torsdag 15 december 2011

Mitt jobb är bättre än ditt jobb.

För vårt ena köksbord är omgjort till ett pingisbord. Rundpingis anyone?


Jag blev dock tillfrågad på dagens producentmöte om jag kan lägga speaker på lite grejer på engelska snart. Öhm. Vad sa du? Okej, nervös.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Linnégatan,Stockholm,Sverige

onsdag 14 december 2011

Hur min associerings-hjärna fungerar:

Så jag hittar denna bildsekvens på tumblr och tycker att den är väldigt rolig. Vill se videon så jag youtubar. 

Hittar denna istället, vilket är minst lika rolig. 

"If you're the girl that needs a boyfriend and once she loses that boyfriend needs to replace it with a different boyfriend, it's just this constant stream of boyfriends all the time. I don't feel like I ever want to be that girl. I want to be the girl that when she falls in love, it's a big deal and it's a rare thing..."


Paus. Vänta, vad sa hon? Till och med Ellen tittar tvivlande på henne. Varför? Jo: (och kom ihåg att hon fyllde 22 år igår! 22 år! Det är ingenting!)
Joe Jonas. 
Cory Monteith (Finn från Glee)
Chord Overstreet (Sam från Glee)
John Mayer (som låten Dear John handlar om)

Taylor Lautner (måste vara konstigt att dejta någon med samma namn... och låten Back to december är om honom)
Jake Gyllenhaal. 

Så kom igeeeeeeeen. Och detta är bara i Hollywood! Nu ska vi inte ens börja prata om vem Hey Stephen egentligen är, eller Drew eller någon av de andra vars namn hon skrivit in i låtar. Nej det där köper jag inte. Seriöst, man kan inte få ihop snart fyra album med låtar om ENBART kärlek genom att bara bli kär ibland och då är det en big deal... 

Bah Humbug!

Herregud vad många låtar de slängde in i julavsnittet, och de hann med min favorit!








Vinterkräksjuka?

Sitter och transkriberar en intervju med en brittisk friidrottare. Herregud, jag kommer veta vem varenda person är i OS nästa år. Hur som helst. Lyssnar på intervjun och skriver samtidigt ner vad han säger ord för ord. Stoppar och läser ibland. Ser helt plötsligt att jag skrivit att han år 2010 blev diagnosticerad med "existence barf virus".

Vad det där än är så hoppas jag att jag aldrig får det. Låter ganska äckligt. Nu ska jag ta till mina googleskills för att försöka lista ut vad han egentligen fick för sjukdom...

En googling senare: epstein-barr virus! Haha. Ja det är inte lätt det här. Men roligt i alla fall! Fast det är inte det enda jag gör, jag har faktiskt andra uppgifter också :) och jag trivs helt fantastiskt bra. Jag får prata engelska varje dag, jag har väldigt trevliga jobbarkompisar och än så länge så älskar jag det!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Linnégatan,Stockholm,Sverige

Confession.

Såååå. Jag har ju berättat att jag är en emotional eater. De tre senaste veckorna har varit de mest emotionella och stressiga på mycket länge. Så jag har inte skött mig överhuvudtaget. Jag har carb-loadat som om jag skulle springa ett maraton om dagen typ. Vilket jag verkligen inte har gjort, eftersom jag avbokat varje träningspass i 1,5 vecka nu. Disciplinen är noll, mitt kroppsliga mående suger just nu och jag har noll ork att ta tag i mig själv, varken maten eller träningen. Blää.

Men jag måste ju, mår ju inte bra när jag äter såhär och inte tränar. Men den där disciplinen och motivationen alltså... Ska jag orka ta tag i det nu innan jul eller ska jag vänta? Sushin i min mage säger: men det är ju så gott med kolhydrater, ät mig mer! men jag vet ju att jag inte borde. Jag vill väl, men viljan är inte alltid den starkaste kraften. Vi får se hur jag gör helt enkelt. Blä.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Linnégatan,Stockholm,Sverige

Sadist javisst.

Jag är nog lite sadistisk ibland, men just nu tycker jag en sak är väldigt rolig. Det är ett litet spel som jag kallar "varför mitt jobb är bättre än ditt jobb" och jag tycker det är väldigt roligt att leka detta med Arash just nu. (varför inte, vi är ju fortfarande vänner liksom :))

Gårdagens:


För jag jobbar med sport och det gör inte han. Hehehe.

Dagens:


För vi har hans absoluta favoritthé på kontoret, det jag knappt fick dricka de få gånger han fick tag på det när vi bodde ihop.

Japp, jag är en sadist. Men det är lite roligt tycker jag. (elakt skratt)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Linnégatan,Stockholm,Sverige

Flipper-paus.

Igår gav min chef mig en uppgift, sedan försvann han en stund. Det plingade massa i köket, men jag tänkte inte så mycket på det. Sen kom han tillbaka en bra stund senare med orden "jag tog en flipper-paus" och fortsatte jobba. Om det är stor skillnad på mitt nya jobb och svt? Oh yes! Jag älskar det!

Idag är det för övrigt onsdag: svenska glee-dagen!! Kl 20:00 på tv 11 visas "asian F" som är ganska roligt. Det är avsnittet där Brittany sjunger run the world, och coldplays fix you är med också, som kan vara en av de bästa låtarna som någonsin skrivits. Se det!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Grev Turegatan,Stockholm,Sverige

tisdag 13 december 2011

Kanske till hösten? Sommaren? Snälla?

Idag fyller Taylor Swift år. 22. Hon är ung. Hur som helst, hon lade precis upp denna bilden på facebook. Men kom igen!! Jag dör av lycka! Studio/birthday/new album/red shoes. Nytt album!! Jaaaa!

Någon som verkar exalterad över hennes födelsedag är Ellen... som skulle behöva öva på sina mattekunskaper :)


I can't take my eyes of you.

Min mamma är inte världens största fan av Linnea just nu, men detta var så vackert att jag får ont i hela kroppen. The Blower's Daughter är en av de vackraste sånger som finns och hon gör det så bra så bra. Ont i hjärtat.


And so it is
Just like you said it would be
Life goes easy on me
Most of the time
And so it is
The shorter story
No love, no glory
No hero in her skies

Hum hum i Humlegården.

Idag var det väldigt luciafint när jag gick genom Humlegården till jobbet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Linnégatan,Stockholm,Sverige

måndag 12 december 2011

Here I go again.

Ibland tittar jag på första säsongen av Glee och saknar hur fruktansvärt bra var. Den har en humor och värme som de andra säsongerna tyvärr absolut inte kan leva upp till. Jag vet att jag tjatar om de nya avsnitten, men originalen är alltid bäst. När de var små och oskyldiga, gjorde Journey-låtar och de fick slushies i ansiktet i varje avsnitt. 

Coach Sue Sylvester.





Push it!

The Unholy Trinity.



Filmnörd.

När jag bodde i USA såg jag nog i genomsnitt två filmer i veckan på bio. Det gick så himla många bra där, kunde ju inte låta bli.

Sen bodde jag i Falun i tre år. Där går verkligen inga filmer på bio.

Nu bor jag i Stockholm. Här visas väldigt många filmer, men jag har inte tyckt att jag utnyttjat detta så som jag borde. Film är till för att ses, och eftersom jag älskar att gå på bio och dessutom gärna ensam har jag ju alla möjligheter. I lördags var jag på Simon & Ekarna till exempel, den var väldigt bra. 

Hur som helst, jag tycker inte att jag sett så många filmer. Ja, till mamma ringde häromdagen och berättade att jag fått ett guldkort från bioklubben hem i brevlådan. Ojdå. Så jag går visst på film ändå... hehe. Och eftersom jag har lite OCD ibland så sparar jag nästan alla biobiljetter. Så låt oss se, hur många filmer har jag sett i Stockholm?
Hello, biobiljetter!
15 stycken! Fast då har jag nog slängt några biljetter också... 
Det var väl inte så många? 
Fast nu har jag ett guldkort som ger mig 20% på allt i kiosken (damn it!) och ger mig förtur till förhandsvisningar, som jag säkert ändå inte kommer utnyttja... men jag får gratisbiljetter på alla poäng jag har i alla fall ;)

Första dagen i bilder.

Min första dag på nya jobbet! Jag har haft väldigt roligt och känner redan att jag kommer trivas hur bra som helst. Nu ska jag bara lära mig allas namn (40 killar som typ ser exakt likadana ut) och vilka som pratar svenska och vilka som pratar engelska. Och så ska jag lära mig allt om ftp-serverar och masters och transkribering (så jag lärde mig något värt att veta i skolan alltså, trodde aldrig jag faktiskt skulle få användning av mina fantastiska transkriberings-skills) och om sport överlag.
Fick min egna signatur i mail. Wow. Visst låter det fint med post production coordinator? Hihi. Varför jag censurerat vet jag inte ens, som om det är svår information att leta reda på. 
Jag lär ju inte bli uttråkad under lunchen i alla fall.  
Jag älskar att jag jobbat en halv dag här och redan samlat på mig ett vattenglas, en kaffemugg och en thémugg. Hoarder. 
Om vi jobbar med sport? Näää, märks det?
Så här såg jag ut min första jobbdag. Spetstopp och finbyxor. 
Äntligen har jag bokat!! Ska se den allra sista föreställningen de kör på söndag, längtar! Heja Lisette! (och Måns, då. Men han känner jag ju inte så strunt samma). Åh, det ska bli så roligt! Har hört massa bra om den. Jag kan slå vad om att jag kommer gråta. Ska försöka övertyga Lisette om att inte dö, sista föreställningen kan hon väl få överleva?

Fancy titel.

Post production coordinator.

Ha, smaka på det arbetslösheten! Nu ska jag fortsätta med mitt jobb, det vill säga se klart på ett avsnitt av world of football och sedan fixa med planeringen inför alla deras (våra!) events 2012. I love my job..!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Artillerigatan,Stockholm,Sverige

söndag 11 december 2011

Amerikansk tv.

Ibland saknar jag amerikansk tv. Eller ja, väldigt sällan. Låt oss inte glömma fem reklampauser per halvtimme och sönderklippta filmer. Men ändå. Mina favoriter från 2006-2007.

Cingular mobiler gjorde verkligen de bästa reklamerna.








Denna var verkligen inte min favorit, men fortfarande kommer jag på mig själv med att sjunga "800-588-2300 Empiiiiiire - today!" för mig själv. Väldigt catchy.


And you can try to stop my dancing feet, but I just cannot stand still!

En tanke bara: eftersom jag kan höra min lite lätt störda granne så väldigt tydligt när han skriker svärord över sitt tv-spel mitt i natten, kan han då höra mig lika tydligt när jag börjar skratta åt honom efter varje gång? Det är ju så himla knäppt, kan inte hjälpa att jag skrattar.

Och nu får TV4 lägga ner, har sett Glee-reklamen minst tio gånger i kväll. Varje reklampaus. Inte för att klaga, men allt youtubeande tar slut på mitt mobilsurf alldeles för fort, eftersom jag vill se minst en video efter varje reklam.

Så: kvällens video. Jossan berättade att hon ska ha hand om årets konståkningsshow i Halmstad, och detta är mitt förslag till show! Hairspray är en så himla bra musikal... kanske inte går hem hos barnen, men vad ska man göra när både Astrid Lindgren och Disney är förbjudet?

Jag älskar hur den börjar lugnt och sedan flippar alla bara ut!

lördag 10 december 2011

Ont i hjärtat.

Idag skrev Amanda Shulman ett inlägg på sin blogg om "de elaka kompisarna", eller om att bli mobbad.
Tänk vad hemskt det där är för en ung tjej. När jag var 9 år flyttade min familj från ett ställe precis utanför Halmstad, där vi bott i ett stort hus, min bästa kompis bodde två hus bort och jag kunde gå till alla mina kompisar. Men då flyttade vi till en lägenhet mitt i centrala Halmstad och jag började på en ny skola. Mina första veckor där var hemska och jag grät och grät. Hon som senare blev min bästa kompis var riktigt elak mot mig i början, men allt blev bättre efter en tid.

När jag var i ungefär samma ålder började jag på något som heter CISV, där ett visst antal barn varje år får åka på en månad lång resa någonstans i världen på ett läger med barn från hela världen. Jag ville så gärna åka på detta, men först var det en massa möten och sedan ett läger över en helg och efter det skulle de lotta vilka som fick åka. 

Jag var inte så speciellt blyg som barn, utan hade lätt för att skaffa kompisar. På lägret hade jag väldigt roligt, tills vi blev indelade i grupper och skulle framföra en teater. En av tjejerna i gruppen tog kommandot direkt och bestämde att vi skulle spela upp Askungen. Gissa vem som fick vara Askungen? Jo, jag. 

Inte för att jag var duktig på att spela teater.
Inte för att jag var speciellt populär. 
Inte för att jag var söt eller liknande Askungen.

Nej, än idag, femton år senare kommer jag ihåg hennes ord. "Du får vara Askungen för du har fulast kläder, ingen av oss andra skulle kunna göra det." Femton år senare och de orden bränner fortfarande i mitt hjärta. Jag har aldrig någonsin berättat det för någon, för jag skämdes så fruktansvärt. Hur de stod och rotade igenom mina kläder och drog fram de fulaste och sa till mig att ta på mig dom. Så fruktansvärt förnedrande.

Men vem som sa det till mig? Självklart hon som blev lottad till att åka på lägret sedan. Hon kom även fyra i Idol förra året och vi blev kompisar senare. Men det gör fortfarande ont i mitt hjärta över hur elaka barn kan vara mot varandra, och hur ont ord kan göra så lång tid efter. Jag tvivlar starkt på att hon ens kommer ihåg det idag, men jag kommer aldrig någonsin glömma det. 


Jag vet att den här videon cirkulerar runt i bloggsfären just nu, men jag grät så mycket när jag såg den. Nästan åtta miljoner personer har sett den på youtube och jag har så ont i hjärtat för hans skull. Önskar jag kunde ge honom en stor kram och säga att det blir bättre. It get's better helt enkelt, som detta svaret han har fått. 

Utmanar ödet.

Cecilia: Åh, lördag. Ska nog gå en runda på stan.

Surfar in på Aftonbladet.se.
Eller så stannar jag hemma idag. Fast jag vet inte ens vart Mynttorget ligger, så sannolikheten att jag ska traska in mitt i detta är väl inte jättestor. (googlade nu, ligger i Gamla stan dit jag då verkligen inte ska ändå.) Hmm, jag överlever nog!

Creating a buzz.

Okej, detta är bland det coolaste jag någonsin varit med om!! En kille skriver här och undrar vem som ligger bakom "hubot-videosarna" på youtube och är jättenyfiken. Haha, det är ju vi!! Och det kommer snart fler, det är så jäkla roligt! :) Jag säger då det, folk kommer älska Äkta Människor!


We have no clue of who's behind what is clearly a (deep-pocketed) publicity stunt or viral marketing campaign. But okay: We take the bait. We want to find out more. We just hope this is about some awesome new J. J. Abrams robot show and not a new brand of laundry detergent.
So we need your help. Fire up your Google engine and see what you can uncover about this. If you find out who's behind this or what this is all about, we'll send you an Automaton t-shirt. Post your findings in the comment section below. (To be clear: We are not involved in this campaign or whatever this is, and we do not endorse whatever this turns out to be. We're just curious because it involves robots--killer robots!)
I did some googling myself. Searching for "Miyakki Laboratories," "Hubots," or "Natsuki Shimazu," the name of the company's "chief engineer," didn't turn up anything significant. I tend to think that the people behind this did some research. For instance, this is what "Natsuki Shimazu" says in her "interview" with the "news reporter" in the vid above:
"The Hubot is so much more than a machine, in the sense that it has what we call a genuine sonzaikan, a human presence. The improvements are actually so fast that differences between an actual human being and a Hubot are no longer visible at first glance."
Sonzaikan?! HAH HAH HAH! These guys are good. This is an actual term used by Japanese roboticist Hiroshi Ishiguro and others when discussing ultra-realistic humanoids (see this article I wrote last year and this one by Tim Hornyak).
The only major thing I found was one additional video: a TV commercial for Miyakki Labs, posted on their YouTube channel, showing their new "Hubmax PHD" (seriously) humanoid servant that can fix you breakfast and has a USB port on the back of her neck:

Visst är det häftigt?! Denna reklamen fick vi se på slutfesten också. Åååh vad fint, äntligen så satsar SVT på lite annorlunda marknadsföring, men jag lovar att vi har alla legat på som bara den för att övertyga dom om att verkligen satsa!

fredag 9 december 2011

Äntligen.

Gissa vad jag precis hittade på piratbukten?














Och så blev det en jättebra fredagskväll :)





- Posted using BlogPress from my iPhone

A Gleefull Christmas.

Det är fredag och det betyder bara en sak:

TVÅ NYA GLEE-VIDEOS från nästa avsnitt!! Fast okej, Do they know it's christmas-videon är så cheesy att jag fick obehagsrysningar, men strunt samma. Det är ju Glee.





Och jag älskar fredagar! Då kör de alltid reklam för Glee säsong 3 på tv4 i varje reklampaus. Makes me happy. Och dessutom kör de en av mina favoritlåtar från nya säsongen i reklamen: We got the beat. Den är så himla bra! I säsong två körde de Empire state of mind för att locka nya studenter till sin klubb, We got the beat är deras nya försök att locka folk...jag hade gått med!

Fredag.

Saker jag fick sagda till mig igår:

1. "om du vill kommer det definitivt finnas chans för dig att få resa mycket senare."

2. "så, vill du ha en iPhone eller en blackberry?"

3. "fasta jobb inom branschen är få, så köp en lägenhet så fort du kan."
Tro mig, det är det första jag ska försöka göra. Jäkla 15% handpenning dock, annars hade jag redan varit inskriven hos någon mäklarfirma kan jag säga. :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Crafoords väg,,Sverige

Packad.

Iec har gratis bar på sin julfest. Det har inte svt. Det kan ha varit det som precis fick mig att gråta av skratt när jag såg detta:



SERIÖST?!?!!? Det kunde inte kommit en dag tidigare?!?? Tur att jag är lite smått full, annars hade jag seriöst varit förbannad. Jag tror inte ni förstår hur mycket jag kunnat spara på att vänta EN liten dag med att handla. Som sagt, tur att jag är liiite full för nu kan jag gapskratta åt det hela istället för att gråta mitt här på Drottninggatan.

På plussidan: en av mina nya jobbarkompisar som är från skottland sa "you don't have a trace of a swedish accent, if anything you sound totally american" till mig och fick mig känna mig löjligt stolt. Jag vill låta amerikansk, absolut inte svensk när jag pratar engelska! Så strunt i hundratusentals kronor i studieskulder, jag låter ju i alla fall som en amerikan när jag pratar! ;)

Och: jag älskar redan mitt nya jobb, alla är fantastiskt trevliga, det finns fantastiska möjligheter till att utvecklas (och få resa!) och jag längtar till måndag. God natt.

(det är 18 grader i min lägenhet och jag fryyyyser, kanske dags att sätta igång elementet snart?)

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 8 december 2011

Oj oj oj...

Godkänt som business fast casual som funkar på både mitt första möte och för julfest va? Jag älskar mina nya kostymbyxor! 
Nervös? Ja. Enormt. Svårt att veta vad som förväntas av en på ett nytt jobb... och då är ändå denna dagen ganska avslappnad, tänk mina nerver på söndag kväll :) haha.