Risk, dag 2.

Jag och Arash har spelat risk idag igen. Det är så himla roligt, speciellt eftersom jag vann. Om någon fortfarande inte kommit på en julklapp så är ett strategiskt brädspel som man kan vara två på ingen dum ide! :)



Åh, älskar man inte bara sista veckan innan jul? Ett överflöd av pengar. God mat varje dag (igår: makaroner och köttbullar till lunch, makaroner och falukorv till middag. Idag: makaroner och falukorv till lunch, makaroner och köttbullar till middag. Mums!) härlig iskyla utomhus och inget bra på tv. Ääääh, jag är inte bitter :)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Dag 25 - Länder jag varit i och resor jag gjort.

Det var egentligen ett annat tema idag, men det var tråkigt, så min syster kom på detta.


visited 16 states (7.11%)
Create your own visited map of The World

Jag har inte sett så mycket tycker jag. Jag önskar att jag får se mer, jag vill uppleva hela världen. Att resa, uppleva, smaka, se och förundras är det bästa jag vet. Alla dofterna i nya länder, språket och byggnaderna. Se stränder, storstäder och kyrkor. Jag älskar städer, åker hellre till en storstad än ligger på en strand i två veckor. Jag älskar att shoppa i små gränder och hitta souvenirer. Köpa turisttröjor och skicka vykort - jag älskar att vara turist! Vissa vill bara smälta in, men jag vill inte det. Jag vill inte höra till, jag vill stå ut och se det från en utomståendes perspektiv.

När jag var liten reste vi inte så mycket, men jag har ändå sett i princip varenda millimeter av Danmark. Vi var på alla möjliga nöjesland både där och i Tyskland, vi åkte färjan till Finland och vi har även besökt varenda nöjesland och utflyktsmål i hela södra Sverige. Vi har haft roligt ihop, jag tyckte väldigt mycket om att resa med min familj när jag var liten. Det gör jag i för säg fortfarande. När jag var tolv år åkte jag på konståkningsläger till Brno i Tjeckien utan mamma och pappa. Det var ganska traumatiskt, jag hade väldigt mycket hemlängtan till en början, tills vi färgade håret allihop. Jag hade alldeles vitblont hår och tonade det mörkbrunt. Det satt som berget och jag har aldrig fått tillbaks min naturliga färg efter det.

När jag gick i 1:an på gymnasiet åkte vi till England och hälsade på min moster i Plymouth. Det var himla roligt, jag såg hela Londons tunnelbanesystem innan vi tog tåget söderut. Det var en skojig resa, det var första gången jag verkligen upplevde en annan kultur på det sättet, och dessutom nästan en av de första gångerna jag flög. Som jag kom ihåg i alla fall. Året efter det flög vi till Madrid för att gå på min kusins bröllop i Ávila norr om Madrid. Jag fyllde sjutton år, brände sönder min axlar, shoppade och drack en massa vin samtidigt som mamma och pappa satt några bord bort och inte kunde göra något alls åt saken. Ha.

Samma sommar åkte jag till Roskildefestivalen för första gången, sjutton år och hade precis gått ut ettan. Jag dansade, skrattade, drack lite öl, umgicks med mina vänner och hade en fantastisk vecka. Jag träffade en Senegales som jag blev kompis med, jag hade ju trots allt hejat på Senegal i fotbolls VM året innan till alla andras bestörtning. Fick en fotbollströja av honom som minne, vilken lycka!Året efter fyllde mamma 50 och vi åkte till Cypern hela familjen. Min första och enda charter. Det var en jätterolig vecka, jag åkte flyggrej långt upp i luften, vi åkte bananbåt och hyrde mopeder. Åt massa god mat och jag blev lite lite brun.

När jag var 20 år åkte jag och Emma till Dublin för att hälsa på Thomas som flyttat dit. Jag tyckte egentligen inte alls om Dublin, fast ganska roligt hade vi ändå. Dessutom bodde Jennifer lämpligt nog på Irland då, så hon kom och hälsade på också. Jag drack min första Starbucks och faktiskt inte en enda Guiness. Däremot handlade jag en resväska full med kläder på Pennies.

Samma sommar åkte jag till USA, men det har jag nog sagt tillräckligt om. Där besökte jag New York City, några småstäder i New Jersey, Los Angeles, San Francisco, Las Vegas och San Diego. När jag kom hem år 2007 åkte jag ingenstans på väldigt länge, tills jag i påskas var i Riga med lite skönt folk. Det var en fantastiskt rolig resa! Vi åkte båt, jag blev lite sjösjuk, vi drack drinkar i Rigas finaste bar och åt en himla massa pizza på alla tider på dygnet. Sen åkte vi hem och jag gungade i fem dagar.Sen självklart tågluffen. Amsterdam, Paris, Barcelona, Rom och München på tre veckor. Undra vilken resa som ska kunna slå den. Jag längtar efter att få slå den!

Vetenskaplig Uppsats.

Jag och Gerda är nästan helt helt klara med uppsatsen nu. Bara en pytteliten del kvar. Det är skönt. Vi har varit duktiga. Eller ja, speciellt Gerda kanske, men ändå. Jag har varit lite duktig också.

Senast söndag ska den vara inlämnad så som den ser ut då, man behöver alltså inte vara färdig, och på tisdag har vi textseminarium och mini-opponering på varandras uppsatser. Direkt efter det åker jag tåget hem! Vilket betyder att jag förmodligen är hemma runt julafton om jag har tur, jag litar inte riktigt på SJ. Sen den 5 januari åker jag tillbaks upp hit och då är det en vecka kvar till den ska vara klar och inlämnad. Gott om tid, men det är skönt att slippa stressa.

InZane.

Detta är filmen vi haft testvisningar på. Visst är den bra?

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

• Allt (om jag är hungrig och trött)
• Sorgliga filmer (typ Upp, Min Tjej och alla filmer där någon dör)
• Extreme Home Makeover
  
• PMS
• När mamma berättade att en kamphund bitit Hvita.
• Böcker (gråtit floder till alla sorgliga memoarer jag tycker om, speciellt om barn som fått cancer eller liknande).
• Detta inlägget. Det handlar om Alfons, han var fem år när han dog i cancer år 2007. Jag läste bloggen varje dag i USA och grät floder åt den stackars pojken.
  
• Folk som gjort modiga saker.
  

Risk.

Vilken kamp. Vilken match. Det var svett, hårda ord och lite våld.

En helt vanlig runda av Risk alltså.

Jag, Arash och Mats hade precis en nästan tre timmar lång fight i Risk, ett jätteroligt strategiskt brädspel. Först dominerade Arash, sen var jag jättenära att vinna och till slut chockerade Mats oss allihop med att ta hem spelet. Det var himla roligt, lånade spelet av Jossan tidigare under dagen. Skoj skoj.

Om en vecka kommer jag hem! :)

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

• Arash som gör "masken". (han ropar mask och står på huvudet i sängen...)
• Videon ovan.
  
• Brittany i Glee. Kan inte förstå att So you think you can dance dissade henne, sen blev hon Beyonces dansare och nu är hon en av de bästa karaktärerna i Glee. Coolt! Nu ryktas det i för säg att hon ska spela Buffy i en ny film, det gillar jag dock inte. Man gör inte om Buffy!!
  
• En riktigt bra film, typ Into the wild eller Hitta Nemo.
• Pepparkakor.
• Taylor Swift. Längtar så till konserten den 9 mars nästa år!
  
• En häftig dansföreställning. När jag gick i 3:an på gymnasiet såg jag dansarnas slutprojektsföreställning nästan varje dag i en vecka, var helt överväldigad över hur bra den var. Tatuerade älvan på fredagen i den veckan, direkt efter åkte jag och min kompis till skolan för att se det en sista gång. Åh, vad bra den var!
  
• Att resa och se nya saker. Har jag nämnt att tågluffen i somras var bland det bästa jag gjort? Trots att det var jobbigt ibland, gud vad skoj det var.
  

I videon: Brittany (Heather Morris) från Glee som dansar Single Ladies med Beyonce. Coolt! Titta på videon längst upp också så ser ni vad duktig hon är!

Kaamraaan.

För några dagar sedan såg jag på Svenska Hollywoodfruar och Arash tittade lite halvt. Maria Montazamis man var i bild.

Arash: Eeeh, han är iranier!
Cecilia: Mmm.
A: Men heter han Cameron? Eller har han bytt till det?
C: Nej, alltså han heter Kamran, kolla där står det.
A: HAHAHA! Men han heter ju Kaam-raaan! Hahaha! Jag trodde han hette Cameron så har han värsta persiska namnet!

Tur att han är lättroad i alla fall :)

Dag 22 – Det här upprör mig.

• När folk driver med min dialekt.
• Om vi inte har något godis hemma och jag är megagodissugen.
• När det regnar och jag måste gå ut, speciellt om jag har glasögonen på mig.
• När Arash retar mig när jag är på dåligt humör.
• När folk i min närhet är negativa.
  
• Om filmen jag vill se inte visas på bio i Falun.
  
• När jag hör att folk är elaka mot djur.
  
• När jag ser föräldrar som är elaka mot sina barn. (jättehemsk video. Folk är sjuka.)
• ALLT - om jag är hungrig och trött.
  

La Kår.

Igår var jag på kåren för första gången på flera månader. Det var roligt, trots att vi fick köa i 45 minuter i alldeles för många minusgrader. Helt löjligt att det ska ta sådan tid, det var inte ens mycket folk framför oss! Men vakten gillade mitt namn, han upprepade mitt efternamn 5-6 gånger och sen sa han "faan vilket coolt efternamn!" haha. Då blev jag lite gladare igen, trots att jag inte kände mina tår.

Väl inne såg vi på ett jättebra band som heter Hannover Bob och hade skoj. Det var mycket folk där, fast inte så många jag kände. Jag kommer ihåg när jag gick första året att jag tyckte det var konstigt att man så sällan såg de som gick åren över oss där. Nu förstår jag varför... när man väl hinner orkar man inte, men den mesta tiden finns det bara andra saker att göra. Dessutom kostar det ju pengar denna terminen att gå dit, eftersom kåravgiften numera är frivillig.

Men det var skoj i alla fall, sen gick jag och Arash hem och såg på ett avsnitt av Entourage (åh, älskade LA) och sen somnade jag på tre sekunder. Trött som alltid.

Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Ännu ett USA-ögonblick här. Det var dagen efter jag anlänt i Los Angeles och allt kändes fortfarande helt overkligen. Bodde i Northridge på California State University Northridge, även känt som CSUN. Annars är det mest känt för den enorma jordbävning som hade sitt epicentrum mitt i Northridge år 1994. Första dagen på skolan fick vi därför "så här gör ni när det blir jordbävning". Inte om. När.

Den 31 juli 2006. Det gick en guidad busstur från CSUN till det riktiga Los Angeles, och vi skulle få se The Grove, Rodeo Drive och Hollywood blvd bland annat. Det var så otroligt häftigt att gå på Rodeo och låtsas vara Julia Roberts, fast vi vågade visserligen inte ens gå in i butikerna. Tror inte ens jag skulle haft råd att köpa en påse från någon av de butikerna. Sedan fortsatte resan och till slut närmade vi oss. Först såg vi Grauman's chinese theatre, sedan Kodak Theatre och där fick vi hoppa av. Vår guide pekade åt oss att "gå dit så får ni se" och vi gick såklart ditåt. Då såg vi det. Där långt i fjärran låg den, Hollywood-skylten. Helt plötsligt sprang jag.

(ni kan klicka på bilderna, då blir de större. It's like magic!)

Sprang uppför trappor, allt för att komma närmare. Mitt hjärta slog i 110 km i timmen och jag blev nästan kallsvettig av lycka. Hollywood-skylten!! Jag kommer inte ihåg hur länge vi stod där och tittade, men jag kommer ihåg känslan av overklighet. Det är ett ögonblick jag alltid kommer komma ihåg.

1. Bästa skådespelaren någonsin! 2. Utanför Kodak Theatre. 3. Jag har typ lika stora händer som Marilyn Monroe. 4. Ingången till Kodak, på ljuspelarna står alla filmer som någonsin vunnit "bästa film" på Oscarsgalan.

När familjen kom på besök i mars 2007 var vi såklart också där och tittade.

Femtio.

Det kom 50 personer till testvisningen idag. Mycket lyckat alltså, vi blev helnöjda! Nu är jag trött. Sova!

Dag 20 – Den här månaden.

Tråkigt tema! Kör därför:

Dag 20 - Mina djur.

När jag var liten hade jag och min syster varsin kanin. Min hette Tusse, var helsvart och väldigt tråkig. Ibland på somrarna hade vi dem i koppel, men de satt mest stilla och åt gräs. När vi flyttade in till stan fick de flytta till en gård utanför Halmstad och that was it ungefär. Jag kan inte påstå att jag kände något speciellt band till Tusse tyvärr.

Några år senare var min högsta dröm att få en mus eller råtta. Jag tyckte och tycker fortfarande att det är väldigt fina djur, men trots att det stod med på önskelistan både till jul och födelsedag fick jag aldrig någon. Visserligen stod ju tatuering med också varje gång från att jag fyllde 10, fick aldrig någon sån heller. Taskmörtar.

Så länge jag kan minnas har min mamma velat ha en hund. Helst en pudel, för det hade hon när hon var liten. Perry the poodle. Pappa har aldrig velat ha någon, så mammas dröm var mest att sitta på blocket och titta på alla små söta hundvalpar. En dag fick hon syn på en så söt hund hemma i kvarteret, och efter det kombinerade hon sökningar på pudlar med sökningar på lagotto romagnolos. Och en dag så låg det en lagotto från Halmstad ute på blocket, inte en liten valp utan en tio månader gammal lagottoflicka. Inte vilken som helst heller, utan just den söta hunden som bodde i närheten av oss.

Bild 1: Min första bild på Hvita, hon tigger mat som vanligt, bild 2: korgen var lite liten tyckte hon. Bild 3: också typisk tiggarposition, på mig denna gången. Bild 4: hon tar den största platsen i sängen, gamla lägenheten i Falun.

Det tog inte lång tid innan mamma och pappa kommit överens om att ringa och några veckor senare hade hon flyttat in hos oss istället. Jag har alltid varit rädd för hundar, eller ja, alla djur större än kaniner egentligen, men Hvita flyttade direkt in i mitt hjärta. Hon drar i kopplet när vi är ute och går, hon blir galen när hon ser tennisbollar, det bästa hon vet är att bada i lera och hon älskar chips mer än något annat. Men hon blir överlycklig när jag kommer hem efter att ha varit borta länge, hon lägger sig för att sova på min säng och tar upp all plats, när hon är lycklig gnäller hon och grymtar och hon är så otroligt charmig. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att komma hem till mamma och pappa nu för tiden utan att hitta min älskling där, min finaste Hvitosaurusen.
Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle älska en hund så mycket som jag älskar henne, hon är världens bästa hund.

Testvisningar.

Vi hade testvisning igår. Dukade upp jättefint med kaffe, te, julmust, pepparkakor och bullar och satte ut tända ljus på borden. Vi lottade även ut lite rabattkort till bio. Det gick väldigt bra hur som helst, det kom 30 personer och då kände vi inte ens majoriteten av dem! Mycket bättre än vad vi trott så vi var nöjda. Imorgon har vi nästa testvisning, förhoppningsvis kommer det lika många då men det tror jag inte ska vara något problem.

Vi hade en fyra timmar lång föreläsning idag om Avid, ett väldigt bra klipprogram. (så lät det inte för ett år sedan, men man vänjer sig...). Vi ska bli certifierade och få diplom, allt för bara 750 kr som kursboken kostar, vanligtvis kostar det annars 20 000 att gå kursen. Det är nice. Lite bra finns det med att gå i skolan ändå!

Eurotrip tjugotio.

Bildkavalkad! Jag försöker lugna nerverna inför vår första testvisning imorgon genom att se på Buffy (superbra avsnitt "Intervention": The who-whatting-how-with-huh? Bästa meningen någonsin.) och titta på eurotripbilderna. Här kommer några:

En söt Arash (sötrash) vid en flod genom München. På sommaren är den så låg att man kan klättra ner och gå bredvid den.

Jag tittar ner på samma flod.

Åh, är vi aldrig framme vid Sixtinska kapellet?

Sötrash på restaurang.

Världens sämsta paraply, nedprutat med 20 euro thank god. Spanska trappan i Rom.

"Titta Arash, det var här de dödade gladiatorer! Här sprang Russel Crowe runt för en himlans massa år sedan. Vadå, var inte det en dokumentär?"

I Rom kan man dricka vattnet direkt ur kranen. Very smidigt.

Trött Cecilia (tröttilia) ääääntligen framme vid triumfbågen. Paris var visst ganska stort ändå.

"Heeeej!"

Träningsvärk av att gå upp de första våningarna av Eiffeltornet? Nejdå.

Gatustånd i Barcelona. Känner du igen örhängena Sandra?

"Titta vilken häftig penna Arash. Visst var den cool? Vill haaaaaaa..."

Dag 19 – Detta ångrar jag.

"Forget regret or life is yours to miss."

Min stora regel i livet är ju att aldrig göra något som jag ångrar. Och då menar jag inte att jag undviker eller låter bli att göra saker, snarare tvärtom. Det värsta jag kan tänka mig är att när jag blir gammal tänka "om jag bara hade". Det hade varit ånger för mig. Därför gör jag saker jag vill, när jag vill dem, fast självklart med hänsyn till andra.

Att till exempel inte tatuera sig för "tänk om man ångrar sig" är helt obegripligt för mig. Vadå ångrar sig? Varför skulle man göra det? Jag sitter hellre på ålderdomshemmet med rynkiga tatueringar och en mängd berättelser än med vanlig rynkig hur och "tänk om jag också hade vågat".
När jag var arton år gick jag fram till en person och sa precis vad jag tyckte och tänkte om den. Det var jobbigt, men jag vet att jag hade ångrat mig om jag inte gjort det. Det var ju bra saker då, och personen blev otroligt glad. När jag kom hem från USA skrev jag ett mail till min sociologilärare och berättade hur mycket hon påverkat mig och tackade för allt hon gjort. Hon blev också jätteglad och jag fick ett långt mail tillbaka. Att säga hur mycket man uppskattar någon är svårt att göra ibland, men den som får höra det blir oftast så glad att det är värt det. Tänk om något skulle hända, det skulle vara jobbigt om personen inte vetat vad man tyckte om den.

So don't be afraid to make mistakes, to stumble and fall,
because most of the time the greatest rewards come from
doing the things that scare you the most.
Maybe you'll get everything you wish for.
Maybe you'll get more than you ever could have imagined.
Who knows where life will take you.
The road is long and in the end, the journey is the destination.

Så strunta i att ångra saker. Gör de bara, oavsett hur jobbigt, obekvämt och pinsamt det känns. Strunta i om du egentligen inte har råd att åka på den där resan, gör det ändå - saker och ting löser sig alltid. Vänta inte på att livet ska hända, det händer just precis nu. Dröm stort, allt är möjligt om man verkligen vill.

Men viktigast av allt: ångra ingenting! Motgångarna är det som gjort dig starkast, och dina så kallade misstag är förmodligen det som format dig till personen du är. Våga chansa. Våga drömma. Våga leva.

"Regret for the things we did can be tempered by time; it is regret for the things we did not do that is inconsolable."

Cillit Bang ♥

När jag och Arash kom till München i somras köpte vi äntligen våra älskade Starbucksmuggar. De är jättesnygga och i perfekt storlek. Direkt efter första användandet började de få märken inuti dock, hur mycket vi än diskade och skrubbade. Tråkigt med alldeles nya vita koppar som blir fula direkt. I morse fick jag nog och plockade fram hårdhandskarna: Cillit Bang. En minut senare var kopparna helt skinande vita utan ett endaste märke inuti.

Jag vill inte ens veta vad det där medlet innehåller, men jag älskar det av hela mitt hjärta. Bang och smutsen är väck! stämmer verkligen.

För att demonstrera tog jag en till mugg, en jag haft sedan jag var 5-6 år och som heller aldrig blir ren hur jag än diskar den:

En minut senare:
Ååååh, Cillit Bang. Om man ändå kunde få en årsförbrukning sådana i julklapp... (nej, det är verkligen ingen uppmaning, jag får hellre något annat!)

Chocoladebollen.

Jag och Arash gjorde chokladbollar idag. Tror nästan aldrig jag gjort det förut. Det var gott.


Mina är de fula men goda med kokos, han har gjort de fina men mindre goda med pärlisar.

Sen såg vi på en film som hette North face. Den var tysk och handlade om bergsklättrare. Den var bra, väldigt snygg fast hemskt sorglig. Sen såg Arash på behind the scenes och sa att han kan också göra såna bilder. Jo men förmodligen. Green screen + typ fem olika bakgrundslager i varenda bild. Man blir ju utmattad för mindre.

Och nu ska jag sova. Trött. Tänkte bara visa en till bild. Mamma är alltid så avundsjuk på att mitt hår är lite halvt självlockigt. Hehe.


Såhär kan mitt hår se ut när jag lite slarvigt satt upp det och verkligen inte lockat det. Som sagt, hehe. Fast jag ska inte säga något, jag hade hellre skippat lockarna och haft bra syn som resten av familjen...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Detta får bli ännu ett USA-minne faktiskt, jag kommer inte ihåg några andra födelsedagar ordentligt. Dessutom är ingen annan så väldokumenterad som min tjugoförsta födelsedag. Om det är min absoluta favorit vet jag inte, säkert var det någon när jag var liten och hade en nedräkningskalender hängande vid min säng två veckor innan födelsedagen.

Jag var i Las Vegas, bodde på Stratosphere Hotel längst upp på The Strip. Det var lååångt att gå, och dessutom runt trettio grader varmt. Jossan var med för att fira mig. På morgonen åt vi på IHOP såklart, chocolate chip pancakes har jag för mig, det var ju trots allt min födelsedag. Sedan gick vi. Och gick. Och svettades och gick lite till.
Vi spelade även lite och drack superstarka gratisdrinkar. Och gick lite till. Vi gick mellan nästan alla hotell, åt pizza på New York, New York och förundrades över berg-och dalbanan som går rakt genom hotellet, både utanpå och inne.

På kvällen drack vi ännu lite fler drinkar och skulle gått till Hard Rock Hotel, men det var jäättelångt och det var fortfarande väldigt varm, så det blev en ganska lugn kväll ändå. Men allt som allt var det väldigt skoj, trots att Las Vegas verkligen inte vad vad jag hade trott. Nästa gång jag åker dit ska jag ha ordentligt med pengar så jag kan spela mycket (och bo närmre centrum av The Strip).

Coming closer.

Jag har haft praktiksamtal idag. Det gick bra, vi diskuterade inte ens en annan lösning än SVT Göteborg. När jag sa att jag inte skulle ha något emot att jobba på ett fristående produktionsbolag heller så sa han att nej, jag skulle nog passa alldeles utmärkt på SVT. Yaaay!

Tiden går så fort, vi börjar praktiken antingen den 4:e eller 11:e april, inte helt säker. Det ska bli så roligt!

Sammanträffanden.

Tidigare idag skulle jag gå upp till Lugnet då jag insåg att Arash glömt sina nycklar när han gick till sin körlektion. Jag traskade hem till våra grannar för att lämna de där, men Jossan jobbade och Tobbe skulle precis gå till skolan. Det var bara för mig att gå till bilskolan och lämna de där så han skulle komma in.

Jag går ut på gatan precis vid vårt kvarter, lyssnandes på musik och lite halvstressad. I ögonvrån ser jag en grå bil där det står "TM trafikskola" på. Tittar upp och där i sitter Arash. Vilket sammanträffande. Jag gestikulerar lite smidigt, ger honom nycklarna och ber sedan om ursäkt för att jag avbröt deras lektion. Otroligt smidigt dock, skönt att slippa gå den omvägen.

Sen var jag och raggade medieelever på en gymnasieskola till vår testvisning. Gick ganska bra tror jag. Nu gäller det bara att folk kommer också!

If you like it then you better put a ring on it!

Detta är min favorit på youtube just nu. Pojken är ju så söt!!



Fast ingen kan någonsin göra Single Ladies som dessa tjejer. De är sju år gamla. Sen kan man ju debattera huruvida de där kläderna och rörelserna är lämpliga för sjuåringar, men jag tycker att de är ascoola!

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Jag har funderat och funderat på detta tema. Mitt favoritminne? Herremingud vad svårt. Men jag kom på ett till slut.

När jag åkte till USA första gången var jag fruktansvärt nervös och samtidigt väldigt upprymd. Kvällen innan var det marinfestival i Halmstad och där gick jag och grät framför hela staden och sa hejdå till hela min familj och mina vänner. Klockan 3 på natten blev jag hämtad hemma och fick säga hejdå till mina föräldrar för ett halvår. Väl på flygplatsen var min mage i uppror och jag fick springa in på toa för att spy upp hela min frukost. Trevligt.

Sedan flög vi först Göteborg - Paris där vi fick vänta i typ sju timmar på nästa flight. Sedan flög vi Paris - New York och landade i New York på kvällen där, och vi hade nu rest väldigt länge, hur länge vet jag inte exakt. Det regnade, vi var slitna och hamnade i en trasig tunnelbanevagn som gick supersakta från JFK till Penn station på Manhattan. Väl där fick vi reda på att vi skulle få vänta i några timmar på nästa pendeltåg till New Jersey där vi skulle bo den kommande veckan. Vi var fruktansvärt trötta, hungriga, törstiga och slitna. Vi satt nere vid våra väskor under marknivå när jag skulle gå och köpa vatten. Då sa Jossan att hon tyckte att jag skulle gå uppför trappan precis framför oss först. Jag suckade mest innan jag gick med på att släpa mig uppför den.

Och där uppe låg det. New York City. Taxibilar. Neonskyltar. Madison Square Garden. Enorma filmplanscher. Jag stod där och bara stirrade och förundrades. Jag var äntligen där! Just då spelade det ingen roll hur trött jag var, för det var så fantastiskt häftigt att få saker kommer slå det ögonblicket, första gången jag såg New York. Det skulle i så fall vara första gången jag såg Hollywoodskylten, men det är ett helt annat inlägg.

Att jag sedan trodde jag skulle bli rånad när någon bara var snäll och hjälpte mig med min väska är ju en helt annan sak, jag har sett alldeles för många filmer om NY. Och att vi båda sedan var så trötta på tåget att vi somnade varje gång vi blinkade var kanske lite jobbigt, men känslan av att befinna sig på den coolaste platsen på jorden var ändå övervägande positivt. 27 timmar senare anlände vi äntligen till Belmar i NJ och somnade sekunden efter ungefär.

Julmarknaden i bilder.

Kallt och snö och mycket folk.

Mina folk. Det var jag, Arash, Tobbe, Jossan, Lasse, Marie och Mats.

Ännu mer folk.

Vi träffade tomten! Fast ingen av oss vågade gå fram till honom. Sen diskuterade vi att tomten blev röd för att någon reklamsnubbe på coca-cola bestämde att han skulle vara röd. Det är lite sjukt.

Vi satt ute och åt älgkebab. Det var sjukt kallt. Arash, Lasse och Marie. Marie är från Torsby och säger saker som "heeem" istället för hemma, "taaax" istället för taxi, "duuusch" istället för duscha och sånt. Det är gulligt.

Jag köpte en väska som direkt fick en egen krok innanför dörren. En gammal kameraväska, visst var den fin?

Mina ben var illröda när jag kom hem och fötterna var inte lite kalla. Det är då man är tacksam för ett badkar.

Julmarknad.

Igår var vi och såg på film hos Mats i Bojsen. Good to be back. Arash var lite förstörd över att det bodde folk i hans lägenhet. Vi såg på Gråta med ett leende och den var jättebra. En sådan film som mamma och pappa säkert skulle älska också. En bit in i filmen blev den jättesorglig och jag kände hur ögonen tårades. "Åh nej, ska jag vara den enda som gråter igen!" tänkte jag, och i exakt samma ögonblick hör jag Marie från andra sidan soffan "Nu börjar jag gråta!" Så vi grät ihop istället. Mycket bra och mycket sorgligt.

Idag ska vi på julmarknad vid Falu gruva. Det blir mysigt. Förra året var jag också där, då var det någon plusgrad och slask. Idag är det -8 och det snöar. Trots att det är jobbigt så föredrar jag nog ändå snön och kylan.

God mat från förra året.

Kyla.

Nackdelen med att ha glasögon när det är -17 grader ute och du andas varm luft i halsduken som stiger upp och bildar imma som blir is. Jag såg till och med bättre när jag tog av mig glasögonen.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Jungfruvägen,,Sverige

Dag 16 – Min första kyss.

Jag tro jag fick min första kyss när jag var 11-12 år av min pojkvän Daniel. Det var mest äckligt och inget jag kände att jag någonsin behövde göra igen. Uuäh.

That's it. My god, boring.

Finn ett fel.

Igår var jag på fest. Arash också såklart. Mats var här hos oss innan, snart får han börja betala hyra. Hur som helst, jag stod och sminkade mig och fixade håret och kom sedan ut i vardagsrummet.

Mats: Vad fin du är Cecilia!
Arash: När äter vi?

Min pojkvän är väldigt romantisk ibland! Tur att jag är kär i honom ändå.

Peppercookies.

Idag var det dags för den stora pepparkaksbagardagen. Ett ord jag tycker borde införas i någon ordbok, i alla fall min egna. Hur som helst, vi bakade och bakade och brände bara hälften av plåtarna. Nytt rekord. De går säkert att äta ändå, man ska inte vara så kräsen.

Titta så duktiga de är! Det var innan vi plockade fram den 2,2% glöggen. Då blev det livat! Eller mest från min sida. Fnissattacker och sådant, jag blir nästan orolig för mig själv.

Arash gjorde en beer bear. Den blev väldigt fin, han har talang den pojken.

Jossan gjorde en pepparkaksdröm. Sedan föreslog Arash att vi skulle lagt in hela degen i ugnen precis som den var och se vad som hänt med den. Jättebra förslag älskling, helt lysande. Det provar vi nästa gång!

Men jag vill bara ha mina pengar.

Åh nej, nu är jag sådär jobbig igen. Mailar och klagar till skolan, mailar en annan som sen mailar den första personen och återigen framför mina klagomål till den första personen.

Jag kommer inte få någon praktik. Max på typ Noppikoskis lokaltvstation med en tittare. Åh, vad jag är jobbig...

Dag 15 – Mina drömmar.

När jag var liten var min högsta dröm att bli skådespelerska och bo i USA. Det är ju faktiskt redan avklarat. Jag bodde i Los Angeles i ett år, och när jag läste min video production-kurs så var jag faktiskt skådespelare en gång under en inspelning. Dröm = done!

Så min drömmar är nu:

• Få en bra praktik
• Få ett jobb jag trivs med
• Flytta till Göteborg med Arash och hitta en fin lägenhet
• Bli chef på SVT
• Tjäna massa pengar så jag kan resa över hela världen och uppleva nya saker
  

Det är väl ändå ganska rimliga drömmar eller?

Sömnstörd.

Jag kommer inte ihåg när jag började bli sömnstörd, men jag har haft svårt att somna så länge jag kan komma ihåg. Så fort jag lägger mig ner i sängen så är det obekvämt och jag måste byta position ungefär varannan minut. Det blir väldigt svårt att somna då. Jag är helt övertygad om att det är helt och hållet psykiskt, men hur bryter man något som styrt ens liv i så många år?

Dessutom kan jag absolut inte sova om jag ligger för trångt, om det är ljust, om jag hör ljud eller om det är minsta lilla som stör. Väldigt romantiskt verkligen, när Arash vill somna och kramas så vrider jag mig som en mask, kryper ut mot kanten och vänder ryggen till för att få mer plats.

Jag är en så bra flickvän.

En sommar kunde jag inte sova på flera dagar, vilket var väldigt jobbigt av uppenbara skäl. Så jag tog en helt naturlig sömntablett som vi hade hemma. Den innehöll en ört som enligt Fass kan reagera negativt med p-piller.

You don't say.

Jag låg på toa hela natten och spydde. Dagen efter tog jag två glas rödvin till middagen istället och sov som en stock hela natten. Mycket bättre medicin!

För oinsatta är detta en helt vanlig bild på hand i säng med fjädrar. Men om man vet att det är en promopic för nästa Twilight film: Breaking Dawn så får den en heeelt annan betydelse...

Bring me that coffee!

Idag när jag, Arash och Mats åt lunch (vid halv fem, helt normal tid) så påstod Mats att jag kan inte bli chef om jag inte dricker kaffe. Ungefär såhär formulerade han sig (fast på norska):

"Om du ska bli chef kommer ju folk snacka skit om dig, det ingår ju i att vara chef. De som röker kommer snacka skit när de röker och sedan går de in och dricker kaffe och fortsätter att snacka skit! Men om du då också dricker kaffe eliminerar du ju ett sådant tillfälle i alla fall. Så därför borde du börja dricka kaffe."

Så vad har jag precis gjort? Självklart har jag druckit en kopp kaffe. Rynkade på näsan hela tiden, men jag drack ändå. Yes, ännu ett steg närmare att bli chef på SVT!

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Jag vet inte vilket pucko som skrivit de dära temana, för det är ju samma idag som för bara några dagar sedan! Määh. Därför ändrar jag det till det jag själv vill skriva om. Så hold on:

Dag 14 - Min hjälte.

Mycket av det jag ska skriva nu är nog mest minnen jag tror att jag själv tillverkat, av sådant jag sett på bilder eller video. Därför lägger jag in ett exempel här först, innan jag skriver något mer.



När jag var liten var min mormor min största idol. Jag avgudade henne totalt, och hon var min största hjälte. Hon brukade ibland passa mig efter dagis och lekis och det var det bästa jag visste. Vi pärlade, ritade och hon hade alltid Tom & Jerrykex som jag fick äta och den lilla leksaken som låg i blev jag alltid lika glad för. Inne i sitt gästrum fanns det en liten liten docka i en träsäng som jag alltid hämtade så fort jag kom dit för att leka med. Jag hittade den dockan på vinden sist jag var hemma, är så glad att jag sparat den.

Min mormor var den snällaste personen som funnits. Hon var alltid glad, vänlig och hjälpsam. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fyllt år och skulle ha kalas, jag kan ännu minnas känslan när jag fick se henne komma ute på vägen, hur glad jag blev varje gång hon kom. Hur hon inte ville att jag skulle ha halsband på mig när jag sov över hos henne, för hon var orolig att det skulle sitta för hårt runt halsen. Att jag en gång lekt med en kompis och när jag kom hem var inte mamma hemma. Hon hade ju sagt till mig att hon var hos en mamma till min kompis, men jag fick panik och sprang hela vägen hem till mormor. När mamma sedan letade efter mig hittade hon mig tillsammans med mormor på väg till affären för att handla, jag var lycklig igen och hade nästan glömt bort att mamma var borta.

Min mormor har betytt så mycket för mig. Jag kommer inte riktigt ihåg när hon började bli sjuk i alzheimers, men jag kommer ihåg när mamma sa att hon började ringa flera gånger om dan, inte åt ordentligt längre och glömde bort saker. Jag kommer ihåg hur ledsen jag var när hon inte längre mindes mig. Jag kommer ihåg tiden precis innan hon dog i exakt detalj, jag var 11 år och gick på mellanstadiet. Mamma hade sagt att om hon var hemma när jag vaknade så betydde det att mormor hade dött. Den morgonen när jag vaknade låg mamma i sin säng och sov. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv, varken förr eller senare.

Den dagen gick jag till skolan med blev hemskickad igen för jag grät och grät. Min älskade mormor fanns inte längre. Min hjälte var död.

Trots att jag var så ung medan hon fortfarande var frisk, är det de åren jag ändå minns bäst. Hur hon egentligen var, och det är jag tacksam för. Om det finns något jag skulle önska i livet är det att få ha samma stora hjärta som hon hade, samma lugn och vänlighet. Men samtidigt finns det ingen som skulle kunna vara som henne, ingen i hela världen. En dag vet jag att jag kommer att göra en tatuering, enbart för henne, när jag kommit på motivet. Något för att alltid bära henne med mig. Hon kommer alltid att vara min hjälte.

Bok nr 7.

"Vad ska jag göra idag?" tänkte jag innan. Jag är trött på att se på tv. Jag är trött på att läsa bloggar. Jag är trött på att spela spel på min iPhone. Vad gör man då?

Jo, man börjar skriva på ännu en bok. Såklart. Jag tror jag har 5-6 påbörjade böcker bland mina dokument, alla med en bra idé, men inte tillräckligt utvecklad. Denna gången tänkte jag att därför ska jag först skriva en ordentlig synopsis och karaktärsbeskrivning innan jag ens tänker på att börja skriva text. Vad gör jag?

Jo, tio minuter senare sitter jag där med en halv A4 som absolut inte består av något annat än ren text.

Ääääh, konventioner är onödiga, I do things my way!

IPod iphone.

Igår la jag upp min iPod touch till försäljning. Några timmar senare fick jag ett mail.

"Är mobilen operatörslåst?"

Jag funderade nästan på att bara svara nej. Men det hade nog varit taskigt, med tanke på att det var en mp3spelare han frågat om. Tänk vad han hade fått kämpa för att hitta en öppning för simkortet i den!

Hehe.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Promenaden,,Sverige

Alienses.

För några veckor sedan såg vi Alien. Några veckor senare såg vi Aliens. Om en halvtimme kommer Arash hem och har med sig Mats och Gerda för att vi ska se nästa film. Jag har absolut fått för mig att denna film måste heta Alienses, det är väl bara logiskt?

Inte?

Tydligen heter den Alien 3. Men eftersom jag nu fått för mig något är det väldigt svårt att ändra. Som när jag ringde till Gerda precis. "Arash och Mats är klara nu, kommer du och ser på Alien...ses..es? Aliens..es...?"

Dag 13 – Den här veckan.

Måndag: Jag slappade. Rejält.

Tisdag: Jag slappade ännu mer.

Onsdag: Hade seminarium på morgonen om uppsatsen, det gick bra. Sen var jag och Gerda i stan och delade ut lappar om vår filmvisning. Hoppas vi får napp! Vi har även skrivit ihop enkäten till visningarna. Nu sitter jag i soffan och äter juleskum och ser på Buffy. Som vanligt alltså!

Torsdag: Jobba lite på uppsatsen, men mest slappa förmodligen. Jag lever ett sjukt hårt liv för tillfället.

Fredag: Baka pepparkakor med grannarna Toby och Jossan. Skoj!

Lördag: Inga planer.

Söndag: Julmarknad vid gruvan! Ska bli skoj! Men jag kommer bli grymt besviken om de inte har älgkebab i år också, den var supergod förra året.


Som sagt, jag har det väldigt stressigt just nu. Nej, men det är skönt att få vila ordentligt. Denna hösten har varit intensiv så några veckor med lugnt är bara bra. I like it!