Cecilia klagar.

Förutom att den där jäkla väggen är mitt Mount Everest och att mina händer är så fulla av sår att jag knappt kan böja fingrarna så har jag nu inte heller någon som kan hjälpa mig flytta på lördag. Det löser ju sig, men just nu har jag ingen självklar att fråga och det är ganska stressande. Jag har en flyttbil dock, alltid något!

Det är så härligt när livet går bra. Äh, jag ska inte klaga. Jäkla i-landsproblem är det jag har egentligen. Jag äger ju för fasen en lägenhet.

Även om lägenheten just nu ser ut som andra världskriget. Jäkla tapet som vägrar släppa på alla ställen. Det här har jag slitit med i två hela dagar, jag har nog aldrig varit så frustrerad i hela mitt liv. 

Kan jag inte bara få bo i mitt fina nyrenoverade badrum för evigt istället?

Oh well. Åtminstone har jag världens bästa föräldrar som kommer upp nästa vecka och hjälper mig komma i ordning, och de har även hjälpt planera hur jag ska få plats med allt. Jag och mamma pratade om det igår, och det största problemet vi hade var vart vi skulle placera tv:n. Så himla idiotiskt, de senaste månaderna har jag sett på tv 1 gång och det var på Eurovision i lördags. Jag planerar ju inte ens att skaffa några kanaler i nya lägenheten, så tv:n ska inte ens stå framme! Wow... konstigt, men det är den bästa lösningen! :)