Still water runs deep.

Jag kommer ihåg när jag och Jossan var på EF-skolan i Los Angeles innan vi fick börja på college, vi tvingades läsa allehanda meningslösa kurser för att lära oss engelska (min favorit var slang-kursen, jag och Jossan höll på att dö varje lektion för det var så himla enkla saker de lärde oss, läraren trodde vi egentligen var amerikaner som redan kunde allt men nej, vi hade bara tittat mycket på Vänner).

Hur som helst, där på skolan fick vi göra ett personlighetstest och jag fick diagnosen "introvert". Jag visste inte ens vad det var då, men ju mer jag läser på desto mer inser jag att det är ju precis jag.

“Introverts, in contrast, may have strong social skills and enjoy parties and business meetings, but after a while wish they were home in their pajamas. They prefer to devote their social energies to close friends, colleagues, and family. They listen more than they talk, think before they speak, and often feel as if they express themselves better in writing than in conversation. They tend to dislike conflict. Many have a horror of small talk, but enjoy deep discussions.”

Jag har nog aldrig sett något beskriva mig bättre faktiskt. Det är så lustigt för folk tror ofta att jag är ledsen eller deprimerad när jag är ensam hemma i min lägenhet en hel helg och ligger på soffan och läser en bok och går på långa promenader. Men det är det bästa jag vet, att få vara helt ensam och ostörd, om folk tvingar sig på mig eller vill umgås kan jag bli irriterad och dra mig undan ännu mer. Så låt mig vara och lät mig komma fram när jag vill haha :)