Dag 19 – Detta ångrar jag.

"Forget regret or life is yours to miss."

Min stora regel i livet är ju att aldrig göra något som jag ångrar. Och då menar jag inte att jag undviker eller låter bli att göra saker, snarare tvärtom. Det värsta jag kan tänka mig är att när jag blir gammal tänka "om jag bara hade". Det hade varit ånger för mig. Därför gör jag saker jag vill, när jag vill dem, fast självklart med hänsyn till andra.

Att till exempel inte tatuera sig för "tänk om man ångrar sig" är helt obegripligt för mig. Vadå ångrar sig? Varför skulle man göra det? Jag sitter hellre på ålderdomshemmet med rynkiga tatueringar och en mängd berättelser än med vanlig rynkig hur och "tänk om jag också hade vågat".
När jag var arton år gick jag fram till en person och sa precis vad jag tyckte och tänkte om den. Det var jobbigt, men jag vet att jag hade ångrat mig om jag inte gjort det. Det var ju bra saker då, och personen blev otroligt glad. När jag kom hem från USA skrev jag ett mail till min sociologilärare och berättade hur mycket hon påverkat mig och tackade för allt hon gjort. Hon blev också jätteglad och jag fick ett långt mail tillbaka. Att säga hur mycket man uppskattar någon är svårt att göra ibland, men den som får höra det blir oftast så glad att det är värt det. Tänk om något skulle hända, det skulle vara jobbigt om personen inte vetat vad man tyckte om den.

So don't be afraid to make mistakes, to stumble and fall,
because most of the time the greatest rewards come from
doing the things that scare you the most.
Maybe you'll get everything you wish for.
Maybe you'll get more than you ever could have imagined.
Who knows where life will take you.
The road is long and in the end, the journey is the destination.

Så strunta i att ångra saker. Gör de bara, oavsett hur jobbigt, obekvämt och pinsamt det känns. Strunta i om du egentligen inte har råd att åka på den där resan, gör det ändå - saker och ting löser sig alltid. Vänta inte på att livet ska hända, det händer just precis nu. Dröm stort, allt är möjligt om man verkligen vill.

Men viktigast av allt: ångra ingenting! Motgångarna är det som gjort dig starkast, och dina så kallade misstag är förmodligen det som format dig till personen du är. Våga chansa. Våga drömma. Våga leva.

"Regret for the things we did can be tempered by time; it is regret for the things we did not do that is inconsolable."

Cillit Bang ♥

När jag och Arash kom till München i somras köpte vi äntligen våra älskade Starbucksmuggar. De är jättesnygga och i perfekt storlek. Direkt efter första användandet började de få märken inuti dock, hur mycket vi än diskade och skrubbade. Tråkigt med alldeles nya vita koppar som blir fula direkt. I morse fick jag nog och plockade fram hårdhandskarna: Cillit Bang. En minut senare var kopparna helt skinande vita utan ett endaste märke inuti.

Jag vill inte ens veta vad det där medlet innehåller, men jag älskar det av hela mitt hjärta. Bang och smutsen är väck! stämmer verkligen.

För att demonstrera tog jag en till mugg, en jag haft sedan jag var 5-6 år och som heller aldrig blir ren hur jag än diskar den:

En minut senare:
Ååååh, Cillit Bang. Om man ändå kunde få en årsförbrukning sådana i julklapp... (nej, det är verkligen ingen uppmaning, jag får hellre något annat!)

Chocoladebollen.

Jag och Arash gjorde chokladbollar idag. Tror nästan aldrig jag gjort det förut. Det var gott.


Mina är de fula men goda med kokos, han har gjort de fina men mindre goda med pärlisar.

Sen såg vi på en film som hette North face. Den var tysk och handlade om bergsklättrare. Den var bra, väldigt snygg fast hemskt sorglig. Sen såg Arash på behind the scenes och sa att han kan också göra såna bilder. Jo men förmodligen. Green screen + typ fem olika bakgrundslager i varenda bild. Man blir ju utmattad för mindre.

Och nu ska jag sova. Trött. Tänkte bara visa en till bild. Mamma är alltid så avundsjuk på att mitt hår är lite halvt självlockigt. Hehe.


Såhär kan mitt hår se ut när jag lite slarvigt satt upp det och verkligen inte lockat det. Som sagt, hehe. Fast jag ska inte säga något, jag hade hellre skippat lockarna och haft bra syn som resten av familjen...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Detta får bli ännu ett USA-minne faktiskt, jag kommer inte ihåg några andra födelsedagar ordentligt. Dessutom är ingen annan så väldokumenterad som min tjugoförsta födelsedag. Om det är min absoluta favorit vet jag inte, säkert var det någon när jag var liten och hade en nedräkningskalender hängande vid min säng två veckor innan födelsedagen.

Jag var i Las Vegas, bodde på Stratosphere Hotel längst upp på The Strip. Det var lååångt att gå, och dessutom runt trettio grader varmt. Jossan var med för att fira mig. På morgonen åt vi på IHOP såklart, chocolate chip pancakes har jag för mig, det var ju trots allt min födelsedag. Sedan gick vi. Och gick. Och svettades och gick lite till.
Vi spelade även lite och drack superstarka gratisdrinkar. Och gick lite till. Vi gick mellan nästan alla hotell, åt pizza på New York, New York och förundrades över berg-och dalbanan som går rakt genom hotellet, både utanpå och inne.

På kvällen drack vi ännu lite fler drinkar och skulle gått till Hard Rock Hotel, men det var jäättelångt och det var fortfarande väldigt varm, så det blev en ganska lugn kväll ändå. Men allt som allt var det väldigt skoj, trots att Las Vegas verkligen inte vad vad jag hade trott. Nästa gång jag åker dit ska jag ha ordentligt med pengar så jag kan spela mycket (och bo närmre centrum av The Strip).

Coming closer.

Jag har haft praktiksamtal idag. Det gick bra, vi diskuterade inte ens en annan lösning än SVT Göteborg. När jag sa att jag inte skulle ha något emot att jobba på ett fristående produktionsbolag heller så sa han att nej, jag skulle nog passa alldeles utmärkt på SVT. Yaaay!

Tiden går så fort, vi börjar praktiken antingen den 4:e eller 11:e april, inte helt säker. Det ska bli så roligt!

Sammanträffanden.

Tidigare idag skulle jag gå upp till Lugnet då jag insåg att Arash glömt sina nycklar när han gick till sin körlektion. Jag traskade hem till våra grannar för att lämna de där, men Jossan jobbade och Tobbe skulle precis gå till skolan. Det var bara för mig att gå till bilskolan och lämna de där så han skulle komma in.

Jag går ut på gatan precis vid vårt kvarter, lyssnandes på musik och lite halvstressad. I ögonvrån ser jag en grå bil där det står "TM trafikskola" på. Tittar upp och där i sitter Arash. Vilket sammanträffande. Jag gestikulerar lite smidigt, ger honom nycklarna och ber sedan om ursäkt för att jag avbröt deras lektion. Otroligt smidigt dock, skönt att slippa gå den omvägen.

Sen var jag och raggade medieelever på en gymnasieskola till vår testvisning. Gick ganska bra tror jag. Nu gäller det bara att folk kommer också!

If you like it then you better put a ring on it!

Detta är min favorit på youtube just nu. Pojken är ju så söt!!



Fast ingen kan någonsin göra Single Ladies som dessa tjejer. De är sju år gamla. Sen kan man ju debattera huruvida de där kläderna och rörelserna är lämpliga för sjuåringar, men jag tycker att de är ascoola!

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Jag har funderat och funderat på detta tema. Mitt favoritminne? Herremingud vad svårt. Men jag kom på ett till slut.

När jag åkte till USA första gången var jag fruktansvärt nervös och samtidigt väldigt upprymd. Kvällen innan var det marinfestival i Halmstad och där gick jag och grät framför hela staden och sa hejdå till hela min familj och mina vänner. Klockan 3 på natten blev jag hämtad hemma och fick säga hejdå till mina föräldrar för ett halvår. Väl på flygplatsen var min mage i uppror och jag fick springa in på toa för att spy upp hela min frukost. Trevligt.

Sedan flög vi först Göteborg - Paris där vi fick vänta i typ sju timmar på nästa flight. Sedan flög vi Paris - New York och landade i New York på kvällen där, och vi hade nu rest väldigt länge, hur länge vet jag inte exakt. Det regnade, vi var slitna och hamnade i en trasig tunnelbanevagn som gick supersakta från JFK till Penn station på Manhattan. Väl där fick vi reda på att vi skulle få vänta i några timmar på nästa pendeltåg till New Jersey där vi skulle bo den kommande veckan. Vi var fruktansvärt trötta, hungriga, törstiga och slitna. Vi satt nere vid våra väskor under marknivå när jag skulle gå och köpa vatten. Då sa Jossan att hon tyckte att jag skulle gå uppför trappan precis framför oss först. Jag suckade mest innan jag gick med på att släpa mig uppför den.

Och där uppe låg det. New York City. Taxibilar. Neonskyltar. Madison Square Garden. Enorma filmplanscher. Jag stod där och bara stirrade och förundrades. Jag var äntligen där! Just då spelade det ingen roll hur trött jag var, för det var så fantastiskt häftigt att få saker kommer slå det ögonblicket, första gången jag såg New York. Det skulle i så fall vara första gången jag såg Hollywoodskylten, men det är ett helt annat inlägg.

Att jag sedan trodde jag skulle bli rånad när någon bara var snäll och hjälpte mig med min väska är ju en helt annan sak, jag har sett alldeles för många filmer om NY. Och att vi båda sedan var så trötta på tåget att vi somnade varje gång vi blinkade var kanske lite jobbigt, men känslan av att befinna sig på den coolaste platsen på jorden var ändå övervägande positivt. 27 timmar senare anlände vi äntligen till Belmar i NJ och somnade sekunden efter ungefär.

Julmarknaden i bilder.

Kallt och snö och mycket folk.

Mina folk. Det var jag, Arash, Tobbe, Jossan, Lasse, Marie och Mats.

Ännu mer folk.

Vi träffade tomten! Fast ingen av oss vågade gå fram till honom. Sen diskuterade vi att tomten blev röd för att någon reklamsnubbe på coca-cola bestämde att han skulle vara röd. Det är lite sjukt.

Vi satt ute och åt älgkebab. Det var sjukt kallt. Arash, Lasse och Marie. Marie är från Torsby och säger saker som "heeem" istället för hemma, "taaax" istället för taxi, "duuusch" istället för duscha och sånt. Det är gulligt.

Jag köpte en väska som direkt fick en egen krok innanför dörren. En gammal kameraväska, visst var den fin?

Mina ben var illröda när jag kom hem och fötterna var inte lite kalla. Det är då man är tacksam för ett badkar.

Julmarknad.

Igår var vi och såg på film hos Mats i Bojsen. Good to be back. Arash var lite förstörd över att det bodde folk i hans lägenhet. Vi såg på Gråta med ett leende och den var jättebra. En sådan film som mamma och pappa säkert skulle älska också. En bit in i filmen blev den jättesorglig och jag kände hur ögonen tårades. "Åh nej, ska jag vara den enda som gråter igen!" tänkte jag, och i exakt samma ögonblick hör jag Marie från andra sidan soffan "Nu börjar jag gråta!" Så vi grät ihop istället. Mycket bra och mycket sorgligt.

Idag ska vi på julmarknad vid Falu gruva. Det blir mysigt. Förra året var jag också där, då var det någon plusgrad och slask. Idag är det -8 och det snöar. Trots att det är jobbigt så föredrar jag nog ändå snön och kylan.

God mat från förra året.

Kyla.

Nackdelen med att ha glasögon när det är -17 grader ute och du andas varm luft i halsduken som stiger upp och bildar imma som blir is. Jag såg till och med bättre när jag tog av mig glasögonen.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Jungfruvägen,,Sverige

Dag 16 – Min första kyss.

Jag tro jag fick min första kyss när jag var 11-12 år av min pojkvän Daniel. Det var mest äckligt och inget jag kände att jag någonsin behövde göra igen. Uuäh.

That's it. My god, boring.

Finn ett fel.

Igår var jag på fest. Arash också såklart. Mats var här hos oss innan, snart får han börja betala hyra. Hur som helst, jag stod och sminkade mig och fixade håret och kom sedan ut i vardagsrummet.

Mats: Vad fin du är Cecilia!
Arash: När äter vi?

Min pojkvän är väldigt romantisk ibland! Tur att jag är kär i honom ändå.

Peppercookies.

Idag var det dags för den stora pepparkaksbagardagen. Ett ord jag tycker borde införas i någon ordbok, i alla fall min egna. Hur som helst, vi bakade och bakade och brände bara hälften av plåtarna. Nytt rekord. De går säkert att äta ändå, man ska inte vara så kräsen.

Titta så duktiga de är! Det var innan vi plockade fram den 2,2% glöggen. Då blev det livat! Eller mest från min sida. Fnissattacker och sådant, jag blir nästan orolig för mig själv.

Arash gjorde en beer bear. Den blev väldigt fin, han har talang den pojken.

Jossan gjorde en pepparkaksdröm. Sedan föreslog Arash att vi skulle lagt in hela degen i ugnen precis som den var och se vad som hänt med den. Jättebra förslag älskling, helt lysande. Det provar vi nästa gång!

Men jag vill bara ha mina pengar.

Åh nej, nu är jag sådär jobbig igen. Mailar och klagar till skolan, mailar en annan som sen mailar den första personen och återigen framför mina klagomål till den första personen.

Jag kommer inte få någon praktik. Max på typ Noppikoskis lokaltvstation med en tittare. Åh, vad jag är jobbig...

Dag 15 – Mina drömmar.

När jag var liten var min högsta dröm att bli skådespelerska och bo i USA. Det är ju faktiskt redan avklarat. Jag bodde i Los Angeles i ett år, och när jag läste min video production-kurs så var jag faktiskt skådespelare en gång under en inspelning. Dröm = done!

Så min drömmar är nu:

• Få en bra praktik
• Få ett jobb jag trivs med
• Flytta till Göteborg med Arash och hitta en fin lägenhet
• Bli chef på SVT
• Tjäna massa pengar så jag kan resa över hela världen och uppleva nya saker
  

Det är väl ändå ganska rimliga drömmar eller?

Sömnstörd.

Jag kommer inte ihåg när jag började bli sömnstörd, men jag har haft svårt att somna så länge jag kan komma ihåg. Så fort jag lägger mig ner i sängen så är det obekvämt och jag måste byta position ungefär varannan minut. Det blir väldigt svårt att somna då. Jag är helt övertygad om att det är helt och hållet psykiskt, men hur bryter man något som styrt ens liv i så många år?

Dessutom kan jag absolut inte sova om jag ligger för trångt, om det är ljust, om jag hör ljud eller om det är minsta lilla som stör. Väldigt romantiskt verkligen, när Arash vill somna och kramas så vrider jag mig som en mask, kryper ut mot kanten och vänder ryggen till för att få mer plats.

Jag är en så bra flickvän.

En sommar kunde jag inte sova på flera dagar, vilket var väldigt jobbigt av uppenbara skäl. Så jag tog en helt naturlig sömntablett som vi hade hemma. Den innehöll en ört som enligt Fass kan reagera negativt med p-piller.

You don't say.

Jag låg på toa hela natten och spydde. Dagen efter tog jag två glas rödvin till middagen istället och sov som en stock hela natten. Mycket bättre medicin!

För oinsatta är detta en helt vanlig bild på hand i säng med fjädrar. Men om man vet att det är en promopic för nästa Twilight film: Breaking Dawn så får den en heeelt annan betydelse...

Bring me that coffee!

Idag när jag, Arash och Mats åt lunch (vid halv fem, helt normal tid) så påstod Mats att jag kan inte bli chef om jag inte dricker kaffe. Ungefär såhär formulerade han sig (fast på norska):

"Om du ska bli chef kommer ju folk snacka skit om dig, det ingår ju i att vara chef. De som röker kommer snacka skit när de röker och sedan går de in och dricker kaffe och fortsätter att snacka skit! Men om du då också dricker kaffe eliminerar du ju ett sådant tillfälle i alla fall. Så därför borde du börja dricka kaffe."

Så vad har jag precis gjort? Självklart har jag druckit en kopp kaffe. Rynkade på näsan hela tiden, men jag drack ändå. Yes, ännu ett steg närmare att bli chef på SVT!

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Jag vet inte vilket pucko som skrivit de dära temana, för det är ju samma idag som för bara några dagar sedan! Määh. Därför ändrar jag det till det jag själv vill skriva om. Så hold on:

Dag 14 - Min hjälte.

Mycket av det jag ska skriva nu är nog mest minnen jag tror att jag själv tillverkat, av sådant jag sett på bilder eller video. Därför lägger jag in ett exempel här först, innan jag skriver något mer.



När jag var liten var min mormor min största idol. Jag avgudade henne totalt, och hon var min största hjälte. Hon brukade ibland passa mig efter dagis och lekis och det var det bästa jag visste. Vi pärlade, ritade och hon hade alltid Tom & Jerrykex som jag fick äta och den lilla leksaken som låg i blev jag alltid lika glad för. Inne i sitt gästrum fanns det en liten liten docka i en träsäng som jag alltid hämtade så fort jag kom dit för att leka med. Jag hittade den dockan på vinden sist jag var hemma, är så glad att jag sparat den.

Min mormor var den snällaste personen som funnits. Hon var alltid glad, vänlig och hjälpsam. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fyllt år och skulle ha kalas, jag kan ännu minnas känslan när jag fick se henne komma ute på vägen, hur glad jag blev varje gång hon kom. Hur hon inte ville att jag skulle ha halsband på mig när jag sov över hos henne, för hon var orolig att det skulle sitta för hårt runt halsen. Att jag en gång lekt med en kompis och när jag kom hem var inte mamma hemma. Hon hade ju sagt till mig att hon var hos en mamma till min kompis, men jag fick panik och sprang hela vägen hem till mormor. När mamma sedan letade efter mig hittade hon mig tillsammans med mormor på väg till affären för att handla, jag var lycklig igen och hade nästan glömt bort att mamma var borta.

Min mormor har betytt så mycket för mig. Jag kommer inte riktigt ihåg när hon började bli sjuk i alzheimers, men jag kommer ihåg när mamma sa att hon började ringa flera gånger om dan, inte åt ordentligt längre och glömde bort saker. Jag kommer ihåg hur ledsen jag var när hon inte längre mindes mig. Jag kommer ihåg tiden precis innan hon dog i exakt detalj, jag var 11 år och gick på mellanstadiet. Mamma hade sagt att om hon var hemma när jag vaknade så betydde det att mormor hade dött. Den morgonen när jag vaknade låg mamma i sin säng och sov. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, varken förr eller senare.

Den dagen gick jag till skolan med blev hemskickad igen för jag grät och grät. Min älskade mormor fanns inte längre. Min hjälte var död.

Trots att jag var så ung medan hon fortfarande var frisk, är det de åren jag ändå minns bäst. Hur hon egentligen var, och det är jag tacksam för. Om det finns något jag skulle önska i livet är det att få ha samma stora hjärta som hon hade, samma lugn och vänlighet. Men samtidigt finns det ingen som skulle kunna vara som henne, ingen i hela världen. En dag vet jag att jag kommer att göra en tatuering, enbart för henne, när jag kommit på motivet. Något för att alltid bära henne med mig. Hon kommer alltid att vara min hjälte.

Bok nr 7.

"Vad ska jag göra idag?" tänkte jag innan. Jag är trött på att se på tv. Jag är trött på att läsa bloggar. Jag är trött på att spela spel på min iPhone. Vad gör man då?

Jo, man börjar skriva på ännu en bok. Såklart. Jag tror jag har 5-6 påbörjade böcker bland mina dokument, alla med en bra idé, men inte tillräckligt utvecklad. Denna gången tänkte jag att därför ska jag först skriva en ordentlig synopsis och karaktärsbeskrivning innan jag ens tänker på att börja skriva text. Vad gör jag?

Jo, tio minuter senare sitter jag där med en halv A4 som absolut inte består av något annat än ren text.

Ääääh, konventioner är onödiga, I do things my way!