I fredags kväll kom Jennifer hit, vi åt mat, drack ett glas vin, spelade ett konstigt spel och sedan somnade vi båda två väldigt gott. I lördags fick vi en tidig start och begav oss först in till stan för att kolla på glasögon, men självklart hade de en massa "men det gäller bara om det är såhär och såhär" vilket inte stod i annonsen så jag blev irriterad och det blev inga. Moving on.
Vi tog spårvagnen ut till Djurgården och fick gå i en speciell konsultkö för Academic work in. Det var inte alls mycket folk där, så jag och Jennifer stack direkt till den nya bergodalbanan i trä eftersom där garanterat skulle bli monsterköer senare. Den var riktigt härlig, fast läskigare än vad jag trott! Första backen var riktigt brant, lätt i stil med Balder.
Efter den så gick vi till Insane. Den är som den låter: Insane.
Man sitter i små vagnar som snurrar runt, det är jättehögt och jag var livrädd. Hann ångra mig hundra gånger men det blev lite bättre av att vi fick åka i en rosa vagn. Här är en video på när några åker den:
MEN! I vissa omgånger så snurrar vagnarna i princip ingenting, i vissa snurrar de hela tiden. Vi hamnade i mittenkategorin: vår snurrade konstant i slutet. Jag visste inte vad som var upp och ner, men när åkturen väl var över så skrattade jag i alla fall så den var rolig! Mycket bättre än vad jag trodde, och även om den var läskig skulle jag kunna tänka mig att åka den igen.
De tar ju kort nuförtiden i de flesta åkturer, och här är jag och Jennifer i Kärlekstunneln. Tråkigaste någonsin, läskiga dockor i små rum och det flyter så låååångsamt. Så vi spiceade upp fotot lite, visst ser vi ut att tycka att det går fort? Hihi.
Och självklart var vi tvungna att åka den värsta. Fritt Fall, 80 meter upp i luften. Förutom att jag hyperventilerade, tappade andan och beordrade den att stanna hela tiden så var det ganska skoj. Fast förbannat högt upp. Och nej, vi tog den vanliga, INTE tilten där man dessutom hänger ner med benen istället för att sitta.
Efter sex timmar på Grönan var vi ganska möra båda två, så vi gick in till stan där vi tog tunnelbanan till Kista Galleria för att se Jag saknar dig på bio. Vi läste den båda två för över tio år sedan, så det var roligt att den kom på bio! Eller roligt kanske inte är ett ord som passar den filmen... men först åt vi middag i den fantastiska food courten i gallerian. Mycket god mat att välja mellan, och jag åt detta:
Jag behövde inte ens ändra något, utan denna rätten var utan kolhydrater. Gott!!
Filmen var bra, och jag grät så otroligt mycket. Men alla, verkligen alla satt och snyftade runt omkring oss, jag vet inte vilket hjärta man har om den filmen inte får en att gråta. Många bra svenska filmer i år, det är roligt att se!
