Homeward bound.

Jag har haft ganska svårt att hitta min plats i Stockholm sedan jag flyttade hit. Falun var lätt, jag gick i en klass och vi var alla på samma nivå och jag trivdes något enormt och alla bodde i princip granne med varandra.

Sedan flyttade jag till Stockholm och allt var upp och ner och jag var på Jarowskij och SVT och sedan IEC och det var ju allt bra på sitt sätt, men Stockholm har inte varit samma sak för mig. Det är hemma, men det har inte känts hemma. Jag har varit ganska ensam. Jag har inget emot att vara ensam, tvärtom så har jag ett enormt behov av det, men ibland så blir det lite för ensamt. Speciellt när det aldrig riktigt känts som att jag hört hemma någonstans, jag har inte helt hittat min plats. Jag har jobbat och det är i princip allt. Inte konstigt att jag blir helt uppslukad och besatt av saker när det inte är så mycket annat som upptar min tid.

Men nu känns det som att jag har hittat det som saknats. Att först gå på det jobbigaste spinningpasset i mitt liv, och sedan ha after bike med människor som jag vet kommer att stå mig väldigt nära det närmaste året, det kändes så himla bra. Som att det är detta jag saknat. Och alla är så olika, vi har olika bakgrund och åldrar men det vi har gemensamt är att vi alla verkligen brinner för en och samma sak. Det känns som att det kommer att bli ett så himla bra år.

The Quarterback.

Avsnittet som alla Gleefans väntat på och fasat för har kommit; The Quarterback, hyllningsavsnittet till Finn Hudson och Cory Monteith. Det var riktigt jobbigt att titta på, speciellt eftersom de öppnade med Seasons of Love från musikalen Rent, en av mina absoluta favoriter. Och sedan vara Naya helt fantastisk, hennes scen med Jane Lynch som Sue Sylvester fick mig att helt bryta ihop, och Lea ska vi inte ens prata om... jag förstår inte hur de kunde få ihop det där avsnittet bara några månader efter att de förlorat sin vän, och Lea sin pojkvän. Riktigt jobbigt, men det var ett värdigt och fint avslut. De inledde säsongen med två riktigt roliga och bra Beatles-avsnitt, vilket jag är tacksam för, för hade de öppnat med detta hade det blivit alldeles för tungt.

Rachel sjunger Bob Dylans Make you feel my love. Ugh, jobbigt. Jag önskar lite att de sjöng live, men då hade de nog aldrig kommit igenom scenen...


Seasons of Love från Rent.


Och även Santanas If I die young.

Sorry not sorry.

Naya Rivera har släppt en singel. Äntligen kan man ju tycka, men helt ärligt. Var hon tvungen att sjunga en låt om Big Seans föredetta tjejer?

Alltså de är ju ganska söta ihop, ändå, men nej. Bara nej. Fast ändå ja för hon har släppt en låt och det är ju skoj, men ganska mycket nej.

Sorry, I'm not sorry
Cause I’ve been rolling round, shut it down, lady
Bagged him up, now he’s my baby
Sorry, I'm not sorry
Yeah you had your fun now it's done, crazy
Lookin' at his number one lady

Amber, Brittany, Tiffany
Sorry he belongs to me
Heather, Ashley, Stephanie
It just wasn't meant to be sorry

Hej.

Varför Anna kendrick är en av mina favoritkändisar:

Jag har precis sett om alla twilight-filmerna. Snacka om att Anna räddar dom som Jessica. Och jag älskar henne i Pitch perfect. Favoriten just nu tillsammans med Jennifer Lawrence. 

Och Taylor Swift är den andra. Kommer ni ihåg när Kanye west kom upp och avbröt henne på scenen på video musik awards? Byt ut Ed till Taylor och och jam mot Beyonce så har ni i princip hans monolog när han klev upp på scenen och tog mikrofonen från henne. Älskar att Taylor kan driva med det. 

Pride.

I helgen var det dags för Prideparaden. Årets festligaste höjdpunkt, så otroligt roligt! Massa folk, det var varmt och fint och alla var glada. Eller ja, förutom jag och Hannah efter att ha stått i solen i tre timmar, då gjorde ungefär allt i hela kroppen ont :)

Finast tyckte jag att dessa här under var. De gick bland "stolta föräldrar"-gruppen, de som under hela paraden som alltid får flest applåder av alla. Blir alldeles varm i hjärtat.

Orange is the new Orphan.

Vi har en tjej som är inne och jobbar nu i sommar som redigerare. Häromdagen berättade hon att hon vill åka till ComiCon i San Diego nästa år, så självklart började jag fråga ut henne (det är en serie- film och tvserie-grej som händer varje år).

Jag: Vilken är din favoritserie någonsin?
Hon: Alltså, eh, den är ju gammal nu och så, men...
Jag: Jag vet redan vilken du kommer att säga.
Hon: Va?
Jag: 100 spänn på att vi har samma serie. Ska jag börja?
Hon: Jag förstår inte hur du kan veta det bara på att jag sa att den var gammal.
Jag: Buffy. Visst är det Buffy?
Hon: JA!
Jag: Åååh, det här kommer att bli en bra konversation, jag känner det på mig.

Sedan spenderade vi en timme med att prata Buffy, Mitt så-kallade liv, Drömmarnas tid, Dollhouse, Dark Angel, One Tree Hill, Huset fullt, Downton Abbey, Extras, Veronica Mars, ja i princip alla serier vi kunde komma på som vi älskar. Exakt samma smak, hur ofta sker det?

Men mina nya favoriter är dessa två:

Orange is the new black och Orphan Black. Är utan tvekan två av de bästa serierna jag sett i hela mitt liv, jag har bara ett avsnitt kvar av Orange nu, har dragit ut på det för jag vill inte att det ska ta slut. Sån briljant serie både när det kommer till casting och manus, den utspelar sig på ett kvinnofängelse där huvudkaraktären Piper hamnar för ett brott hon begick för tio år sedan. Baserad på en verklig historia. Och Orphan såg jag när jag var i Frankrike i maj, perfekt att ha på iPaden som flygplatsunderhållning. Den handlar om en tjej, Sarah, som helt plötsligt stöter på en massa kvinnor som ser precis ut som henne. Alla karaktärerna spelas av den helt fantastiska Tatiana Maslany. Rekommenderar båda dessa helt enormt mycket. Orange är en netflix-serie, så den finns där i sin helhet, Orphan är BBC America så den får man hitta på andra sätt...

Post vacation.

Såhär ser mitt liv ut just nu:

Eftermiddagsbad på Kaananbadet i blackeberg. 

Lunchgrillning på jobbet. 

Jag har tatuerat mig. 

Den blev såhär. Världen i ett träd. 

Sedan spenderar jag mest min tid framför fläkten hemma, för det är ca 32 grader varmt i min lägenhet ungefär dygnet runt. 

Jag har varit på friends arena. 

Och tittat på finalen i dam-EM. Publiksiffran var över 41 000. 

Och så har jag kanske gråtit lite till denna tweeten. 

RIP Cory.

Natten till idag dog Cory Monteith som spelar Finn i glee. Jag tycker inte om karaktären, men Cory verkade vara en så fantastisk person. Det är en mycket sorglig dag. Bara det att så få av skådespelarna Twittrat om det säger en hel del om hur hemskt det är. För en vecka sedan kom han ut från rehab, en vecka senare dör han (förmodligen) av en överdos. Så fruktansvärt. Stackars Lea.

Och hans flickvän, Lea... Herregud, stackarn. Hon spelar ju Rachel Berry i glee också. Och de har varit ihop ett bra tag. De var tydligen förlovade också. Alltså... :( 

Här sjunger de We've got tonight tillsammans från säsong 4. Jag får ont i hjärtat på riktigt.



Och de har ju redan tagit promobilderna till säsong fem... Jag undrar vad som händer nu. Det är så sjukt att ens tänka på. Får en klump i halsen bara när jag ser bilden nedan.

Han fick sjunga samma låt i både sitt första och sitt sista avsnitt av Glee, journeys Don't stop believin'. Som att sluta en cirkel på något sätt. 

Ibland undrar jag om det är något fel på mig...

Till och med knasiga självporträtt blir ganska fina med den nya kameran (trots motivet). 

Sony NEX-5R test.

Jag har köpt en ny kamera. Det är den första kameran jag har på flera år som inte är en mobil också. Den heter Sony NEX-5R och är en kompakt systemkamera. Man kan byta objektiv på den, men den är mer "point and shoot" än en vanligt systemkamera. Har även köpt ett stativ inför resan så att jag kan ta fina självporträtt... den har dessutom wifi-funktion så om jag har tillgång till wifi så kan jag ladda upp bilderna direkt till facebook eller min telefon. Smidigt! 

Kostnad: 3990 kr 

Var: Netonnet

Kameran. Litet kamerahus, stor lins. 

Testbild på datorn. 

Och på kylskåpet. 

Och på mig. 

Några blommor. 

Pendeltåget kom lämpligt nog. Ser ut att stå stilla. Det gjorde det inte. 

Räls. 

Blommor. 

Jag var inne på Coop. Fotade lite där också. Folk stirrade. 

Kameran har även en panoramafunktion! 

Helikopter. Himlen är inte utbränd vilket den hade varit med min iphone. 

Självporträtt. 

Än så länge så är jag sjukt nöjd! Helt otrolig skillnad i skärpa och färgdjup mot vad jag är van vid. Att inte behöva pilla med iso och sådant är också otroligt skönt. Japp, det blir nog bra det här!

Domestic violence?

Nä jag försöker bara att lära mig cykla med cykelskor...

För övrigt så har jag en ny blogg: ceciliacyklar.blogspot.se om någon vill läsa om mina äventyr. 

Rätt ska va rätt.

Kollega: gentlemen, there's cake in the kitchen. 

Jag: lady.

Kollega: va? 

Jag: lady. 

Kollega: åh förlåt, lady and gentlemen! 

Jag blir alltid diskriminerad här ;) 

Mat- och cykelblogg.

Fick detta mailet i morse:

Skoj! Det är ett lopp på 42 km, ingen tidtagning utan lite som Hallandsloppet, man ska fika och njuta av naturen och Stockholm typ. Någon som vill komma upp och cykla med mig?

Dagens look. Nya hjälmen, cykelkläderna är H&M och Gekås,  nya ryggsäcken! Ser ni glipan mellan ryggen och ryggsäcken? Hur smidigt som helst. Förra sommaren cyklade jag i baggy surfshorts och en stor t-shirt till jobbet, nu detta... lite skillnad!

Söndag.

Söndag är vanligtvis min "fixa hemma dag", idag var inget undantag. Vaknade 08:15 vilket var positivt! Så länge brukar jag inte sova... förstår inte vad som hänt med mig, men så är det! Enda gången jag kan sova längre är när jag är hos mamma och pappa, tonårshormonerna slår väl in igen.

Hur som, inledde med att gå till Kista Galleria för att hämta skor som varit på lagning. Gick genom Rinkeby. Antal utbrända bilar jag såg: 0. Anyway, hämtade skor, gick hem, tvättade, påbörjade veckans matlådeprojekt.

Såhär ser mitt kylskåp ut för övrigt.

Överst: smör. Och lite mer smör. Och en skål med pannbiffar i.
Sedan: Kött. Jättemycket kött. Mer om det nedan.
Efter det: En låda ägg- och baconmuffins. Ägg. Mer smör. 3 ekonomipack bacon.
Nederst: Dadlar. En låda med okänt innehåll. Sallad. Spenat.

Jag beställde ju kött för några veckor sedan, och i torsdags kom det äntligen! 10 kilo ekologiskt, gräsuppfött nötkött. All nötfärs ligger redan i frysen, men det andra ska götta sig i kylskåpet till bäst före dag innan man fryser in det. Jag gjorde pannbiffar häromdagen, herregud vilken skillnad. Jag tog ut färsen ur förpackningen och formade biffar. Inget mer, förutom kryddor då, behövdes. Smakade fantastiskt dessutom och de höll sig bättre än någon annan färs jag stött på under tillagning. Är det så här kött ska bete sig alltså? Who knew...

Men idag var turen kommen till högreven! Titta så fint det står på. Hej Christer, nu ska jag äta din kviga.


Jag skar upp köttet, stekte det lite med lök, hällde på vatten, oxfond, tomatpuré och kryddor och så fick det koka i sisådär 2,5 timme. Sedan gjorde jag lite blomkålsmos till det.

Jag kan utan att skämmas för det påstå att det kan vara bland det godaste som någonsin lagats av mig. Köttet var så mört att det föll isär, såsen var helt sjuk och blomkålsmoset var perfekt till. Och denna fantastiska mat får jag nu äta som matlåda tre gånger denna veckan. Jag förstår inte varför vissa kollegor "tycker synd om mig" för att jag aldrig går ut och äter på lunchen. Det är ju jag som tycker synd om dom... (fast jag var ute med dom i fredags, på grillbuffé. De tittade konstigt på mig när jag lastade upp tre stora grillad biffar och en liten klick guacamole på tallriken enbart, när en hel rad kolhydratfyllda skålar med tillbehör stod framme. Detta är orsaken till att jag har med mig egen mat...)

Oroa er inte om det ser lite ut. Jag tog en portion till...

Jag kan verkligen rekommendera gröna gårdar. Jag betalade 1520 kr för 10 kg kött, alltså 152 kr/kg vilket inte är alls farligt. Och kvaliteten på det är oslagbart, och det är bra för både mig och för djuret. Det kommer bli många beställningar därifrån, det kan jag lova... (sitter ju nu och kollar på de andra boxarna de har, hehe.)