Jag lyssnar på Klara Zimmergrens sommarprat om barn och svårigheter att få barn och sådant. Vid vilken ålder är det meningen att man ska känna att man vill ha barn? Hur ska det kännas? För nu när folk frågar så får jag något skräckslaget i blicken och rynkar på näsan. Jag känner inte överhuvudtaget för att få barn. Inte nu, inte snart, inte alls faktiskt. Jag vet inte, det kanske kommer en dag då det bara slår om och jag jättegärna vill ha barn, men jag har svårt att tro det.
Borde jag inte i så fall vid 26 års ålder känt den minsta längtan? Ja visst, bäbisar är jättesöta och mjuka och luktar gott och sådant, och jag tycker jättejättemycket om andras barn, men jag känner inte att jag behöver egna. Eller jo, det skulle vara enbart för att få klä den i enbart sådana här kläder, men det känns inte som ett rimligt skäl va?
Kanske kommer det, kanske inte. Läste någonstans att nu när fler och fler grupper som tidigare var barnlösa har möjlighet att få barn blir också normen att ha barn starkare. Att inte ha barn eller vilja ha barn blir ännu mer ifrågasatt än tidigare.
SvaraRaderaFör min del har barnlängtan har gått över. Jag har tänkt på mig själv som att jag skulle få barn tidigt och nu fick jag inte det. Nu är jag inte ett dugg sugen längre. Jag som haft perioder där jag läst böcker om förlossningar, barnuppfostran och hur man syr tygblöjor. Nu känns det mest bara skönt att få sova hela nätter och att inte behöva prioritera någon annan före sig själv.