga kompisar.

När jag gick på högstadiet var min högsta dröm att bli skådespelerska och flytta till Hollywood. Tur att det inte blev av, skådespelare är verkligen inget för mig och ärligt talat är Hollywood ganska läskigt, smutsigt och nedgånget. Sen gick jag på gymnasiet och det var roligt. Här träffade jag också en massa roliga kompisar. Jag slutade tävlingsåka konståkning men började i showgruppen istället. Det passade mig bättre, jag har aldrig tyckt om att tävla och bryr mig inte tillräckligt för att bli riktigt bra. Jag var på Roskilde festivalen i två år också. Det var roligt men lite väl lerigt för mig det andra året så då blev jag avskräckt för all framtid. Jag råkade även pierca min tunga, då blev mina föräldrar inte så glada på mig.Sista terminen på gymnasiet flyttade vi till där mina föräldrar bor nu. Det var skoj, vi fick ju pool. Och dessutom fick vi då samtidigt en bäbis i hushållet, min första brorson Emil. Det var underbart roligt. Men sedan tog jag studenten, gjorde en snabbvisit i Norge men blev deprimerad på en vecka så mina föräldrar panikkörde upp för att rädda mig. De är snälla. Resten av sommaren låg jag och solade vid poolen och festade. En rotlös tillvaro passar inte mig så jag började arbeta som vikarie på olika förskolor. Det var superskoj även om jag var sjuk hela tiden.

Jag sökte en filmvetenskapkurs på Högskolan i Halmstad som jag läste på våren, det var superroligt och passade mig perfekt. Samtidigt började jag och Jossan prata om USA. Hade det inte varit roligt att vara ett år där? Så vi började kolla upp olika alternativ och i juli satt vi tidigt en morgon på flyget på väg till ett år i Los Angeles. Det var det bästa året i hela mitt liv och jag är så glad att jag gjorde det. Jäklar vad roligt vi hade! Och jag fick se New York, New Jersey, Los Angeles, San Francisco, Las Vegas och en massa småställen här och där.

Jag skrev ett mail till Tao Ruspoli som driver LAFCO, Los Angeles film makers och frågade om de behövde praktikanter. Han skrev tillbaks att ja, till helgen då vi ska ha fest, kom hit! Jag skrattade hysteriskt av lycka i en timme ungefär innan Jossan fick ur mig vad som hänt. Så vi drog till Venice (bodde då i The Valley, Northridge närmare bestämt) och jobbade och festade. Synd bara att Olivia inte vad hemma, hans fru. Det hade varit ännu coolare faktiskt. Hon har ju trots allt varit med i OC, House och nu i Cowboys & Aliens och Tron: Legacy.

Det finns inte utrymme i någon blogg alls (förutom den jag skrev när jag faktiskt var i USA eller på min resdagbok, sök på cecce) att beskriva det året, men det var helt fantastiskt. Eller vad säger du Jossan? Jag pluggade som en idiot, åt fantastiskt god mat och hade superskoj helt enkelt.

Sen kom jag hem, sökte till högskolan och kom in men bestämde mig för att avvakta ett år och jobbade på posten i ett år istället. Sedan flyttade jag till Falun och resten är historia som man säger. Bara 29 dagar kvar nu av temabloggandet. Är det en bra idé eller får jag och mitt ego alldeles för stort utrymme? :)

Temablogg.

Temablogg! Inspiration, i 30 dagar ska jag temablogga. Om mig själv såklart, vad annars? Dagarna kommer se ut såhär:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Så är det!

Tvätta och kladda.

Jag tycker väldigt mycket om min nya tatuering. Men det är lite konstigt, precis som alltid när det sker en stor förändring. "Det är något svart på min arm!" ungefär. Det stramar lite, speciellt på insidan där huden är så tunn. Dessutom kladdar den fast i min tröja hela tiden av krämen. Jag har alltid smörjt med helosansalva, men denna gången tipsade han om bepanthen som annars används för typ bäbisar och bröstvårtor. Hmm. Det är kladdigt men säkert jättebra så jag tvättar och smörjer som en duktig flicka. Och beundrar mina fina fåglar såklart. Nio stycken är de.

Fast nu längtar jag lite tills den läkt och färgskorpan trillar av så jag slipper vara så himla rädd för att stöta emot eller dra min arm för hårt mot något så den skadas. Vill ju inte att färgen ska bli ojämn, fast om något hände skulle jag säkert få fixa det där, men smärtan en gång till? Hmm, helst inte om jag inte behöver!

En annan av tatuerarna där stod och tittade på ett tag och sedan sa han att han gjort något liknande en gång, fast med någon som skjuter sig och så kommer det fjärilar. Gissa konstnären till det motivet? Banksy såklart, som inspirerat en av mina tatueringar och den jag funderade på att göra denna gången. Lustigt. Tycker den bilden är jättehäftig!!

Ny tatuering.

Här är en bild på den. Det tog ca en timme, Arash och Mats var med som moraliskt stöd och det var en rolig upplevelse. De är så himla trevliga och dukiga de som jobbar på house of art här i Falun. Jag är supernöjd!! Den blev precis som jag ville.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Bergmästaregatan,,Sverige

Exhaaaausted.

Var i skolan till fem ungefär, sedan gick jag hem och däckade, helt utmattad. Nu har jag precis skickat iväg Arash och Mats för att köpa chips och julmust hehe. De är så snälla. Oftast i alla fall. När de inte retas för hur jag pratar.


Konstig pojke och jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige