Den här låten lyssnade jag på på vägen till jobbet idag. Dansade nästan fram som vanligt, kan man ens något annat med lite härlig Trollkarlen från Oz-musik i öronen?
Sen skulle jag ju då dubba en intervju. Lyckligtvis litar jag helt och fullt på hon som jag skulle jobba med, hon har dessutom gått samma utbildning som mig, fast den allra första terminen så flera år innan jag ens tänkte tanken på att gå där. Hur som helst, jag fick sätta mig i ett ljudbås, med hörlurar på mig och en mikrofon och en tv där reportaget spelades upp. Inte för att jag tittade på tv:n, jag stirrade stint på mitt papper.
Jag beordrade henne att inte vara finkänslig mot mig; jag hade ju ingen aning om vad jag sysslade med och skulle behöva mycket regi. Först provläste jag en gång och hakade mig på i princip varje ord som innehöll ett S. När jag läst klart sa hon
"okej, så om du nästa gång halverar farten, försöker att komma ihåg att andas och inte låter som att du håller på att dö av nervositet så blir det nog bra! Kom ihåg, hon ska tävla i OS - hon är glad över detta!" Haha.
Efter några övningsrundor och hysteriska fnitterattacker från min sida så blev jag lite bättre lyckligtvis, även om jag fick en nervös chock varje gång jag hörde att det stod folk och lyssnade i redigeringsrummet. Det var ju tvåvägs kommunikation: de hörde mig och jag hörde dom. Ångest. Jag vet att jag kan prata bra engelska, men med den pressen så blev det lite jobbigt ibland :) Jag är ganska nöjd ändå... och de var tydligen nöjda också, så vi får väl se om detta blir en återkommande arbetsuppgift för mig. Bra övning skulle jag säga. Och ganska roligt...ja, när jag väl kommit in i det då och som sagt, slutade prata alldeles alldeles för fort och nervöst. Och lyckligtvis fick jag inte reda på att det programmet som jag dubbade når ut till över 50 miljoner tittare, annars skulle jag nog fått en hjärtattack.
Cecilia - snart på en TV väldigt långt från dig. Om du inte är någon annanstans i världen, eller på ett flygplan.
