Hej. Jag ligger här i min dubbelsäng på hotellet i cambrils och är så trött, så trött. Klockan är efter midnatt och jag har precis kommit tillbaka efter middagen.
Min största utmaning med resan är inte huruvida jag kommer kunna sköta mitt jobb, för det vet jag att jag kan, utan som alltid - maten. Detta ständiga problem. Men jag har ju en sorts ätstörning, det är bara att acceptera och alltid försöka ta rätt beslut. Idag åt jag frukost, sedan åt jag en stor lunch precis innan jag åkte till flygplatsen vid tolv; äggröra på fem ägg.
Väl på flyget ingick ingen mat, och när killarna köpte mackor, chips och läsk så köpte jag en kaffe och vatten. Vi landade halv sju, då åt jag en näve nötter från min nödproviant i resväskan och sedan körde vi mot cambrils söder om Barcelona. Jättefint väder, ca 18 grader.
I cambrils körde en motorcykel in i vår bil bakifrån, så då blev vi stående med försäkringspapper i en halvtimme. Anlände till hotellet vid halv nio, vi har halvpension så middag ingår. Dock skulle vi äta med en man från danssportsförbundet och han kom kvart i tio. Då åt vi middag.
Det var tio timmar utan mat för mig, bara några nötter. Efter de timmarna hade jag vanligtvis varit vrålhungrig, förbannad och otålig som bara den. Istället var jag normalhungrig, och med ett jämnt humör, jag till och med skämtade (!!). Min familj förstår nog det oerhörda i det här. Jag är fruktansvärd utan med på fyra timmar, tänk då hur jag borde varit efter tio...
Och det var buffé och jag åt alla sorters kött som fanns (lax, makrill, kyckling och fläskfilé) och lite grönsaker, sedan kaffe på det när de andra gav sig på efterrättsbuffén. Det var inte lätt, jag ville också ha pommes och den där chokladmoussen såg fantastisk ut, men idag tog jag bara rätt beslut och jag är stolt över mig själv.
I morgon är en ny dag, jag har mina nödproviantsnötter kvar och jag ska bara ta rätt beslut i morgon med. Heja mig!
Här kommer lite bilder:
Heja Cecilia! Jag vet hur det är med matplanering. Stå på dig och se till att du får äta det du mår bra av. Bara du vet ju hur du mår annars. Kram
SvaraRadera